De flesta av mina rädslor är fortfarande på det omedvetna planet, och då är de lite svåra att både ta itu med och skriva om.
Jag är nog rädd för att jag ska hamna i illusionen att jag är i en låst situation. Att jag ”inte har några val” förutom att pina mig själv att göra och leva i något jag inte mår bra av. Att ramla tillbaka i omedvetenhet och leva i en måste-värld när mitt eget välmående och utveckling går före allt annat.
För ja, jag går för mitt barn på den punkten. Jag måste må bra och få tid och utrymme att utvecklas för att vara en bra förälder. Och det kanske jag också är rädd för, att vara en dålig förälder.
Sen är jag fortfarande ganska rädd för båtar och undervattens-saker, även om jag försöker jobba på det. Dock är fortfarande min första reaktion när jag ser undersidan på en båt att blund eller titta bort. Sjukt läskigt ju.
När jag började dyka förvånades jag över hur mycket vackrare allt i havet var, sett från vattnet. Och i vattnet är allt så fridfullt. En flock slemmiga maneter är liksom helt magiska, och undersidan på en båt långt ovanför är också fin.
SvaraRaderaInser att du kanske inte är redo för ett dykcert men det finns ett annat perspektiv (och jag är ju fisk).
Jag har börjat jobba med mina rädslor... Det går ganska bra. Men känns bra för det första.
SvaraRaderaMi - Jag är mycket förtjust i vatten och jag älskar att bada. I sommras snorklade jag lite och det var himla fint. Jag är mest rädd för saker som inte 'ska' vara i vattnet och väldigt stora vattendjur.
SvaraRaderaMiss UD - Bra! Huvudsaken är hur det känns. Lycka till!