Dag 25 - En första

Mannen och jag har inte träffats än när detta händer utan vi mejlar och har daglig telfonkontakt. Redan det första samtalet börjar vi (mest han) prata om andlighet, meditation, yoga och chakran. Jag lyssnar förundrat och kan med lätthet följa det han pratar om, känna igen mig och ge mina egna tankar och erfarenheter. Tills den stunden hade jag lite omedvetet trott att jag var ensam om att tänka på livet och existensen såsom jag gjorde; här inser jag att det finns en hel växande levande kultur med massor av fantastiska människor som delade min livssyn. Det var ju många saker som jag aldrig hört talas om. Som chakrasystemet t.ex. Mannen berättar om hur han först upplevt det genom en chakrabalanseringmeditation. Livligt beskriver han hur han ett i taget känt sina chakran uppifrån och ner och hur de pulserat och vibrerat och blivit en högst fysisk förnimmelse. Han skickar över musiken och ber mig testa.

Ja tjenare, tänker jag. Han kanske kan känna sina chakran bara sådär, men det är ju inget som händer normala människor. Som mig.

Så jag lägger mig tillrätta på sängen, blundar, musiken i mp3:n och hörlurarna i. Katten är utestängd ur sovrummet, ljuset är behagligt. Jag trycker på play. Musik, eller ljud rättare sagt börjar låta. Det finns ingen direkt melodi eller rytm, men tydliga harmonier och frekvenser. Kan inte ens urskilja några instrument, men en del tydliga röster.

En varm känsla börjar sprida sig i mitt bäcken. En punkt, ungefär vid svanskotan känns mer än resten. En liten varm boll.

Inbillning, tänker jag.

Musiken ändrar karaktär, går upp en frekvens. Som på en given signal liksom skjuter en ljus varm stråle upp från den varma bollen ungefär en decimeter upp, vid blygdbenet. Den varma strålen liksom tänder en eld så jag har en intensiv liten eldboll i min kropp.

Inbillning, tänker jag, men får ändå påminna mig själv om att andas och slappna av.

Musiken ändrar sig igen, ytterligare en frekvens upp. Ljusstrålen (som jag också ser för min inre syn) fortsätter upp till lite ovanför naveln. En till eldboll tänds.

Inbillning? Tänker jag, men börjar bli mer osäker. Ännu mer osäker blir jag när musiken höjer sig ytterligare och aktiverar mitt hjärtchakra. Då blir jag dessutom lite orolig över hur det kommer kännas när den är elden kommer tändas i mitt huvud, för dit är den obönhörligen på väg.

Halschakrat aktiveras och hela min tunga och kinder liksom domnar bort, pirrar och vibrerar av kraften i mitt chakran. När tredje ögat mitt i pannan väcks blir det en ljusexplotion i mitt huvud och för min inre syn finns bara ljus. Kronchakrats aktivering känns bara som en mild smekning över hjässan i jämförelse.

Allt det här sker på femton minuter. Hela meditationen är på fyrtiofem och jag kan ju helt ärligt säga att det är de fyrtiofem minuterna som mest radikalt har ändrat min syn på mig själv och min varelse. Det var också första och enda gången jag känt mina chakran så kraftigt. Nu kan jag å andra sidan aktivera vilket av dem som helst enbart genom att fokusera på det.