Den här blir väldigt enkel; jag har inga syskon.
När jag var liten skaffade min mamma hundar istället, för att jag inte skulle vara helt ensam, utan lära mig att andra också behöver uppmärksamhet och omvårdnad. Det gick väl ganska bra.
Min mammas man (sedan 2003) däremot, han har fyra barn. Men de är alla äldre än mig så när vi kom in i bilden hade de redan flyttat hemifrån.
Ofta undrar jag över det, syskonrelationen. Hur det är. Och att jag aldrig kommer förstå mina barns relation. Det verkar så fint det där med syskon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar