måndag 30 december 2013

Knorr knorr knorr

Förklaringen till lillungens knorrande upptäckte jag för cirka nittio minuter sedan. Den första lelle tanden! Och då har jag väntat på detta i typ fyra månader, och kände runt i munnen igår liksom. Känns så skönt att veta att det är det som pågår och alltså ha nappar och gurkstavar i kylen, inte tro att han är hungrig eller har ont i magen och inom kort se fram emot en bebis som tuggar sin mat!

Mina topp-tre bästa ljud

3. Basen i skogen, som när man inte ens ser festen än, får blodet att sjunga, fjärilarna fladdra i magen och fötterna att dansa.

2. När smöret tystnat och man lägger i den hackade löken.

1. Att gå in i barnens rum när de sover och höra deras, för tillfället rossliga, andetag.

Slut på lista!

Sömn hit och dit

Var skittrött, somnade typ halv nio. Vaknade vid midnatt och sedan dess...inte en blund. Tror att jag kanske är hungrig men jag orkar inte göra något. Eller tugga.

Ligger dock och planerar saker att äta. Mycket lycka i att hitta grötris i skafferit, samtidigt som jag har både mjölk, grädde och apelsiner hemma. Mm. Så nu skickar jag ut massa önskningar om att både minnas detta imorgon samt orka göra det. Ska även göra soppa och rotmos nämligen. Sen behöver jag inte laga mat på några dagar.

Har en teori om att jag har sovit så ryckigt sen jag kom hem för att jag hann bli så utvilad hos mina föräldrar. Kanske stämmer. Men roligt, nu blir jag grusig i ögonen och kom på att jag kan göra godnatt-te och en macka.
Snille.

Spontanitet; inte min paradgren

Replik, som jag snott från MASH, och hoppas kunna få säga till någon någongång;

- du ger de längsta komplimanger jag hört.

söndag 29 december 2013

När poängen inte alls går hem

Hade en mycket kort mejlkonversation på communityt där jag hänger. Allt han skrev slutade med ett frågetecken. Och finns det något som gör mig irriterad är det när folk inte kan säga, tycka, göra något utan att be om tillåtelse. Sjukt avtändande.
Så jag skriver

Nä, nu är det för mycket frågor för min smak.

Och får svaret

Vad menar du nu?

(OBS, han frågade inte rimliga saker om mig utan mer i stil med "får jag önska dig godnatt?" och "vågar jag prata med dig?" Blööööö.)

lördag 28 december 2013

Sämsta kombon

Att samma natt som jag har svårt att somna, samtidigt som skittrött och huvudvärk, drömmer mycket och oroligt när jag väl sover och vaknar vid minsta lilla...

...så är det samma natt då Lillebror verkar lida av exakt samma grej. Och magknip?

I vanliga fall sover vi båda som Björnar.

tisdag 24 december 2013

Just nu - juledition

- är hela mina föräldrars hus julfixat

- borden är uppställda och dukade. Vi blir tjugo personer till lunch, sen är det skiftbyte och så blir vi lika många ikväll. Fast andra familjer.

- strömmar det julmusik ur högtalarna

- är samtliga julfina. Nästan. Jag har hår och ena handens naglar kvar.

- kan jag känna att detta blir en helt okej jul, trots att barnen inte är hos mig.

- vill jag önska er en riktigt god jul!

lördag 21 december 2013

Kanske min favoritdag på hela året

Vintersolståndet.

Jag: Jippie, nu kan det inte bli värre! 

Andra: Buhu, årets mörkaste dag.

Är ju lite olika hur man tar saker, det är det ju. 

torsdag 19 december 2013

Jag orkar inte vara en person med problem



Har märkt att jag tycker det är svårt att skriva om min själ. Universum. Hur jag matrialiserar saker och människor ur tomma intet. Hur jag aldrig aldrig tappar fokus och riktning. 
För allt låter pretentiöst. Klyschigt. Jag är bra på att guida och att lära ut. Inte så bra på att bara beskriva i största allmänhet.

Men jag kan säga några saker om vad jag pysslar med nu, eller som precis fallit på plats.
Det ena är att jag inte ber om ursäkt för mig. Jag förminskar varken mig själv eller min tro - snarare tvärtom. Jag garvar åt mig själv när jag i lokala P4-kanalen går ut som Yogalärare. Hoho. Jag menar, jag tycker ju att jag är det; men det är utan utbildning eller minsta papper. Jag är bara duktig.

Det andra är min kropp. Gud vad den är smart. Jag låter den bestämma takten. Och nu när själen får vila och slipper slåss med andras demoner - så andas den ut. Slappnar av. Sänker rustningen. Skalar av lager för lager. Tack.

Och det tredje; pragmatiken. Jag har inget intresse av att göra saker svårare än vad det är. Jag ältar inte. Och om jag svävar iväg, eller fastnar så låter jag mig göra det. En stund. Sen förankrar jag i kroppen, planerar och fixar och grejar med konkreta saker. Egot älskar att göra dramor och jag orkar bara inte ta det på allvar.

onsdag 18 december 2013

Plugghuvudet

Jag går i tankar om att jag nästa termin ska racerplugga de stackars gymnasiekurserna jag har kvar till fullt betyg. Studenten till sommaren alltså, höhö. Och sen ska jag väl bli nåt när jag blir stor, så jag kan försörja mina barn.

Och jag är ju inte dum, men jag har inget direkt läshuvud. Ingen studieteknik. Har seglat igenom allt hittills genom att fatta helheten och inte kunna så mycket detaljer. Vissa saker fattar jag innan jag läst en rad. Annat går inte in hur jag än gör. Och mycket däremellan gör jag inte för att jag inte ser poängen/tycker det är tråkigt/hellre gör en annan uppgift.

Det är så konstigt det där. För med yogan så räckte det att jag bara blinkade så kunde jag namnen på sanskrit, följder, fördelar osv osv som ett rinnande vatten. Det var aldrig tal om att sitta och plugga något. Jag kan bara titta på en position och se varför den är bra och vad man ska tänka på, utan att jag ens gjort den själv.

När jag var tolv lärde jag mig rida lätt ur en bok fast jag nästan aldrig red. När jag nästa gång kom upp på en häst så kunde jag och ingen fattade hur det gått till.

Och nu då. Tänker jag väl lite grann motbevisa mig själv. Lära om. Att även om jag inte kan saker direkt så betyder inte det att jag inte kan lära mig. Vända min tjurskallighet till något bra.

Besattheten fortsätter

I helgen när jag hängde med vännerna var jag tvungen att prata om Jesper Rönndahl. Jag var tvungen att berätta om allt; mejl och Facebook och presenter och kram och hur jag som aldrig youtube:ar har sett allt som finns. Och till slut så försökte jag sammanfatta varför, vad det är jag gillar. Ja, han är snygg. Har fina tänder och händer. Har den perfekta skånskan. Är rolig. Verkar snäll.

Så säger vännens pojkvän, sådär som bara han gör

Du gillar honom för att han är smart

och så gick han.

Och jag. Tystnade.
Och inser att ja. Det är precis det. Inget kvasiintellektuellt, inget pretentiöst, det är ödmjukt och ärligt. Jag skulle älska att få bolla teorier med denna människa. Jag skulle frodas i att få kasta fram en tråd och dra och nysta och spåna och vrida tills mindfuckmössan åker på.
Och det känns mycket mindre tonårsaktigt att attraheras av någon pga smart istället för snygga tänder.

söndag 15 december 2013

Hur man har en trekant i sin hand

Igårnatt hamnade jag på Pustervik med Klara och hennes kille Gustav Vasa. Var lagom rund under fötterna, på ett föredömligt glatt humör och skitsnygg, lösögonfransar och allt.

Efter nån timme eller två, mycket dans och en öl så började jag känna att det kunde vara dags att dra sig hemåt. Och så säger jag till Klara att

" egentligen skulle jag vilja hångla först, men jag jagar ju inte sånt "

och så står vi där. Snackar, dricker, tittar på folk, dansar. Och eftersom hon ser ut som catwoman börjar en kille, med kompis, prata med henne. Så jag pratar med kompisen. Och sen med killen. Och till sist med båda - för Klara drar iväg för att dansa med sin kille. 

Och volymen är så hög så varje gång någon ska säga något får vi luta oss riktigt riktigt nära. Och den ena killen får verkligen upp ögonen för mig och står och klappar på mig. Säger, med den fulles innerlighet att

" du är så attraktiv "

Och den andre, skämtar och frågar och driver samtalet. Och vi står närmare och närmare och en man på varje sida och en kram här och en kram där, pussar på kinderna och djupa blickar. Och den där laddningen. Och att veta att hade omständigheterna varit lite annorlunda hade de följt med mig hem båda två.

Så nä, jag fick inte hångla. Men att stå och få två snygga killars odelade uppmärksamhet i en timme - så mycket bättre och precis vad jag behövde.

torsdag 12 december 2013

Saker jag minns

När jag var runt tretton hade jag en fantastisk mustigt lila tröja, långa ärmar, djup ringning både fram och bak. Trikån höll form och färg trots flitigt användande.

Några år tidigare, innan brösten kom, hade jag en hel sommar då jag i princip bara använde en blus i den mest perfekta honungsgula färgen. 

Och någonstans däremellan ägde jag den härligaste stickade polotröjan, midjekort med precis lagom fluffig krage. Och ja, den hade också den perfekta färgen; varm terracotta. Samtidigt hade jag ett läppstift i samma ton och jösses vad snygg jag kände mig.

Och det var där min minnestråd började. För det där läppstiftet, eller rättare sagt, den färgen; vill ha! Letar och letar, har ännu inte stött på något ens i närheten. (Fast ja, jag letar fortfarande efter plagg i de färgerna jag beskrev ovan. Särskilt den honungsgula.)

tisdag 10 december 2013

Snacka allvar

Alltså denna min medicin. Så pålitlig, hjälpsam och oumbärlig. Så jävla dyr. Tre månaders förbrukning för 1800 kronor - och ja, man måste ta ut allt på en gång. Och just nu, så himla jobbiga biverkningar.

Tryck över bröstet. Rastlöshet. Ingen aptit. Inga hungerskänslor. Mer frekventa Alice-syndrom. Illamående. Yrsel. Minskad förmåga till kreativt tänkande.

Det mesta kan jag ändå härleda till detta med aptiten. Så dåligt som jag ätit i höst har jag nog aldrig ätit. Jag får liksom vara glad om jag är sugen på något alls och hålla till godo. Och när jag ätit synnerligen lite under några dagar kommer illamåendet och yrseln som ett brev på posten. Blodsockret är rekordlågt. Och jag måste tvinga mig själv att småäta hela tiden, det är det bästa sättet att lura huvudet att jag inte "äter".
Börjar nu också koppla ihop andra saker med bristen på bra mat; blåsor i munnen, skiviga naglar, ömma läppar, torra ögon, känslig hy. Jag får ingen rutin på någon träning eftersom jag inte vågar fresta på min kropp när den inte riktigt får den näring den behöver just nu.

Så, imorgon är det jag som plockar fram varje kosttillskott jag äger, bokar tid hos en dietist efter nyår samt håller ut till lördag. Då åker jag nämligen på två veckors "semester" till mina föräldrar och räknar med att kunna vila och hitta rätt. För som jag minns det försvinner biverkningarna efter något halvår eller så. Och det vore himla skönt.

fredag 6 december 2013

Livsnjutarn

Hur jag gör vardag fin när jag inte har pengar;

Frukost: Te med kolasmak.
Seeeeen lunch: Överblivna köttbullar och potatismos på de sista potatisarna.
Mellanmål: Fruktsallad som blev över efter storungens kvällsmat.
Fika: Några hemgjorda kolor och överbliven glögg.

Och nu, halv tolv på natten, insåg jag att jag inte kunde somna för att jag var hungrig!!! Och då kändes det som en lyx att kunna värma potatismosresterna och slänga i några gröna ärtor som skräpade i frysen.

Jag vet ju hur man festar till det, det gör jag ju.

torsdag 5 december 2013

Lika delar skönt/störigt/roligt

Hänger ju på qruiser igen. Finns mycket man kan säga om den sidan, bland annat att det är skönt att vara där hetero inte är norm.

Samma sak är också väldigt -se rubrik- när man klickar sig in hos snygg man. Och så är han gay.

Det händer ju aldrig nånannanstans.

söndag 1 december 2013

Tiden alltså! Just nu går det så fort och jag är lika delar stressad och nöjd med det. Nu har jag ett dygn till innan barnen kommer och det ska bli så skönt med lite stadga. Bara det att jag fortfarande (alltid?!) har massor med saker att fixa som jag helst hunnit innan dess. 

Idag har jag lyxen att vakna upp i mitt nytapetserade sovrum; jösses vad fint det är. Också väldigt nöjd att jag släpade in sängen själv igår, så skönt att bara pilla med småsaker nu. Vad mera är att idag ska en vän och jag ut och klippa granris och sedan göra kransar. 

Det är ganska mycket som skaver just nu och jag gör mitt bästa för att fokusera på en dag i taget, andas och jorda.