Mitt hem, min borg, mitt zoo

Nu, en och ett halvt år senare än planerat, är vi ju äntligen den där vuxna till i hushållet. 125 kvm på tre vuxna känns lagom. Särskilt när kallhyran är på 6400 riksdaler varje månad. På nämna yta finns ju också en sextonmånaders unge, två katter och en hund. Det är absolut inte trångt men ibland kan det kännas lite som ett zoo.

Och häromkvällen pratade vi om elefanter och om inte Sveriges enda elefanter fanns på Borås djurpark hade vi åkt direkt. Och det är så fantastiskt, det här med att utöka sin familj. Det är mycket lättare, mycket skönare och mycket roligare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Och glädjen i mig att jag inte bara hittat EN person som vill bo med mig, utan två.

Nej, TRE! För snart flyttar ju Milea hit också! I'm a very lucky girl.

Tacksamheten

Jag är så glad över att hos mina (frikyrkliga) föräldrar är det mer normalt att prata om änglar, bönesvar, religion, bibeln, spöken, andar och tro över fredagspizzan än att äta tacos och kolla på tv. Det gör att jag känner mig otroligt rik. Även om detaljer skiljer sig så delar vi ändå något väldigt viktigt; en aktiv tro. Och vi är alla vuxna nog att inte fastna i detaljerna.

Hemma igen

Där allt är lite grann hur som helst. Dels vaktar vi en hund just nu. Det är fantastiskt, som en liten gå-ner-i-vikt-maskin. Också väldigt mysigt. Mumsan och Torsten tycker om att leka med den. Hunden tycker om att leka med Torsten och att äta det Mumsan kastar på golvet. Både duplo och mat.
Grisen däremot hon har byggt bo på vinden. Kommer ner och äter och bajsar. Jamar lite och stirrar på hunden.
Torsten har lagt beslag på hundens korg. Hunden lekte sönder Mumsans skötbord. Tulpanerna slokar lite. Igår på kvällspromenaden ställde sig hunden i givakt. Jag lyste med ficklampa. I skogen ser jag sju ögonpar som stirrar på oss. Då vände jag och gick hem. Var rädd för att det skulle vara vildsvin. Har en mycket orealistisk rädsla för vildsvin.

Och så försöker jag organisera mina kökslådor och feng shui:a allt vad tygen håller. För att inte tala om hur mycket jag anstränger mig för att klara nästa nivå på bubble-spelet på facebook.

Dag 11 - Mina syskon

Den här blir väldigt enkel; jag har inga syskon.
När jag var liten skaffade min mamma hundar istället, för att jag inte skulle vara helt ensam, utan lära mig att andra också behöver uppmärksamhet och omvårdnad. Det gick väl ganska bra.

Min mammas man (sedan 2003) däremot, han har fyra barn. Men de är alla äldre än mig så när vi kom in i bilden hade de redan flyttat hemifrån.

Ofta undrar jag över det, syskonrelationen. Hur det är. Och att jag aldrig kommer förstå mina barns relation. Det verkar så fint det där med syskon.

Dag 03 – Mina föräldrar

Jag känner inte min pappa. Min mor och jag flyttade från honom och Norrland när jag bara var ett halvår. Sedan var det nollkontakt under hela min uppväxt, fastän mamma var noga med att berätta att om jag ville så skulle hon hjälpa mig att ta kontakt med honom. Jag ville aldrig, och det gjorde ju inte han heller...
...förrens jag fyllde 18. Då började han plötsligt höra av sig från ingenstans med den märkliga uppfattningen att min mamma alltid hindrat mig från att höra av mig. Dessutom att hon snackat skit om honom, vilket inte heller är sant. Hon har sagt mycket mycket lite. Att han skickat massa brev. Jag fick ett vykort när jag var två, sedan dess inget.

Och allt det här är fortfarande mycket märkligt. Det finns massa skit begravet och hur mycket blockeringar som helst kopplat till detta med min pappa. Hittills har jag inte riktigt orkat ta tag i det. Vet inte vad jag vill.

Men min mamma och jag har alltid haft en bra relation. Vi pratar inte alltid högt om saker, och det är inte alltid så bra, men hon är alltid stöttande när det gäller. Hon var bara 21 när hon fick mig, och kanske är det på grund av det som hon aldrig sagt ett negativt ord om att jag valde att få barn tidigt. Jag tror jag har en väldigt stabil och normal relation till henne, varken överdrivet nära eller märkligt dålig. Vi tycker om att umgås och när det gäller många saker vill jag gärna vara som henne.

Andra saker man gör när man vänder hem

När jag flyttade hemifrån packade jag undan lite ungdomsböcker och en del vuxenböcker som jag kände att jag vuxit ifrån. Ett tag nu har det ju varit meningen att jag skulle gå igenom för att se vad som verkligen ska sparas. När jag nu dessutom upptäcker att systerdotter älskar att läsa så blev det verkligen hög tid.

I mitt huvud var det en sisådär 3-4 lådor.

I källaren var det i verkligheten 11 lådor.

Min systerdotter blir nog glad iallafall.

Och så var det jul ja.

Redan för flera månader började vi försöka prata om julen. Var ska vi vara? Hans föräldrar? Mina föräldrar? Inget av det? Åka bort, stanna hemma, bjuda hem folk, se till att bli bortbjudna, hålla oss för oss själva, alternativen verkade vara oändliga. Och hur många gånger vi än tog upp och pratade om det så kom vi aldrig fram till något.

Nu har det liksom löst sig av sig självt verkar det som. Mannen ska jobba hela jul och eftersom jag inte vill sitta ensam i huset så tar jag Lilla M och åker till mina föräldrar. Och det känns som ett litet projekt det, att resa 40 mil ensam med en sex veckor gammal bebis. Men det kommer gå fint.

Jag håller redan på att packa i huvudet.

Balsam för själen

Jag hade en kinkig dag i torsdags, allt kändes oändligt och omöjligt.
Men vips så satt min mor vid köksbordet och åt sig mätt efter sin långa resa hit. På fredagen promenerade vi runt på Möllan och på eftermiddagen åkte vi till Skanör och badade. Jag snorklade för första gången, vilket var en speciell upplevelse. Måste prövas mer.
Innan mamma åkte hem på lördagen hann vi shoppa på rean i stan.

Sen åkte jag och Mannen till Ystad och träffade många fina vänner. Alla runt omkring mig festade järnet, jag gled mest omkring och mös. Ändå när vi gick till vår sovplats halv tre på natten så kände jag mig berusad, trots min nykterhet. Jag plockar upp sånt så himla lätt.

Så, den här dagarna var precis vad jag behövde för att lugna mig lite. Bara underbara människor och aktiviteter som jag tycker om. Sommarnätter.