Detaljerat om den första riktigt dejten

Dagarna före igår gick jag konstant runt med känslan att jag stod på en klippkant sekunden innan jag hoppar. Hela kroppen pirrade och den här hisnande känslan i magen. Sen kom igår och jag överdriver inte en sekund när jag säger att det var den perfekta upplevelsen. Dealen var att den skulle vara förutsättningslöst men jag hade ändå förberett en tantrisk massage.

Med en gång när vi ses är det en stilla elektricitet mellan oss och vi är på något vis tafatt i våra rörelser. När vi tillsammans förbereder mat och dryck är det oftast jag som går in i hans sfär, snusar, smeker, buffar. Jag får alltid en kram, leende, blick till svar.

Det är också sagt på förhand att jag ska berätta för honom om arketyper och det är det vi pratar om när vi sitter i timmar och äter den mest sensuella mat jag kunde komma på; Kronärtskocka med olika dipper. Ett stimulerande te före, vin till, och jordgubbar efteråt. Och äntligen börjar vi verkligen säga saker till varandra. Om relationer. Om vad jag önskar mig. Om att vi faktiskt har något. Den här kvällen.

Jag finner precis den rätta balansen mellan att ta initiativ och vara passiv. Skrattande kommer vi överens om att jag masserar honom ikväll och att han masserar mig nästa gång. På hedersord mumlar han in mot min hals och jag älskar det faktum att det blir en nästa gång.
Vi gör iordning för massage och grenslande honom börjar någon slags avklädning. Jag har hållit mig så länge och äntligen börjar jag ge utlopp för min nyfikenhet och i allra högsta grad aktiva sexuella energi. Jag känner mig så otroligt levande och vital när han betraktar mina bröst, sväljer och likt en magnet dras hans händer mot mig.

Halvnakna hamnar vi där igen, jag över honom. Han är smal och hans höftben skär in i mina mjuka lår som omsluter honom. I ett försök att gå av och gå vidare till den faktiskt massagen hindrar han mig och trycker sitt bäcken upp mot mitt. Vi talar, viskande, skrattande, men jag minns inte om vad. Om helighet. Om styrkan i något större. Om gudomligheten i oss alla.

Till slut har jag honom naken på mage framför mig och jag ger mig helt hän i upplevelsen att få smeka, utforska, finna varje millimeter av hans kropp. När han får vända sig om är han nästan inte naken för mig längre och våra kroppar känns som tentakler, verktyg, sensoriska känslerspröt...
...och kuken. Helt klart godkänd. Och jag tar honom i munnen tills jag själv upplöses och så grenslar jag honom igen. Hans erektion pressas mot mitt blygdben och jag är så svullen, öppen, redo att det är ren tur att han inte glider in i mig.

Sakta avrundar jag och avslutar med att sitta och hålla hans huvud i mina händer. Sedan lägger vi oss nakna bredvid varandra och jag börjar förklara

från den stunden på centralen har jag haft den märkliga känslan av att vilja komma in i dig. Jag vill vara inuti dig.

Han svarar, lågt men tydligt

åh, det skulle jag behöva.

Och jag fortsätter hela tiden ta på honom, jag kan inte låta bli. Han finns där, stadig och närvarande, men passiv. Till slut kan jag inte hålla mig utan frågar

kan du ta på mig

Och jag blundar och han viker armen jag vilar på mot mig och börjar smeka min panna. I en sekund han jag tänka att det var ju det mest ortodoxa ställe som finns innan min kropp börjar säga emot. All min energi blir fokuserad på denna enda punkt och jag hade aldrig trott att jag skulle kunnat bli så upphetsad. Trodde jag. För en obestämd tidsrymd senare började hans smeka min höft med sin andra hand och han använder de mest lätta lätta rörelser och jag tror att jag ska dö. Missförstå mig inte här, jag är ingen feathery stroker girl, men något han gör...det känns som att han spelar på mig som jag vore ett ytterst förfinat instrument och jag gör ljud och åstadkommer vibrationer jag aldrig vetat om existerat i min varelse.

Till sluta kan jag inte hålla mig längre utan vänder mig mot honom och det enda jag känner är att jag måste ha mer, hårdare, hårdare men han fortsätter bara med lätta lätta rörelser och skrattar dovt åt mig och jag är en millisekund från att bli riktigt förbannad och jag håller fast hans händer, drar honom i håret, bits, riv, trycker mig med hela min längd mot hans kropp.

Och sen bara upplöses allt. Vi är så nära att kropparna inte räcker till och i en dimma går vi och lägger oss i sängen. För att sova. Jag sublimerar lite, han ställer klockan. Jag dricker vatten, han drar ner rullgardinerna. Innan vi somnar pratar vi om orgasmer.

Nästa dag...får bli ett eget inlägg.

Och någon slags kosmisk orgasm

Så var det fest i helgen, skogsfest. Också så kallat rejv. Ett gäng (400 ungefär) glada människor som träffas och dansar järnet i flera dagar.

Det är jag och Mannen. På plats möter vi Psykologen och tio minuter senare öser regnet ner. Vi hamnar på dansgolvet och jag känner mig så trygg så trygg av Psykologens gestalt i ögonvrån, strax bakom mig hela tiden. Vid ett mellanbeat i musiken närmar vi oss och bildar en bubbla. Glädje och liten förvåning över den närhet som kan visas så öppet.

Så fortsätter det vara vi tre och tidigt på kvällen inleder vi en resa tillsammans. Svampen mjukar upp, öppnar upp, väcker upp. Och allt är nytt, egentligen känner vi ju inte varandra alls och jag är i ett tillstånd av sensoriska upplevelser, sensualitet, glädje och kärlek, stöttad av en stark feminin energi. Jag hamnar alltid i mitten, med en man på varje sida. Någon tycks alltid röra vid mig och medan de beter sig som två lejonhannar vajar jag som ett gräs, hos än den ena, än den andra. En klapp på kinden, snus på halsen, lutar mot axeln en arm om midjan och raspig skäggstubb. Ett lätt regn smattrar mot tälttaket och ett enda värmeljus gör skuggorna mjuka.

Det är först framåt morgonen som vi möts igen i vår egen sfär, Psykologen och jag. Mannen har funnit en gammal kär vän och äntligen äntligen börjar små försiktiga ord ramla över mina läppar.
jag tycker om dig och vill ha dig för din egen skull

och musiken är suggestiv och gryningens ljus bildar en slags slöja och jag ser in i hans ögon som har exakt samma färg som mina. Hans kind mot min kind, andetag i mitt öra, en hand genom mitt hår. Och ögonen, blicken, som hela tiden betraktar mig, aldrig viker undan och ett förfluget meningsutbyte från dagen innan flyger genom mitt huvud

- förföljer du mig?
- ja, och inte bara med blicken

och jag får använda all min självkontroll för att inte bara slita av han alla kläder, bitas, rivas röra mig för att komma närmare. Mina händer under hans tröja och huden är så varm så varm och läpparna är en millimeter ifrån varandra och andetag andetag andetag och jag vet inte riktigt vad det är jag gör och vi är så nära så nära höfter mot höfter och precis när jag tror att jag ska dö om jag inte får komma in i honom kommer musiken till sitt klimax och på en djup inandning är jag där. En frigörelse av energi som är så stor att jag skakar och han håller fast mig och jag kan inte tro det.

Orgasmens natur är märklig och långt mycket mer mångfasetterad än vi vet.
Och den här...en orgasm med alla kläder på, med alla händer ovanför bältet, och där inte ens läpparna möts. En kosmisk orgasm.

Och dagen efter kan jag till min glädje och lättnad konstatera att det var inte bara nattens festligheter som skapade vårt möte. Han lyser upp när han ser mig och till och med avskedskyssen i Mannens absoluta närhet känns fullkomligt naturlig.

Världens snabbaste dejt

Med en timme i Malmö innan mitt tåg gick vidare mot Österlen tyckte jag att det var på sin plats med lite sällskap. Jag sms:ar Psykologen. Kanske inte så mycket för att han är trevlig, schysst att prata med och bor nära centralen. Utan kanske mest för att våra kramar när vi setts bara blivit längre och längre.

Dock visar det sig att han slutar jobbet ett par kvarter bort ungefär 23 minuter innan mitt tåg går.
Men han skriver;


Hinner vi? 

Och jag svarar;


En kyss och en kram borde vi ju hinna. 

Och klockan tickar. Jag har biljetten i fickan. Jag sitter inte ens utan står upp, redo. Försöker upptäcka honom i människohavet. Så kommer han. Ler stort. Hejdar sig när jag öppnar mig för en kram och ställer ner sin väska. Vill inte att något ska vara i vägen.


Så sjunker vi in i varandra. Han är senig och muskulös, jag känner mig ungefär som maschmallows. Han är lång, jag vilar mitt huvud mot hans bröst. Så vänder jag ansiktet uppåt och faktiskt så möts vi i den där kyssen. Pussar först men i slutet känner jag smaken av kaffe med tungan.


Några få meningar hinner utbytas. Mår du bra? och Jag har en liten föreläsning att hålla för dig och Min morgon var precis som jag ville ha den och det här blev en väldigt snabb dejt. 

Nio intensiva minuter innan jag kastar mig iväg till perrongen och hinner precis kliva innanför tågdörrarna innan de stängs och tåget rullar iväg. 

Mer om relationer

Kristina kommenterar om otrohet och skuld och skam. Det får mig att fundera. På många sätt är monogami en hegemoni och jag tror ärligt talat att det är få som ens uppriktigt och medvetet kommit fram till en egen ståndpunkt.

Vi lär oss nämligen vad otrohet innebär. Vi lär oss att vakta kring vår partner och att reagera väldigt starkt om denne skulle kyssa/ligga/flörta/dejta någon. Vi lär oss att det är något kritiskt som innebär relationens varande eller icke varande.

Ofta när jag berättar om vår relation får jag reaktionen: "Jag tycker det är helt okej om andra har det så, men jag skulle bli galen om min partner var med någon annan, så jag kan inte ha det." Frågan som alltid dyker upp i mig men som jag inte vågat ställa ännu är Vad Vill Du? För mig handlar det inte om att jag vill att Mannen ska vara med någon annan. Snarare handlar det om att jag bejakar mina egna drifter och känslor och lustar och inser att ja, någon gång kommer jag kanske vilja vara med någon annan än just honom. Och jag inser också att det inte har något med vår relation att göra. Det hotar inte mina känslor till honom och inte heller min vision om vår framtid.

Här kommer det trixiga; Jag litar på att det är likadant för honom. Ibland får jag jobba lite med det, ibland kommer det naturligt. Men faktum är att under vår tid tillsammans så är han den som har haft mest utåtriktad aktivitet (även undantaget missbruket) och han är den som har varit mest säker på vår relation.

Jag tror nämligen inte på förbud. Jag tror inte på att gå in i relation med tankar på vad min parter kan/får göra eller inte göra. Jag tror dock på ärlig kommunikation. Det är mitt ansvar att berätta om något känns jobbigt eller obehagligt. När jag har kommunicerat det är det upp till min partner att bestämma hur han/hon vill agera på det. Och faktum är; bryr man sig om någon vill man inte göra något som man vet sårar den andre. Då behöver man inga förbud eller regler. Och med det som utgångspunkt kan man ha precis en så öppen eller stängd relation som man själv vill.

Vad jag vill ha

Vi har ju redan (för det har vi väl?) gått igenom det här med min syn på relationer och att jag inte anser att en monogam är enda vägen. I brist på bättre begrepp kallar jag Mannen och min relation för öppen. Det funkar, fast kanske ger lite märkliga associationer. För mig handlar det inte om att ge mig ut och aktivt leta efter diverse andra relationer utan att ha möjligheten till det om det dyker upp. Att veta att om det dyker upp en speciell person kan jag fördjupa det. Om jag vill.

Så de senaste månaderna har jag funderat ganska mycket på just det, vad jag vill. För jag vara på det klara med vad jag inte ville; lösa sexuella möten. Been there, done that. Men någonstans är ju sex en faktor. Men jag vill ha mer än det. Så slog det mig. Jag vill ha friends with benefits.

Alltså en relation där man i första hand är vänner. Man trivs i varandras sällskap. Kommunikationen fungerar. Man delar vissa åsikter och intressen. Man har faktiskt ett genuint intresse. Man hänger och gör allt möjligt. Och eventuellt, om och när båda känner för det, kan man ha sex. Liksom kravlöst, fast omtänksamt och ärligt.

Det vill jag ha. Så nu när jag vet det och har bett om det borde universum rent logiskt ge det till mig. Borde alltså återuppväcka mina flörting-skills. På stört!

Matporr

En av de bloggar jag läst absolut längst är The Pioneer Woman Cooks. Super super amerikansk och hur mycket bilder som helst och peppig text och ibland lite för noggranna anvisningar. Jag anser t.ex att man inte behöver visa i varje recept hur man finhackar lök för det hör faktiskt till basal matlagningskunskap. Tycker jag. Men å andra sidan är min mamma kock (och tandsköterska och svagströmselektriker och snart färdig socialpsykolog) så jag har kunnat det sedan jag var stor nog att hålla kockkniven. Och på tal om det, vad är det för människor som inte har vettiga knivar i sitt kök? Jag förstår inte.

Tillbaka till The pioneer woman a.k.a Ree. Hon är fantastisk. Hon snålar aldrig på smör, socker och/eller grädde vilket vi alla vet är En Mycket Bra Sak. För då smakar maten mumsigt. Dessutom gör bilderna mig helt dregglig. Och jag känner mig alltid inpirerad. Faktum var det hon som inspirerade mig till att testa att göra risotto första gången - en helt fantastisk maträtt. På den underbara hemsidan finns även hennes blogg, hennes foton, hennes trädgård och något som hon kallar för Tasty Kitchen. Enjoy!

Andra går igång på porr (vilket jag ju också kan göra från stund till stund) men jag går igång på mat. Ibland känner jag mig nästan lite skyldig när jag bli påkommen med att sitta och sukta framför datorn/över en tidining/i en kokbok. Så har ni några tips själva om fina matsidor får ni gärna skicka dem

Jag vidgar min värld

Idag gör jag något jag inte gjort på väldigt länge och träffar någon som jag lärt känna på internet. Hon verkar vara en mycket fin (och vacker!) tjej och jag kan inte förneka att en ganska stor del av mig hoppas på något...mer.

Samtidigt har jag så svårt för att inleda något mer än vänskap när jag verkligen värdesätter personen. För om det blir "fel" är det så lätt hänt att det inte blir något alls av det hela. Och ändå förespråkar jag att sex och attraktion är naturligt och att det inte alls behöver krångla till något. Man kan vara vänner med fördelar. Man kan vara vänner som har haft sex en gång. Man kan vara vänner som flörtar med varandra. Man kan vara mer än vänner...

För herregud vad jag längtar efter en kvinna i mitt liv.

Plötsligt händer det

Vi hade sex igår!

Ja ja, tänker ni, vaddå då?

Allt är lite suddigt, men vad jag minns så hade vi senast sex (med penetration) precis efter nyår. Sen försökte vi någon gång till några veckor senare men det gick inte. Igår gick det efter lite lirkande. Hoppas hoppas hoppas att det är blir en kick i rätt riktning. Efteråt låg vi och pratade en lång lång stund. Om bloggar.

I övrigt hoppas jag att det endast är mental blockering som gör att det gör ont och spänner och svider. Inte ens när jag blev av med oskulden kändes det såhär. Trots att jag är hur blöt som helst känns det obehagligt. Till en början. Men Mannen såg mig i ögonen och hjälpte mig att andas djupt och slappna av och faktiskt, till slut, så blev det väldigt skönt.

Dock är det märkligt att ha sex och vara såhär tjock.

Jag är så subtil när jag flirtar

Den långa snygga mannen kom på (i princip oväntat) besök ikväll. Väldigt rätt tajmat, för jag hade precis lagt Lilla M. Vi gör te och äter surdegsbröd och pratar.
Så kommer den ofrånkomliga stunden då han säger nåt om att han tyvärr måste dra sig.

- "Ja, jag tänker inte hindra dig" svarar jag. "Jag menar, jag tänker inte binda fast dig eller så. Ja, om det inte är sånt du gillar..."

- "Humhumhum. Det vet jag ju inte om jag tycker om, det kanske jag gör, men det ska vi nog inte ta reda på just ikväll"

*blickar utbytes och en minimal obekväm tystad uppstår*


Allvarligt. Ibland blir jag lite förvånad över att jag ändå lyckats få så många i säng som jag gjort. Man kan ju inte kalla mig för mystisk direkt. Eller ta miste på vad det är jag vill.

Förälskelser är bra att ha

Jag har nog minsann en lite crush på en person som just nu vaktar en granngård. Vi var volontärer tillsammans på en festival i somras så egentligen känner vi inte varandra. Och kanske just därför. Han är ganska lång och smal och snyggt lent skägg och halvlång rufsigt hår. Han pratar en sån där lagom skön småländska, sådär lite eftertänksamt. Han är tvilling och arbetar med permakultur. Han bor i husvagn.

Det känns skönt att veta att det fortfarande går att få lite pirr i magen. Och det var av just den anledningen som jag tänkte mig att någon form av öppet förhållande är något jag vill ha. Att när det händer, när man träffar någon där det finns spänning, så kan man om man vill.

Fast när vi gjorde dealen om ett öppet förhållande hade ju varken jag eller Mannen förstått att sex också kunde vara ett missbruk för honom. Och det tog två år innan vi förstod det. Så nu är det lite så att även om jag gillar tanken på att kunna inleda något lätt med någon annan så känns det just nu inte riktigt värt det. För mycket kludd. För mycket känslor. För lite bearbetat.

Men trots det. Att förälska sig är skönt.

Och mina drömmar slår alltid in

Här skrev jag om en dröm jag hade för ett tag sedan.

Idag hittade jag chokladbruna handdukar! Så nu börjar badrummet bli riktigt mysigt, särskilt med de hangjorda mattorna från min mormor. Detta är egentligen en parentes, för det riktigt intressanta är att jag inatt igen drömde att jag hade sex med en tjej. Eftersom det där med handdukarna slog in, kan jag då räkna med att jag faktiskt träffar en fin tjej snart?

Man kan ju alltid hoppas, tänker jag.

Åh åh åh, tjejer!

Inatt drömde jag att jag var inne i en affär och hittade äntligen chokladbruna handdukar till mitt badrum. På något vis började jag sedan förföra expedtiten. Hon tyckte jag var fantastisk på att slicka (vilket jag faktiskt är)och ja...sen hann det liksom inte bli mer än så.

Säger det här något?

Inte bara ingenting

Nej, det är inte bara tomt och trött. Det är förbannad och ledsen och besviken också. Men jag orkar liksom inte ta tag i det. Vi har pratat så himla mycket och det är samma tugg. Men ändå. Varje gång han faktiskt berättar vad han gjort får jag liksom lite andnöd. Någonstans viner tanken genom mitt huvud att det inte är sant. Det är för absurt.

Det värsta är att jag inte tror honom längre. Jag tror inte på att han kan hålla sig ifrån det, inte in the long run. Ändå skulle jag vilja kunna hjälpa.

Hur lever man med någon utan sex?
För jag orkar inte med något som har med sex att göra.
Och kanske ännu värre, jag blir bara mer och mer avtänd på män. Det var så länge sedan jag hade riktigt bra sex med en tjej och det är fan det enda jag fantiserar om nuförtiden.

Och så rasar allt

Vi kom ut hit på landet, ett steg närmare vår stora dröm. Huset är perfekt, något för stort, men hellre det liksom. Allt kom på plats i rasande fart. Grisen verkade inte ha några problem med att komma till rätta. Bebisen växer och sparkar och jag blir tjockare för varje dag.

...och ändå räcker inte detta. Jag är fortfarande alltför ledsen, alltför chockad, allför förbannad för att egentligen kunna formulera det i ord. Men känslan av att ge allt och ändå inte vara tillräcklig äter mig. Och det spelar ingen roll att han masserar mina ben med tigerbalsam när jag har kramp, för nästa gång jag tittar på hans händer blir jag äcklad. Jag vill inte att han ska ta i mig för jag blir spyfärdig. Blotta tanken på vart han har varit med sin kropp och sitt sinne får mig att vilja skrika högt. Vilket jag ju också gör. Jag skriker och kastar porslin och slår honom. Vilket alltid resulterar i att han slår tillbaka, och jag måste ge honom att han slåss mycket bättre än mig. Jag slåss som en tjej. Kraftlöst. Han slåss som en man.

Det fysiska är inte det värsta. Jag har ju vetat från första början att det inte är mina fysiska attribut som fick honom att fasta för mig, jag vet att vår koppling går djupare än så. Jag har vetat hela tiden att det han tänder på är min raka motsats; han gillar små tjejer. Jag är ganska kort, men absolut inte liten någonstans. Men jag är vacker, jag är propotionelig och välformad och har utstrålning, det vet jag. I mina dagar har jag faktiskt raggat upp och blivit uppraggad tillräckligt mycekt för att veta det. Nej, den fysiska attraktionen och det rent sexuella har jag liksom...accepterat. Det är det andra. Att gång på gång läsa mejl och sms där det står saker som 'älskling', 'jag saknar dig', och 'jag längtar efter dig'.

Sen säger han att det bara är fantasier.
Jag tycker inte att man kallar en fantasi för älskling och frågar när man kan ses nästa gång.
Sen blir han arg för att jag snokar. (Och jag har slutat skämmas över det för länge sen).
Sen blir han ledsen, liknar det vid ett missbruk och säger att han nog vill bli påkommen.

Så min man går runt och ägnar större delen av sin tid och energi på att fantisera om andra. Han längtar efter att få träffa dom. Och efter vad han säger har det faktiskt bara hänt en gång att han faktiskt har träffat någon, men jag har slutat tro på vad han säger.

Och nu vet jag inte mer.
Jag kan inte riktigt tänka.
Min vanliga devis när det är tungt är 'en dag i taget'.
Nu är det snarare ett andetag i taget som gäller.

Som en Tomas Ledin-ripoff

Det verkar ligga i luften, det där med sex. För inatt, trots det lilla äventyret på kvällen (eller kanske på grund av det?) så var vi liksom inte nöjda. För att göra Mannen extra glad tog jag på mig min lilla rutiga kjol och min speciella topp med skjortkrage. Och gravidmagen till det. Det blev ändå fint.

Efterspel

Jag vet inte riktigt hur detaljerat man får skriva om sex utan att bli censuerad, så jag går inte in på detaljer.
Men vi hade sex med dem, och det var trevligt. Jag kom två gånger, vilket var lagom i hettan. Hon var väldigt het, och jag insåg återigen att det där med tjejer (kvinnor!) är ju mycket mer min grej än vad män någonsin kommer vara. Att Mannen heter Mannen är ingen slump för han är liksom den enda mannen för mig.
På tal om det så har Mannen resten av kvällen pratat om hur mycket han hatar kondomer. Han känner tydligen ingenting, vilket låter helt hemskt.

Och så kom vi fram till att vi ska lägga ner lite mer energi på att få en regelbunden sexuell relation med en kompis som vi haft sex med vid ett tillfälle innan. Det kan bli väldigt fint.

Glass och sex

Ikväll har Mannen och jag en dejt med ett annat par. Tanken är att vi ska äta glass och sen gå hem hit och ha vilt sex. Jag känner mig mer upplagd för det idag än igår, men det återstår fortfarande att se hur det blir. Är ju alltid lite nervöst, det här med blind-dates.

Så träffades Mannen och jag

För några år sedan hade jag en väldigt promiskuös period. Jag hade varit i förhållande under fyra år och njöt av att vara singel. Så jag flörtade hej vilt. Hånglade friskt. Låg runt. Gärna med äldre män. Mycket handlade om att utforska min egen sexualitet och mina egna gränser och internet var ett fantastiskt verktyg för att göra detta. Genom internet (främst på den här sidan) så fick jag kontakt och träffade en mängd människor, en del som är vänner än idag, men de allra flesta bara tillfälliga kontakter.

En kväll, närmare bestämt skärtorsdagen påsken 2008, satt jag och surfade runt ungefär som vanligt. Skillnaden var att jag var på ett sjujäkla humör av någon anledning. I detta runtklickande dyker det ständigt upp en person i periferin.
En man. 33 år. Från Skåne. Malmö närmare bestämt.
Fann att jag klickade in på hans sida flera gånger. Någonstans i texten stod raden jag föredrar att bli hittad.
Av någon outgrundlig anledning fann jag detta väldigt provocerande. I övrigt verkade han ju trevlig och intressant. Förutom att han är bosatt i Malmö, och jag har alltid varit mycket för att faktiskt ses. På riktigt. Ska det va så ska det fanemej va osv.

Till slut kunde jag inte hålla mig utan skickade iväg ett mejl med orden jaha, så vad ska jag göra nu när jag hittat dig då?
En lång intensiv mejlväxling på börjades, långa mejl. Det forsatte även dagen efter och till slut så kändes det liksom löjligt. Frågan låg så nära till hands, ska vi inte prata i telefon istället?

Så han ringde.
14 timmar senare la vi på.
När jag vaknar nästa dag, påskafton, ligger jag en stund i sängen och bara ler och minns och njuter. Telefonen piper till. Vill du prata igen?

Helgen därpå träffades vi. Nu låter allt kanske väldigt puttinuttigt och romantiskt, men det var inte riktigt så. För när vi träffades så var det ändå uttalat att det var för att ha sex. Vi hade mycket gemensamt, men så väldigt olika utgångspunkter. Han lekte runt, men var på jakt efter sin livskamrat. Jag lekte runt och funderade på att börja dejta. Kanske. Han hade jobb och lägenhet och bodde ju för Guds skull i Skåne och är dessutom 14 år äldre. Jag bodde i min första lägenhet, pluggade gymnasiekurser och levde något slags ungdomsliv.

Och sexet var fantastiskt. Från första stund fantastiskt, på alla nivåer. Och vid något tillfälle den första helgen så hände också det där andra. Vi älskade. Han var i mig, ovanför mig och höll om mig med hela sina kropp. Våra blickar var fastlåsta i varandra och det var först när hans tårar droppade ner på mina kinder som jag insåg att jag också grät. Våra själar förenades, hittade hem.

Sen dröjde det ändå fyra månader innan resten av oss gjorde det. Jag hälsade på honom, blev totalt förälskad i Malmö. Klev in i hallen till hans lägenhet och tänkte att jag var hemma.

Mannen i mitt liv. Min själsfrände. Som ju bara skulle vara ett ligg. Tur att man är smart nog att följa flödet ibland.