lördag 30 november 2013

Blogga aldrig full.

Åh, Malmö jag älskar dig. Ovillkorligt och förbehållslöst.

PS. Är inte full. Är bara väldigt glad. Och kär.

PPS. Okej, har druckit ett par öl. Och blivit kysst av skäggig man. OBS!!! Ej kär i denna man, är bara kär i Malmö. Och livet.

måndag 25 november 2013

Förändring

Idag har jag matat bebis, bäddat säng, klätt på och sminkat, gjort varma mackor till frukost, rustat barnen för vintern, dragit upp gardiner, bäddat sängar, borstat tänder. Innan åtta.

Vidare körde jag till Simrishamn, besökte läkare, handlade, körde hem via vänner för att hämta upp glömd Kanin, lastade in, städade uteplatsen, skruvade ihop ett bord, bar ner sommar och två cyklar till källaren. Innan tolv.

Sen betalade jag räkningar, fyllde i viktiga papper, svarade på mejl, matade bebis, hämtade på dagis, gick hem, matade och bytte på bebis, gjorde pizza med storungen, la bebis, åt och såg på film. Innan fyra.

Och precis när jag trodde att jag var slut; plockade, gosade, matade, pyjamasade, läste godnattsaga, nattade, diskade, yogade, gjorde fika, tände ljus och slängde mig i soffan. Innan sju.

Jag överdriver inte när jag säger att för ett år sedan var den här en veckas aktiviteter för mig. Nu är det varje dag. Och jag kreverar inte! Jag sover och sen är jag pigg! Jag har tusen idéer och gör många av dem! Mmm. Må bra. Det är grejor det.

fredag 22 november 2013

Just nu

- njuter jag som en liten dåre över att barnen är hemma igen. Och att de sover. Och klockan är bara halv sju.

- tänker jag mycket på det sista fixet här hemma. Ska bli så skönt!

- har jag registrerat mig på min gamla "dating"sida. Och det är kul! Men ovant. Och jag vet inte riktigt vad jag vill att det ska leda till.

- börjar kanske min aptit återvända. Synd då att det enda jag är sugen på är kött.

onsdag 20 november 2013

Knarkhösten - en uppdatering

Så, när var det nu? I mitten på september började jag ganska hastigt ta Concerta igen när jag insåg att mitt extremt korta tålamod/stubin inte bara var en dålig dag.

Jag vet inte riktigt varför med för första gången kände jag verkligen hur knarkig denna medicin är. När tabletten kickade in var det som att någon tände lampan. När effekterna gick ur kroppen på eftermiddagen släcktes den igen. Och jag har känt mig så tacksam att få ha den som stöd, vill inte ens tänka på hur jag varit/mått annars.

Nu, efter cirka två månaders konsekvent användande börjar de där skarpa kanterna rundas av. Det är inte längre som att jag faller ner i ett hål av trötthet när tabletten är slut. Känslan av att faktiskt laddat upp mitt eget batteri såpass att jag fungerar även på egna ben. Än tänker jag inte sluta medicinera dock.

Positiva effekter i korthet:
- är mer samlad
- har mer energi
- har kortare sträcka mellan tanke och handling
- är mer jämn i humör och ork
- större initiativförmåga

Bieffekter i korthet:
- lätt höjd puls
- ingen aptit
- viktnedgång (vilket ju inte är något problem i sig för mig)
- ständigt kissnödig
- muskelspänningar ibland

Med tanke på hur mycket bättre jag mår hade jag lätt stått ut med fler bieffekter. Så värt det.

måndag 18 november 2013

Curlar mig själv

Satt och började känna mig stressad inför imorgon; duscha, diska, packa skötväskan, tömma bil, gå ut med hunden, mata samtliga levande varelser, klä samtliga människor, lasta in vagn och barn i bil, lämna på dagis. Innan nio imorgon bitti.

Så nu har jag gjort de tre första punkterna. Innan jag somnar tänkte jag även tömma bil och lägga fram kläder till mig själv plus duka för frukosten och ladda vattenkokaren.
Och helt plötsligt kändes den där stressiga morgonen inte alls så stressig.

lördag 16 november 2013

Märkliga instinktiva reaktioner

Fin vän som mår dåligt. Som längtar efter barn familj stabilitet trygghet jord. Som kanske inte ens kan bli gravid. Och hon pratar och jag minns inte ens vad hon sa men att min reaktion var

du kan få en bebis av mig.

Vet inte riktigt vad det kom ifrån. Men att jag på fullaste allvar kände att hon kan få lillebror om det gör henne lycklig. 

torsdag 14 november 2013

Än så länge;

Har jag läst ut två böcker, sovit fjorton timmar, lagat pasta för första gången på två månader, haft min kurator på hembesök och njuter av att inte ha något som är bråttom.

Det konstigaste är att detta inte är en engångsföreteelse; varannan vecka kommer jag ha fem dagar på raken solo. Varannan vecka tre dagar. Sjukt.

onsdag 13 november 2013

Ambitioner och verklighet

Sånt jag tänker att jag ska göra när jag inte har barnen:
- sortera; papper, alla kaoslådor, pysselsaker, kläder osv.
- ändra om i några av köksskåpen
- bära ner saker till källaren och iaf börja organisera mina två skitstora förråd.
- hitta storungens vinterskor
- optimera min sminkhörna
- laga mycket mat, särskilt sånt som barnen inte äter, typ kött
- träna; yoga, promenera utan vagn, göra videos på youtube

Vad jag i ärlighetens namn tror att jag kommer göra:
- sova
- läsa
- äta chokladbollar

Fast nu när jag tittar på det verkar det inte orimligt att jag faktiskt kommer göra något på min ambitionslista på de dagarna jag har. Känns positivt. 
Ska tilläggas att eftersom jag knappt sitter ner när barnen är här (eftersom min medicin gör mig sjukt handlingskraftig och effektiv) så känns det bra att låta kroppen komma ikapp sig själv.

torsdag 7 november 2013

Att bli nyförälskad

Jag hörde (läste? Såg? Ingen vet.) att om man vill kicka igång förälskelsen i en relation ska man göra nya saker tillsammans. Det hade något med att samma hormoner frigjordes? (Måste ha varit Institutet...) I vilket fall tänkte jag att samma sak måste ju gälla även om man inte är i en relation.

Och jag då, som gärna ser samma serie, filmer, läser samma böcker många gånger om. Lagar gärna mycket mat som jag sedan äter i flera dagar. Älskar rutiner, växer i det välbekanta. Slappnar av i det trygga och stressar av när jag kan göra det jag gör med förbundna ögon.
Vilken utmaning!

Så jag försöker. Väljer något nytt på Netflix. Lånar nytt på biblioteket, istället för att välja i min egen hylla. När min matlust återvänder ska jag förkovra mig i nya recept. För att inte tala om flytten och allt som kommer med det.

Ibland är det svårt.
Ibland är det roligt.
Men jag tycker verkligen att det funkar. Och vad är bättre än att känna sig förälskad "utan anledning"?