6. Makes you smile

Sånt där som jag gör

- steker plättar (ägg, mjölk, rågmjöl, vetemjöl, rågflingor och kanel) till frukost. Lilla Mumsan sitter som vanligt bredvid och skriker så fort hon inte ha en plätt i handen. Hon får lätt i sig sju plättar på minuten.

- förbereder helgen då vi får finbesök.

- får ryck börjar helt plötsligt kompa barnvisorna på gitarr. Har inte rört en på flera år, men det jag kom ihåg mer än väntat.

- räknar, räknar och räknar. Vi lever ständigt på den ekonomiska kollapsens gräns, men lyckas ändå på något vis få ihop det varje månad.

- yogar och skriver. Lite från ingenstans har jag numera jobb som yoga-ledare på den lokala gymnastikföreningen. Jag är en lyckans ost.

- städar. Mest städar jag hela tiden faktiskt. När jag inte måste bygga med lego, sjunga, ramsa eller något annat för att underhålla ungen.

- vaktar hund. Från nu och sju veckor framåt. Det är lyxigt och är definitivt en hjälp i Det Nya Livet.

Lite som har hänt - en slags uppdatering

* Jag fick hastigt och lustigt ett modell-uppdrag på lördag. (Och innan ni tänker, GUD, Jösses, hon måste vara så snygg; Krokimodell. Alltså jag står där naken i alla mina kurvor och veck och gropar och får betalt för det. Har rykte om mig att vara duktig, tydligen för att jag är bra på att stå still. Hur svårt nu det kan vara?)

* Vihar beställt en sulky till Lilla M. Istället för två halvbra ska vi alltså ha en superbäst. Jag gillar det. Rationalisera.

* Inga planer eller tankar inför jul/nyår verkar bli som jag tänkt. Med katter och beställda barnvagnar och bilbesiktning och 35 mil till mina föräldrar. Igår kom förslaget upp att faktiskt stanna hemma. Vet inte riktigt vad jag känner inför det.

* Lilla M har också fått ett modelljobb. För dom här. Roligt!

Barn, sömn och uppfostran

Här och var och ganska ofta mellan föräldrar diskuteras ju det här med sömn. Sin egen och barnets. Tillsammans eller i egen säng. Och en aspekt som jag inte tänkt på, det här med att sova i olika rum. Jag tycker att de allra flesta skriver vettiga saker om det och alla verkar vilja att alla ska sova gott.

Redan på BB visade Lilla M att hon ville sova själv. Dessutom på mage. Hur? Jo, vi lade ner henne i baljan eftersom ingen av oss kunde hålla henne vid något tillfälle. Hon somnade som en stock. När vi kom hem försökte jag under ett hemskt dygn få henne att sova på rygg. Av en slump hamnade hon på mage och somnade med en gång.

Det jag tror på, att alla bebisar visar vad de vill. När Lilla M var ca åtta månader (och sov oavbrutna 12 timmar per natt sedan flera månader) var det tydligt att vi störde hennes sömn med lampor, ljud och rörelser. Därför flyttade vi in i rummet intill.

Det har aldrig handlat om att tvinga, men i vissa perioder har vi ju fått vara lite extra tydliga med rutinerna. Vi har tillämpat 'metoden' att lyssna på bebisen. Det innebär i praktiken att vi lägger. Lyssnar. Lägger om. Lyssnar. Gråter hon får hon göra det någon minut, för att se vart det tar vägen. Är hon alldeles otroligt ledsen får hon sitta i famnen och lugna sig.

Detta för med sig att det aldrig är några problem att sova för natten, oavsett vart vi är. Dock kan hon inte alls somna med oss, hos oss, ens när vi försöker. Enda gången det har hänt var när hon var sjuk och hade mycket feber.

Och så läser jag om att det är onaturligt att sova separerade, att vi är flockdjur och att flocken sover tillsammans. Jösses. Jag som tycker att jag gjort något naturligt eftersom jag lyssnat på mitt barn. Alltså. När ska vi bestämma att alla sätt är bra om alla mår bra? Känner mig lite utpekad och oduglig här, som inte sovit med mitt barn en enda natt.

Att vara mamma

M:et är liksom nästan stor nu. Hon kravlar runt, kryper, sätter sig, ställer sig och är fenomenal mest hela tiden. Det är inte många veckor innan hon går och jag väntar på att alla de där orden som ligger och mognar i henne ska välla fram. Hon har nästan sex tänder, älskar vindruvor, gurka, yogurt, dansa, åka på utflykt, vara i sand, bada, kramas, sladdar och tekniska saker, DJUR! Hon och Torsten leker som bästa kompisar.

Min lilla unge. Den gladaste i världen.

Och just nu den med stinkigast bajsblöja.

Att vara mamma

Icke förvånande så läser jag ju en del föräldrabloggar och får på så vis lite insikt i hur andra föräldrar tänker och ser på barn och föräldraskap. Oftast är det inte så mycket analys från min sida utan mest intressant. Men ibland så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen av förvirring, frustration och/eller irritation.

Vaddå barnsäkra hela hemmet (lås på lådor, lock på alla uttag, grindar osv)? Vaddå inte våga lämna bort sin unge några timmar? Vaddå inte vilja ge smakportioner med sked utan gör det med fingret? Vaddå gå runt och bära på sin unge hel tiden? Vaddå att ungen sover i ens säng? Vaddå inte låta ungen stoppa diverse saker i munnen (gräs, jord, sand, badvatten osv.) ? VA!?

Jag förstår ingenting. Antingen är jag egentligen helt olämplig som förälder. Eller så är det många andra som är helt galna. För jag tror faktiskt inte på att jag har fått en "lätt unge", jag tror att osäkra och nojiga föräldrar skapar osäkra och rädda barn. Klart att det finns variationer och undantag och jag tror inte att det finns ett absolut rätt sätt att göra saker på. Men jösses, man kan ju göra livet lätt för sig istället för att krångla till allt så jävla mycket.

Om någon är intresserad så kommer här några principer jag kör med:
1. Jag ser det som att vi övar på olika saker. Införstått i det är att vi vill samma sak, Lilla M och jag. Hon vill också sova hela natten trygg och lugn i sin säng och jag bara hjälper henne. Ingen viljornas kamp. Jobba med energin inte mot den!
2. Lyssnar på mitt barn. Lyssnar på mig. Lyssna lyssna! Känn efter. Testa. Att inte panikreagera om det inte verkligen är nödvändigt, vilket faktiskt sällan är fallet. Ja, det låter förskräckligt när hon ramlar och slår i huvudet. Men det gör inte mer ont om jag kommer springande som att världen håller på att gå under. Håll lugnet bara. Det är ingen fara.
3. Ta inte saker du läser/hör/får råd om så allvarligt. Tänk efter. Tycker du att det verkar intressant och passar in i ditt liv, så testa. Annars; strunta i böcker och tidningar och människor.
4. Kanske en liten detalj; men jag försöker undvika ordet nej. Jag vill inte säga nej till min dotter hela tiden. Hellre 'lek med den här istället' eller 'vi sitter ner vi badet'. Vad som helst. Förhoppningsvis så blir ordet nej lite mer laddat då och hon vet att det verkligen är allvar när det kommer. Överlag försöker jag tänka på mitt språk med henne. Hur jag pratar om saker. Att jag inkluderar henne.

Och det går skitbra. Vi har haft barnvakt flera gånger, i ett par dagar som mest. Hon hänger med oss på det mesta och somnar inför kvällen vart vi än är när det är dags för det. Som en klok vän sa: Det är kanske inte så mycket att barnet litar på sina föräldrar, som tvärtom, att föräldrarna litar på sitt barn.

Att vara mamma

Idag är jag inte en bra mamma. Kanske inte en dålig heller, men definitivt inte bra. Jag liksom bara längtar till att klockan blir sju och det är godnatt. Kan vara värmen, kan vara hennes nya tänder, kan vara en viss rastlöshet hos mig. Efter ett litet gråtkalas så leker hon lugnt nu i alla fall. Det prasslar oroväckande så förmodligen är det inte en leksak hon pysslar med men jag orkar inte ordna med det.

Ännu lite till om barnmat

Är det bara jag som tycker att något är riktigt fel med att ge sitt barn massproducerad mat och tänka sig att laga egen för att man är "präktig"!?

I ett visst multinationellt företags barnmatsbroschyr stod att man visst kunde välja att laga egen mat för att, citat, känna sig sådär duktig, slut citat. Jag har lite breaking news dårå; vi har matat våra barn i årtusenden med precis den mat vi själva ätit. Vi kan fortfarande göra det. Känn på den!

Och en sak till. Du lagar inte mat till vare sig dig själv eller ditt barn för att du är präktig/duktig. Du gör det för att
a) du vet precis vad det är i maten
b) det är sjukt mycket billigare
c) det är mycket enklare
d) mycket mer miljövänligt. Har ni tänkt på alla dessa förpackningar?

Och få mig inte ens att börja med det här med pulvergröt. Har ni smakat på det? Vi får ju hem provpåsar och någon gång testade vi (efter att Lilla M i månader ätit vår egen havregrynsgröt med kanel och banan) och det både smakade och såg ut som tapetklister. Tillsatt järn och kalcium my ass. Lever vi i ett u-land kanske? Behöver vi verkligen sjukt massa tillskott?

Lilla M äter allt. Vi låter henne smaka på det mesta. Det vi håller oss ifrån är salt, nötter och kött. Just nu kör vi currygryta. Och vet ni? Det är så jävla skönt att slippa få panik för att oj, vällingpulvret/ersättningen/pulvergröten/fruktmoset/barnmaten är slut, vi måste hinna till affären!

Alltså. Jämför hela den här grejen med att du själv, vuxna person, skulle äta sådana här färdigrätter, morgon middag och kväll. Härligt va?

Att vara mamma

Generellt har vi regeln att 'lagd bebis ligger' när vi nattat Lilla M. Det brukar fungera kanon. Ibland kan hon gnöla lite innan hon kommer till ro men hon somnar själv utan problem och sover sina tolv timmar.

Ikväll blev hon så himla ledsen när vi lagt henne och hon verkligen skrek och grät och var hur olycklig som helst. Det är lite svårt att veta varför, men vi trodde att det var tänderna. Hon fick en alvedon och så följde jag min fruktansvärt starka känsla och tog upp henne hos mig, sjöng och vaggade. Det var så skönt att känna hur hon lugnade sig och sedan när jag la ner henne igen somnade gott inom några minuter.

Vid sådana tillfällen är jag glad att jag inte är för principfast, utan förstår att lita på mig och på henne.

Vardag

Igår somnade jag innan klockan 22. Imorse efter frukost, ungefär när Lilla M tog sin förmiddagslur, somnade jag också. Och vaknar upp till moln och regn och det gråa. Mannen tog med sig Lilla M på ärenden. Jag har rensat ut lite böcker men i övrigt legat hela eftermiddagen och läst Margaret Atwoods 'Rövarbruden' ätit miniglassar och druckit min egna fläderblomssaft.

Strax ska jag sätta igång en lammgryta som får stå och puttra hela kvällen, sätta långjäst bröd och röja lite i köket. Ikväll kommer en vän och det är en sådan där vän som man inte behöver städa inför. Eller serva.

Barnmatens vara och inte vara

Jag blir uppriktigt lite rädd när jag ser att föräldrar på riktigt endast köper fabriksmat till sina barn - inklusive frukt. Jag blir ledsen när jag läser i ett barnmatsföretags brochyr att man visst kan välja att laga egen mat för man då får man den härliga känslan av att gjort maten från grunden men att man genom att välja fabriksmat gör sig helt säker på att maten har rätt näringsinnehåll.

När jag skulle sluta amma skrutten stod jag och tittade på vällingpaketen i affären. Vad är det egentligen i välling? Måste jag köpa ett pulver? Kan man göra själv? Och så hittar jag den här sidan. Samma dag mixar jag lite havregryn med min stavmixer och testar. Lilla M älskar sin välling!

1 portion havrevälling:
1,5 dl vatten
1,5 msk havre
0,5 msk fett

Vispa i en kastrull så det inte blir klumpar. Låt koka upp. Rör. Det är färdigt när det tjocknat. Blanda i flaskan tillsammans med 1 dl kall vätska (vatten, havremjölk eller gammaldags mjölk).
Dubblar du mängden havre blir det perfekt gröt. Jag brukar blanda i en halv mosad banan och lite kanel.

För att göra det enkelt för mig har jag en burk med havre som är finmixad till vällingen, och en lite mer grovmixad blandning till gröt. Men det bästa är att du kan använda vilka gryn som helst; dinkel, quinoa, vete, råg, majs, ris. Till råga på allt är det sjukt billigt. Så billigt att jag inte tyckte att det var några problem att köpa betydligt dyrare nyponskalsmjöl att kunna blanda i ibland. Lite extra c-vitamin sådär.

Pulver? Va? Varför? Kan någon berätta för mig varför?

Lilla M

Idag blir hon sex månader. Jag tänker inte tjata om att det har gått så himla fort, för tiden har varit ungefär som vanligt. Ibland olidligt långsam och ibland har jag inte ens märkt den.

Det största just nu är att hon jollrar MAMA. Jag ska bara lära henne att det är ett ord och att det refererar till mig så är vi i hamn med första ordet!

Mycket om bebis...

...men äntligen har hon gått upp ordentligt i vikt. Nackdelen med att hon började sova långa nätter så tidigt var att hennes viktkurva avstannade. De senaste månaderna har endast kretsat kring att mata i henne så mycket det någonsin går. Nu är jag mycket belåten med sju hekto på fyra veckor.

Den där egentiden

Hanna berättar om det där med att är med bebisen konstant den första tiden. Jag minns hur jag kände mig. Det var fantastiskt att hon var så beroende av mig men det hade ju sina begränsningar. Jag försökte allt vad jag kunde att inte vältra mig i de känslorna för mycket; känslorna av att vilja göra något själv. Jag kände att den tiden kommer.

Och nu är den här, permanent för att stanna. Det var ungefär en månad sen jag slutade amma helt och hennes rutiner sitter såpass att hon även har blivit barnvaktad ett par gånger. Att vara ute och promenera med Mannen utan bebis kändes pirrigt och nästan lite förbjudet. Även vardagslivet har blivit mycket mer flexibelt - vem som helst kan mata, byta och lägga Lilla M. Mellan det vill hon mest leka lite eller åka vagn. Flera mornar nu har Mannen gått upp med skrutten och jag har fått sova till närmare nio. Det är himla lyxigt.

Ännu lyxigare är det att jag nästa vecka får två hela dagar på vift i Göteborg utan familj. Jag längtar!

Ps. Ibland känner jag mig så präktig för jag gör allt från grunden till min unge, både mat och välling. Men det känns ännu fånigare att köpa så burkar med mos i och kartonger med pulver. Mitt nästa mål är att köpa tygblöjor för jag börjar verkligen tröttna på att köpa blöjor i tid och otid.

Övar på att inte ha bebis nära mig hela tiden

Häromkvällen var första kvällen Mannen och jag var ute lite på vift utan Lilla M. Vi var på en väns båt och hängde medans hon sov hos Mannens mormor några kvarter bort.

Imorgon ska en vän till mig vara barnvakt och faktiskt göra hela nattningsproceduren medans vi är på yoga. Sen ska hon sova där några timmar och vi passar på att säga grattis till en kompis som fyller år.

Spänningen!

Nämen faktiskt. Jag är lite lätt hönsig som mamma även fast många i min omgivning betraktar mig som väldigt avslappnad och lugn. Ja. Vad säger man. Tack? Det funkar ju inte riktigt att övertala folk att jag visst det är hönsig.

En mammas oro

Jag ser inte mig själv som en orolig person. Detta kan vara önsketänkande. Det kan också vara sant. Jag är i vilket fall väldigt förutseende, vilket ju inte alls har med det här inlägget att göra.

För tre veckor sedan var vi på BVC och Lilla M hade gått upp tio gram på fyra, nästan fem, veckor. Sedan kissade hon och så var det ju med de tio grammen.
Vi fick direktiv att öka på hennes matintag med palsternacksportioner, fruktmellanmål förutom amning och/eller ersättning. Herrejösses vad jag har matat det lilla barnet. Hon gapar och äter och är alldeles lycklig.

Så idag är det dags att väga igen. Och jag kan erkänna för mig själv att jag ju varit lite orolig. Och jag hoppas att all matning har gett effekt.

Liten skrutt, stor skrutt

Imorse när jag skulle ta upp skruttan ur vaggan så ligger hon på rygg och flinar mot mig.

Igår kväll la jag henne på mage.

Så. Idag var det jag som skruvade ihop spjälsängen och bäddade den. Det ser väldigt mysigt ut. Och märkligt det där med sammanhang. När hon var nyfödd bäddade vi med massa extra i vaggan för att den inte skulle kännas för stor. Nu ser Lilla M återigen liten ut i spjälsängen.

Tillråga på allt är det nog snart dags att packa undan babysittern för hon kan lika gärna sitta i sin barnstol. Dessutom äter hon sitt palsternacksmos och päron och katrinplommon och allt som kommer i hennes väg med mycket god aptit.
Min lilla skrutt.

Bebis-nytt

Jag märker att jag skriver väldigt sparsamt om Lilla M här. Vill jag inte att det ska vara en bebisblogg? Vet ej. Men här kommer en liten uppdatering;

Skruttan har börjat äta en halv portion palsternacksmos om dagen, efter att ha provsmakat morot i ett par veckor. Min unge älskar att äta, den saken är klar.
Hon har fått sin första stol. Även om jag får palla upp henne med kuddar och handdukar så sitter hon ändå i den och verkar trivas. Träning på hög nivå dock.
Och på tal om träning så har hon absolut fattat grejen att ligga på mage och leka - och så smått börjar hon greppa det här med att vända sig om.

Hon är 4,5 månader och hennes dagsschema ser ungefär ut såhär:
07.00 - Godmorgon! Frukost. Mys i sängen. Morgonmassage och påklädning. Mellanmål.
09.30 - Tröttmaja, sova.
11.30 - Vakenfis. Gosa och leka. Lunch med palsternacksmos + bröstmjölk. Titta på när mamma grejar i köket (favoritsyssla!), lyssna på p3, äta lite mellanmål.
14.00 - Sova lite till.
15.30 - Hungrig! Leka lite. Sitta i mammas knä. Gå en promenad eller hänga i bärsjalen och går runt och plocka i huset.
17.30 - Kvällsmat, pyjamas.
19.00 - Slurk och godnatt.

Vi kör dock inte med ett fast schema, jag försöker lyssna på vad hon behöver och följa hennes rytm. Hon visar väldigt tydligt vad hon vill. Är vi bara hemma och inte har någon tid att passa låter jag henne sova tills hon vaknar - det kan betyda att den där förmiddagsluren blir fyra timmar lång och det således inte blir någon på eftermiddagen. Det är okej med mig.

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Något som för det mesta får mig i balans är mat. Detta för att nio gånger av tio när jag är arg/sur/ledsen så beror det på att jag är hungrig. Både att laga och äta mat ger stort lugn. Läsa om mat. Titta på bilder och tv-program.

Sen Lilla M föddes så är hon den största glädjekällan i mitt liv. Underbara unge! Det spelar ingen roll hur trött eller sur jag är; det försvinner i ett nafs så fort jag får henne i famnen.

Grisen får mig också alltid att må bättre. Den gosigaste katten.

Jag mår alltid bra av träning, även om jag lyckas glömma bort det lite grann om jag inte tränar på ett längre tag. Att använda muskler och bli varm och helt gå inte i kroppen är min bästa meditation.

I övrigt är det andra vanliga saker. Vänner. Kramar. Utomhus. Fina saker. Att måla. Att byta miljö. Att skriva av mig. Trygghet.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Alltså förlåt mig, men det måste faktiskt bli när Lilla M föddes. Det kan man läsa om här, här och här.

Det allra allra starkaste var när jag faktiskt krystade fram henne. Att jag visste att det var så himla nära och jag kunde känna hennes kropp pressas ur mig. Lättnaden när all spänning och värk släppte. Hennes otroliga tyngd när hon lades på min mage. Jag minns att jag var så förvånad över att det var så hon såg ut. Fortfarande kan jag bli lite häpen när jag tittar in i hennes kloka ögon och ser henne ligga och leka med sina händer över att hon är här. Att hon är en sådan perfekt blandning av mig och Mannen.

När jag väl kom upp i sittande ställning, eller halvsittande, och faktiskt började ta i henne var det väldigt svårt. All min energi var borta och min kropp var helt urlakad. Jag hade knappt någon muskelstyrka kvar men höll henne tryckt (tryggt) mot mitt bröst och redan från första stund åt hon ordentligt och mycket.

Att föda var absolut det häftigaste jag någonsin gjort och jag längtar tills jag får göra om det.