Är det bara jag som tycker att något är riktigt fel med att ge sitt barn massproducerad mat och tänka sig att laga egen för att man är "präktig"!?
I ett visst multinationellt företags barnmatsbroschyr stod att man visst kunde välja att laga egen mat för att, citat, känna sig sådär duktig, slut citat. Jag har lite breaking news dårå; vi har matat våra barn i årtusenden med precis den mat vi själva ätit. Vi kan fortfarande göra det. Känn på den!
Och en sak till. Du lagar inte mat till vare sig dig själv eller ditt barn för att du är präktig/duktig. Du gör det för att
a) du vet precis vad det är i maten
b) det är sjukt mycket billigare
c) det är mycket enklare
d) mycket mer miljövänligt. Har ni tänkt på alla dessa förpackningar?
Och få mig inte ens att börja med det här med pulvergröt. Har ni smakat på det? Vi får ju hem provpåsar och någon gång testade vi (efter att Lilla M i månader ätit vår egen havregrynsgröt med kanel och banan) och det både smakade och såg ut som tapetklister. Tillsatt järn och kalcium my ass. Lever vi i ett u-land kanske? Behöver vi verkligen sjukt massa tillskott?
Lilla M äter allt. Vi låter henne smaka på det mesta. Det vi håller oss ifrån är salt, nötter och kött. Just nu kör vi currygryta. Och vet ni? Det är så jävla skönt att slippa få panik för att oj, vällingpulvret/ersättningen/pulvergröten/fruktmoset/barnmaten är slut, vi måste hinna till affären!
Alltså. Jämför hela den här grejen med att du själv, vuxna person, skulle äta sådana här färdigrätter, morgon middag och kväll. Härligt va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar