måndag 6 september 2010

The Big Day

I väntan på förlossningen får jag liksom skapa andra stora event i mitt liv, lite som trappsteg. Idag är ett sådant steg; Först ska vi till barnmorskan på en vanlig undersökning, sen ska vi vidare och göra det andra ultraljudet och sen...erkännande av faderskap, eller vad det nu heter. Jag kan inte bestämma mig för vilket jag är mest laddad inför. Det sistnämnda kommer ju i vilket fall bli...intressant. Vi har hört att de kommer ställa massa närgångna frågor och att vi kommer att bli upprörda av dem.

För övrigt så blir jag tjockare för varje dag. Eller, inte jag, magen blir större för varje dag. Snart kan kan inte vända mig i sängen själv. Och det är ju åtta veckor kvar. Puh.

Hursomhelst så är idag en stor dag.

fredag 3 september 2010

Yogan i mitt hjärta

Den här veckan började yogan igen efter sommaruppehållet. Jag visste inte att jag längtat så! Man skulle kunna undra hur det kan vara värt att åka 18 mil tur och retur varje vecka för detta, men oh! Det är så värt det. Varje gång känner jag hur jag växer som människa. Vi fick två nya asanas, en mudra och massa teori. Det var så skönt att göra yoga och sträcka ut och meditera och andas och fokusera att jag faktiskt njöt av promenera tvärsöver stan sen. Det var som alla smärta var bortblåst.

Så även fast jag inte alls är i närheten av mitt vanliga viga jag, så tänker jag göra yoga in i det sista. Jag ser framför mig hur jag rullar ut mattan på förlossningen och gör ett pass, lite avbruten av värkarna, men ändå så fokuserad och stark...Jag måste älska mitt fantasifulla sinne. Och jag älskar verkligen yoga.

torsdag 2 september 2010

Pretty baby with the high heals on

Eller nej, inga höga klackar för min del. Vilket skämt! Mitt bäcken är ett enda stort AJ just nu och jag vill inte ens försöka föreställa mig vad högklackat skulle kännas. Men, det är inflyttningsfest imorgon och jag ska ha långklänning med urringning och paljetter. Snofsa upp håret, glittrig eyeliner och puta med magen allt jag kan. Barfota.

Kalas i all ära, men jag längtar ändå lite tills det är över. Faktiskt så är det så med allt just nu, det verkar liksom bara vara...tidsfördriv. Allt fokus ligger på första november. DÅ börjar det. Bebisen kommer och väntan är äntligen över.