Morgonen efter...

Jag måste ju såklart ha sovit under natten men det känns nästan inte så. Sovande under samma täcke var jag intensivt medveten om hans närvaro hela tiden. Han ska upp tidigt och jag är medveten om det också. Ser faktiskt fram emot det; för han har en sån där ljusväckarklocka som jag alltid velat ha. Så strax efter sex vaknar jag av att solen går upp och fåglarna kvittrar. När jag slår upp ögonen inser jag att även den riktiga solen gått upp.

På något vis ser jag det som min uppgift att fortsätta denna milda väckning och jag makar mig närmare honom. Låter mina fingrar hitta små stigar längs hans kropp. Buffar. Berättar att det är morgon. Berättar om hur fantastisk jag tycker väckarklockan är. Får leenden och dova halsljud till svar. Det tar sin modiga stund innan han faktiskt slår upp ögonen. Så säger han

ska du följa med upp på taket? 

Och det är väl klart att jag ska! Så finner jag mig stående uppe på ett tak mitt i Malmö, halv sju på morgonen och det är sol överallt. Och jag andas andas andas och möter morgonen med bravur, tar mig fram till kanten, kikar ner. Kikar in i folks lägenheter. Prickar in landmärken. Och så gör vi yoga. Och så är vi tysta och pratar och skrattar. 

Väl nere i lägenheten äter vi frukost, jag lyckas dock bara få i mig lite te och jordgubbar. Allt är fortfarande lite som regisserat och när han givit sig av kryper jag ner i sängen igen. Sover ett par timmar. Vaknar av mig själv och tar ett bad medan jag äter ännu fler jordgubbar. Diskar upp efter middag och frukost. Bäddar sängen.

Och glömmer tandborsten i hans badrum.

För att jag är värd det

Idag; yoga och föreläsningar hela dagen på min yogaskola vilket också innebär Malmöhäng. Indiskt till middag. Öl på Möllan. Spelning på Simpan. Eco-rave.
Fridens!

Och så var det vardag

Det var länge sedan en måndag faktiskt kändes som en måndag för mig. Men efter den här sagolika helgen är det lite vemodigt att landa i vardag. För det mesta lyckas jag glömma hur mycket jag saknar Malmö och den aktiva känslan jag får i kroppen när jag är där. Det motverkar mina mycket starka lathetstendenser och tvingar iväg mig. På ett bra sätt.

Jag tänker att jag vill ha mitt ställe och verksamhet här ute. Och så vill ha ha ett litet krypin i stan - gärna något man delar med andra här ute. Det gör det fullt möjligt att ta del av staden (nöje, utbildningar, jobb, puls, vänner, happenings) utan att behöva försaka livet på landet. Så att...det tänkte jag fixa!

Onsdag

Yogan har sommaruppehåll men vi är små vanedjur och åker in till Malmö ändå. Handla grönsaker och frukt på Möllan, hämta en hylla vi hittat på blocket och fånga dagen och sånt där. Kanske bada?

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Mannen har mött mig vid bussen. Vi har gått genom soliga vår-Malmö hem till honom. Under promenader har han varit tvungen att ringa massa jobbsamtal och jag har mest gått och varit förundrad över staden jag hamnat i. Det är andra gången vi ses och jag vet inte riktigt vad som händer. Allt är nytt och välbekant och pirrigt och lugnt. Vi tar oss upp till fjärde våningen. Han låser upp. Jag går in i hallen.

Och så kommer det. Den där tanken och känslan och vissheten. En total överraskning.

Hemma.

Det dröjde flera månader, långt efter jag faktiskt flyttade in, som jag berättade för Mannen om det första reaktionen.

Att vara förälskad i en stad

Innan jag mötte dig, fantastiska Malmö, hade jag sådana otroliga fördomar. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle falla så handlöst och bli så förälskad i allt som är du. Det har gått mer än två år, och jag älskar dig fortfarande lika hett, men nu med den familjära intimiteten som alltid kommer efter en tid.

Du tar så väl hand om mig och visar bara dina vackra sidor även efter så lång tid. Jag läser om i tidningen om allt hemskt som händer här, men jag har aldrig upplevt det. Du lever och blomstrar och pulserar och jag älskar att jag hittar i dig så väl, du låter mig aldrig hamna vilse, men ändå ständigt upptäcka nya delar.

Inatt när jag gick hem i natten visade du dig från din finaste sida. Ljum och ganska öde, med ett bakgrundsbrus av människor som inte syns. Jag känner mig ändå ganska klar här med dig nu, men vet att jag kommer återvända för små kärleksmöten då och då. Men Malmö, vår tid tillsammans är snart slut och jag njuter av varje sekund tills dess och kommer alltid minnas tiden med dig.

Som sommarlov

Jag älskar att vara ledig, välja att inte ställa klockan och ändå vakna ganska tidigt. Malmö är redan hett och stadens ljud är ibland öronbedövande. Att stänga ute ljuden genom att stänga alla fönster går inte, det vore att signera kvävningsdöden. Det härligaste ljudet idag än så länge var när det kom en lastbil och tömde glasåtervinningen på gården. Klirr Krasch Boom.

Hela vintern spenderade jag på landet och innan den upplevelsen så tänkte jag inte så mycket på ljuden i stan. Men månader inbäddade i vit dämpande snö, utan tv, radio, stereo har ändrat min uppfattning. Väl tillbaka i stan känner jag mig som en nyfödd, rycker till vid minsta alarm, och vill helst krypa in i min kokong igen. Nu är det bara tre veckor kvar, sen är det hejdå till staden.
Hejdå Malmö.
Hej kossor utanför köksfönstret. I en hage, märk väl.