lördag 30 juli 2011

Mirakelkuren

Jag vill dela med mig av ett litet mirakelmedel som jag i min tur har snappat upp från min yogaskola. Det kan drickas, sköljas med, baddas med, inpackas och sublimeras. Det hjälper mot trötthet, förkylning, finnar och diverse andra hudproblem. Det är helt gratis och med yogiska termer heter det amarali.

Ditt eget urin.

Med hundra procents uppriktighet kan jag garantera att det fungerar. Låt säga, det jag hittills provat har gjort det. T.ex så fick jag lite hormonellt betingade hudproblem i början av min graviditet. Inte direkt finnar, men något åt det hållet. Huden i mitt ansikte betedde sig mycket underligt. Så efter att ha fått information om den här tekniken så testade jag. På kvällen baddade jag mitt ansikte med min urin. Gick och la mig. Och jag överdriver inte när jag säger att efter två nätter var min hud fullt återställd, till och med bättre än innan.

Jag har även hört att om man har väldigt torra händer kan man skölja dem i urin, trä plastpåsar på, sova med det och sedan på morgonen finns ingen torrhet längre.

OBS! Om det är så att du äter väldigt mycket animaliska produkter, främst kött eller dagligen äter mediciner så ska du inte testa det här. Men är du vegetarian och medicinfri så är din urin din alldeles egna dunderkur.

torsdag 28 juli 2011

Sånt som är lite svårt att ta på

Det blev ju ett litet hastigt och märkligt avslut på relationen med Tjejen jag träffade i våras. Någonstans hade jag nog lite anat det för jag blev egentligen inte så förvånad. Men trots det så känns det ändå konstigt. För en sådan kontakt har inte jag upplevt med så många. Och det känns ganska orättvist att hon inte valde mig. För det är så det känns. Som hade hon valde bort mig. Den relationen vi kunde haft.

Ibland läser jag hennes blogg. Jag drabbas varje gång av en känsla av att hon är fel ute, att hon har byggt upp en illusion som jag vet att hon själv ser igenom och att den kan rasa vilken sekund som helst. Och jag tror det är den spänningen hon tycker om. Att allt när som helst kan spricka. Hon sa vid flera tillfällen att hon var lite rädd för mig. För att jag såg igenom henne. För att hon inte kunde spela sina vanliga spel med mig. (Och detta har jag fått höra av många, jag är mycket nyfiken på vad det är för energi jag har som får människor att reagera så.) Och jag kan ju förstå att man inte vill hänga med någon man känner sig genomskådad av.

Jag har generellt mycket svårt att hantera de här känslorna, eftersom de är så flyktiga. Någon slags ilska, någon slags känsla av orättvisa. Lättnad. Surhet. Uppgivenhet. Ledsamhet.

Kanske ses vi igen. Jag kan lite grann hoppas att vi gör det. Men tyvärr kan jag inte alls förutspå hur jag kommer reagera då. Det är ungefär lika troligt att jag ger henne en avlusning som heter duga som att jag är som om inget hänt. Man vet ju aldrig med mig. Jag vet aldrig med mig.

onsdag 27 juli 2011

Lista

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att Mannen gick med på en utflykt till affären (nästan) bara för att jag ville ha choklad.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Jag sov faktiskt, efter att ha gått upp med Lilla M, flaskmatat kattungen och pluggat lite.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Spelade Mahjong som distraktion från pluggandet.

Det sista du sa högt: Hör du henne?
Det senaste någon sa till dig: Det är väl klart att jag hör henne.
Vad har du druckit idag: Vatten.
Vad var det senaste du åt: Päronsplit.
Vad var det senaste du köpte: Mat och baby cat milk.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Grön.
Vad är det för väder hos dig nu: Härlig sommarkväll, ljumt och ljust.
Godaste glassmaken: Glass med saker i. Glass!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: JA!
Sover du tungt: Jodå.

Drömmer du mardrömmar: Mycket mycket sällan.
Favoritklädsel: Klänningar i diverse snitt. Leggings till om det behövs.
Favoritlåt just nu: Jag har nästan helt tappat det här med låtar. Lyssnar en hel del på Hello Saferide och Säkert igen. Det är bra.
Vad ser du om du tittar till höger: Sovrumsdörr och en glimt av vardagsrummet.
Vad gör dig glad just nu: Att Lilla M stod upp själv idag, med stöd av soffan. Att en liten hårboll ligger vid min hals och snuttar på mig.
Vad ska du göra härnäst: Få med mig Mannen ut i köket så vi kan ordna mat. Han har lovat att grilla.
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Ganska lugn. Lite irriterad över den här psykologikursen jag läser. Lite PMS:ig.
Favoritgodis: Choklad i nästan alla lägen. Annars riktigt sura godisar eller riktigt salta.
Kläder just nu: En zigenarkjol. Linne. Underkläder.
Sommarplaner: Plugga. Sälja saker och tjäna lite pengar. Lata mig.
Hur många kuddar sover du med: Tre, utspridda i hela sängen.
Morgon eller nattmänniska: Varierar väldigt mycket.
Vad är viktigast för dig: Att få växa.
Är du kittlig: Nja.
Snarkar du: Väldigt lite.

Stjärntecken: Kräfta.
Äckligaste insekten: Tvestjärtar.
Längtar du mest efter just nu: Att känna mig frisk och stark och liksom aktiv. Lite rutiner. Kreativitet.

tisdag 26 juli 2011

Det som händer

Jag lever ju efter 'be the change you want to see in the world'. Därmed är det inte så att jag inte blir berörd. Men. Att på något sätt klänga sig fast vid något; skriva om det, prata om det, tänka på det, är kontraproduktivt. Och eftersom tid inte existerar och allt finns alltid och aldrig och ingenting egentligen finns förutom det som är just nu så...ja, här och nu finns faktiskt inga problem. (I mitt här och nu sitter jag i sängen med en kattunge bredvid mig. Inget annat finns.)

Men så läste jag det här inlägget. Och jag tänkte att hade jag inte trott som jag tror så hade jag nog skrivit ungefär exakt så.

Ännu lite till om barnmat

Är det bara jag som tycker att något är riktigt fel med att ge sitt barn massproducerad mat och tänka sig att laga egen för att man är "präktig"!?

I ett visst multinationellt företags barnmatsbroschyr stod att man visst kunde välja att laga egen mat för att, citat, känna sig sådär duktig, slut citat. Jag har lite breaking news dårå; vi har matat våra barn i årtusenden med precis den mat vi själva ätit. Vi kan fortfarande göra det. Känn på den!

Och en sak till. Du lagar inte mat till vare sig dig själv eller ditt barn för att du är präktig/duktig. Du gör det för att
a) du vet precis vad det är i maten
b) det är sjukt mycket billigare
c) det är mycket enklare
d) mycket mer miljövänligt. Har ni tänkt på alla dessa förpackningar?

Och få mig inte ens att börja med det här med pulvergröt. Har ni smakat på det? Vi får ju hem provpåsar och någon gång testade vi (efter att Lilla M i månader ätit vår egen havregrynsgröt med kanel och banan) och det både smakade och såg ut som tapetklister. Tillsatt järn och kalcium my ass. Lever vi i ett u-land kanske? Behöver vi verkligen sjukt massa tillskott?

Lilla M äter allt. Vi låter henne smaka på det mesta. Det vi håller oss ifrån är salt, nötter och kött. Just nu kör vi currygryta. Och vet ni? Det är så jävla skönt att slippa få panik för att oj, vällingpulvret/ersättningen/pulvergröten/fruktmoset/barnmaten är slut, vi måste hinna till affären!

Alltså. Jämför hela den här grejen med att du själv, vuxna person, skulle äta sådana här färdigrätter, morgon middag och kväll. Härligt va?

måndag 25 juli 2011

Plötsligt händer det

Jag har de senaste två åren velat ha en katt till. Först bodde vi i liten lägenhet i Malmö. Sen bodde vi på gård på landet med många (3) andra katter. Grisen tyckte inte om det. Alls. Men så tänkte jag att det ju var vuxna katter, och på deras revir dessutom. Så en kattunge?
Vi flyttade till huset och fick äran att ta hand om Solen en vuxen katt som var lite mellan hem, med dealen att om det fungerade med katterna så skulle vi behålla henne. Efter tolv veckor fick vi inse att loppet var kört. Tilläggas ska väl även att Mannen inte varit så förtjust i tanken på fler djur än. När vi pratat om det har vi kommit överens om att när ett djur kommer till oss, då är det rätt.

Så i fredags var jag hos grannen och lånade lite internet. När jag kommer ut i köket efter uträttat ärende står grannen med en liten pipande hårboll i händerna. Va? Vad? Hur? Han berättar att någon som var ute och promenerade hade hittat den vid vägkanten precis utanför huset. Den lilla kattungen luktade stall - och det är minst tre kilometer till det närmaste. Så fort jag tog den i mina händer började den spinna och nästla sig in i mitt hår.

Och nu ligger den i sin lilla korg och sover. Ungefär 5 veckor gammal. Vi flaskmatar den och försöker lära den gå på lådan. Och Grisen? Ja. Första dygnet var hon jättesnäll mot den, låg i samma korg och värmde den, tvättade och visade vart lådan var. Men sen blev hon jättesotis. Nu är det lite svajigt men jag tror att det löser sig.
Den stora frågan är mest vad kattungen ska heta.

tisdag 19 juli 2011

Frånvaro beviljas

Dunderförkylning, Bästa Vännen på besök, kalas, föräldrarna här, födelsedag, utflykter, mängder med plugg, trädgårdsfix, förkyld tandspricknings-bebis och sånt.

onsdag 13 juli 2011

Onsdag

Yogan har sommaruppehåll men vi är små vanedjur och åker in till Malmö ändå. Handla grönsaker och frukt på Möllan, hämta en hylla vi hittat på blocket och fånga dagen och sånt där. Kanske bada?

tisdag 12 juli 2011

Att vara mamma

Generellt har vi regeln att 'lagd bebis ligger' när vi nattat Lilla M. Det brukar fungera kanon. Ibland kan hon gnöla lite innan hon kommer till ro men hon somnar själv utan problem och sover sina tolv timmar.

Ikväll blev hon så himla ledsen när vi lagt henne och hon verkligen skrek och grät och var hur olycklig som helst. Det är lite svårt att veta varför, men vi trodde att det var tänderna. Hon fick en alvedon och så följde jag min fruktansvärt starka känsla och tog upp henne hos mig, sjöng och vaggade. Det var så skönt att känna hur hon lugnade sig och sedan när jag la ner henne igen somnade gott inom några minuter.

Vid sådana tillfällen är jag glad att jag inte är för principfast, utan förstår att lita på mig och på henne.

Inte fullt så roligt

Redan igår var jag inte helt hundra, men, har man varit ute och kalasat hela helgen är det kanske inte så konstigt. Idag fick jag dock inse att den där hängigheten var inledningen på en förkylning. Det är så dumt! För på fredag kommer min Bästa Vän och vi har inte setts sedan jul. Det är ljudcirkel och fest och på söndag har jag kalas för att jag snart fyller år. Då landar även mina föräldrar här och nästa vecka skulle vara en sådan här skön semestervecka. Och på grund av denna hängighet har jag inte haft någon chans att ordna med min kurs så som jag tänkte, alltså att plugga som ett as så jag kan vara 'ledig' nästa vecka.

Ska vi säga som så att jag inte är jättenöjd?

Säg grattis!

Fina Underlandet har gift sig och är äntligen äntligen gravid. Grattis och världens lycka till! Ska också bli mycket intressant att höra om graviditet och att bli föräldrar i Underlandet.

Dans och dekonstruktion

I helgen åkte vi ut och dansade, för första gången på ett år. Lilla M var hemma med barnvakt och jag var piffad till tänderna. Rejvbyxor, rejvtröja, fantastisk håruppsättning, makalöst smink med mängder av glitter, dansbälte, såpbubblor och öronproppar. Helt redo för en natt i skogen. Och om det var fantastiskt! Något av det bästa med skogsfester är när man vaknar upp efter någon timmes slummer i gryningen, sträcker på sig, hör musiken och dansar in den nya dagen. Borde börja varje morgon med dans.

Min självbild förändrades rätt rejält under natten. Kan inte helt sätta fingret på det, men när jag mediterat mer på det ska det absolut beskrivas i ord. En liten smygande ego-upplösning.

fredag 8 juli 2011

Vardag

Igår somnade jag innan klockan 22. Imorse efter frukost, ungefär när Lilla M tog sin förmiddagslur, somnade jag också. Och vaknar upp till moln och regn och det gråa. Mannen tog med sig Lilla M på ärenden. Jag har rensat ut lite böcker men i övrigt legat hela eftermiddagen och läst Margaret Atwoods 'Rövarbruden' ätit miniglassar och druckit min egna fläderblomssaft.

Strax ska jag sätta igång en lammgryta som får stå och puttra hela kvällen, sätta långjäst bröd och röja lite i köket. Ikväll kommer en vän och det är en sådan där vän som man inte behöver städa inför. Eller serva.

Dagens katt


Fattar helt ärligt inte hur hon tagit sig upp eller att inte allt rasar ihop.

torsdag 7 juli 2011

Med stubin kort som en jointfimp

De senaste veckorna har jag varit väldigt arg. På allt. På inget särskilt. Av förklarliga anledningar har jag ju tagit ut min ilska på Mannen, men faktum är att han har verkligen tagit tag i saker och ting.

Han tar långa promenader så gott som varje dag. Han har inte varit ute på sexsajter, kollat porr eller runkat på minst en månad. Förutom lite röka runt hans födelsedag har han varit ren i flera månader. Han är pappaledig och är verkligen den av oss som har 'huvudansvar' för Lilla M just nu.

Så. Lite grann kan jag tro att det är gammal lagrad ilska som väller upp. För på något vis har jag inte kunnat bli arg innan, när han var mitt uppe i det. När han aktivt missbrukade något fanns ju hela tiden urskuldandet, rättfärdigandet. Det var mycket svårt att reagera så mycket som jag ville. Nu kan han ta det. Han kan bråka tillbaka om det behövs, han kan trösta mig, han kan höra mig och förstå.

Men nu hoppas jag ändå att jag är klar med att vara arg. Det är inte alls så roligt som det låter.

Kräftans tid

Vi är nu mitt uppe i Kräftan vilket i stort innebär lite extra pådrag med känslor, familj och inkännande. Kräftan styrs av månen som ju också styr vårt känsloliv. Under den här perioden är det mycket bra att arbeta med olika aspekter av sig själv som kan vara lite svårare att 'känna' annars. Även att göra fint och pyssla om ditt hem och din familj är gynnsamt.

Dock är det även så att vi är mitt uppe i den starkaste yang-tiden på året; så passa på att i solen ladda på med aktiv, dynamisk och målsättande manlig energi. Detta kan du göra genom att vara mycket i solen och att göra så fort du får en impuls att ordna något.

onsdag 6 juli 2011

Tripprapport - Golden Teacher

Dos: 6-8 svampar var. Osäkert eftersom vi inte har någon våg än.

Intagande: Te.

Förberedelser: Vi hade båda fastat hela dagen och gjort ett rejält pass yoga. Jag förberedde rummet vi skulle vara i med madrasser som jag klädde in med tyg, mängder av kuddar och filtar, fyllde på med värmeljus i alla ljuskoppar. Vi duschade och klädde oss i mjuka fina kläder. När teet var färdigt helgade vi trippen och drack under tystnad.

Effekter: Redan efter några minuter började vi båda få hallucinationer och den där pirrande känslan spred sig i kroppen. Jag fick även mycket starka hörselhallucinationer som höll i sig väldigt länge. Vi hade bestämt att vi skulle inleda trippen med att meditera med svampen och ligga ner och bara vara i trippen var det enda jag kunde göra. Kroppen var helt mjuk och liksom långt borta. Under meditationen blev det som det ganska ofta blir för mig på svamp; jag får tillgång till alla mina minnen och kastas runt bland allt jag varit med om. Människor, platser och händelser jag inte tänkt på på år blir väldigt levande. De visuella mönsterna var väldigt aktiva och de hade nog kunnat vara lite skrämmande om det inte varit så ljust i rummet. Efter inte så lång stund började jag bli lite rastlös och efter ytterligare en stund kissnödig. Projektet att ta sig upp och gå på toa tog en evig tid och jag fastande på alla möjliga ställen. Tillbaka i rummet började jag tända ljus och det var mysigt pysslande.
Mannen hade mediterat klart och behövde prata om sin upplevelse då han hade kommit åt ett starkt minne som behövde bearbetas. Jag tyckte det var lätt att vara inkännande och guida honom. Sen låg vi och pratade i vad som kändes som en evighet och jag gick igenom många känslotillstånd. Tänkte mycket på det här med människans strävan efter olika saker och kände mig nästan lite buddhistisk ett tag. När vi väl tittade på klockan hade det bara gått fyra timmar men vi kände oss redo att runda av - vilket tog ungefär två timmar till. Då hade trippen definitivt börjat lägga sig men känslan i kroppen fanns fortfarande kvar när jag skulle sova.

Omdöme: Golden Teacher var en skön och behaglig svamp, fast vi fick en känsla av att vi överdoserade. Peaken kom ganska snabbt och landningen var långsam men enkel. Jag hade nog inte velat vara på fest och dansa med den här svampen eftersom jag blev så himla mjuk i kroppen (kan dock ha berott på doseringen). Den var inte överdrivet fnissig och inte heller kolossalt visuell. Tror att det kan vara en mycket bra första gångs svamp, alternativt att trippa själv på.

Vänner och andra man känner

När vi bodde mitt inne i Malmö fick jag ibland känslan av att vårt sociala liv mycket berodde på läget. Det var lätt för människor att komma upp till oss, det var lätt för oss att kila ner på stan och ta del av vad det nu var som hände. Vi hade aldrig regelrätta fester (due to alkoholintoleransen) men många andra get-togethers. Minst en gång i månaden var det så många människor i den lilla tvåan att man bokstavligen fick kliva över folk för att ta sig fram.

Sen flyttade vi. Och jag tänkte att kanske är det nu alla faller ifrån. Det blir liksom ett litet test. Så när vi hade första ljudcirkeln var det så sjukt nervöst. Vi hade inte hört något säkert 'ja vi kommer' från någon. Så vi vånades lite. Och förvåningen när det började ramla in människor! Och så har det faktiskt varit sedan dess. Det kommer folk och hälsar på. Våra vänner har inte glömt oss. Och jag känner att det är en ganska maffig bekräftelse det där. Vänner är bra grejor.

måndag 4 juli 2011

Inget nytt egentligen

Jag känner mig så dum eftersom något har hänt med min dator/internet/något annat som jag inte förstår så jag kan inte kommentera. Inte ens svara på kommentarer hos mig själv. Mycket mycket störande.
Men jag finns där även om ni inte ser mig.
På ett icke-creepy sätt.

söndag 3 juli 2011

Tillägg

Fast när man fastar på enorma (förhållandevis) mängder vätska så blir man också enormt kissenödig. Tycker det är skönt att jag är hemma när jag gör detta så slipper jag att leta efter en toalett en gång i timmen.

Plötsligt händer det

Det har varit min ambition ganska länge att fasta två dagar i veckan. (Detta bör man endast göra om man är vital.) Och så förra söndagen så hände det bara. Ett litet tankefrö kvällen innan och när morgonen kom tänkte jag att jag får se hur det går. Det gick fantastiskt! Så numera fastar jag torsdagar och söndagar. Ännu har jag inte märkt några större effekter - men det känns bra.

Optimalt vore om jag endast drack vatten, men jag mjukstartar och dricker även lite juice, te och i undantagsfall smoothie och buljong.

lördag 2 juli 2011

Det där livet

Och den där tystnaden som uppstår när någon frågar mig hur jag har det.
Va? tänker jag och frågar mig själv hur jag har det. Hur har jag det?
Jomen, det är ju sådär lagom ospännande. Mannen är pappaledig och jag skriver och läser och skriver och läser. När jag inte pallar göra det städar jag eller bakar. Jag har inte tittat i min kalender på flera veckor eftersom det yttepyttelilla som finns inplanerat kan jag hålla i huvudet. Varje dag försvinner i ett nafs.

Så det finns inte så mycket att berätta när folk frågar hur jag har det. För allt är precis som vanligt. Så mycket vardag att det skulle kunna vara tråkigt, om jag hade fokuserat på det. Men jag fokuserar på...något annat? Kanske är jag egentligen märkligt ofokuserad. Kanske är det det här med att bo på landet. Kanske är det det här med att ingen av oss har någon aning om vad som händer i höst.

Men jag mår bra. Jag skrattar varje dag. Det lilla som finns inplanerat är fina saker, fina människor. Resten får vi väl lita på att det blir som det ska. Och så kanske jag behöver erkänna att det bor en liten drama queen i mig.

Jag stammar när jag skriver

Jag pluggar ju nu igen. På distans som vanligt. De här sista stackars gymnasiekurserna jag behöver för ett fullständigt betyg. Strax är jag klar med Engelska C. När man pluggar på distans, vilket ämne det än är, så skriver man himla mycket. Ord ord ord. Tycka och diskutera och veta och herregud vad trött jag blir på mig själv. För ska en diskussion (med mig själv) bli bra så måste jag faktiskt bestämma mig för en åsikt. Det går inte an att vara inkluderande och förstående och accepterande. Oftast går det bra. Det flyter liksom. Men ibland känns det som att jag dels upprepar mig hela tiden. Och dels som att jag krystar ut varenda mening. Så håller det på tills allt saknar mening.

Så nu vet ni vad jag sitter inne och gör när det är 30 grader varmt och sol ute.

fredag 1 juli 2011

Vi kan väl fira med en glass?

Detta är inlägg 300.
Som en liten födelsedag. Grattis bloggen!

Punkt med stor igenkänning

Den där checklistan igår; mycket användbar! Det är väldigt lätt att kolla av vart man ligger. Vi kände igen oss i en del som alltid är, en del som kommer och går och en del som vi faktiskt inte tänkt på.

Det som var mest igenkänning på är det här med att ett spirituellt par märks. På fest, möten, sammankomster. Vi märks. Vi har aldrig arbetat för att märkas och inte ens i början när jag var alldeles ny in i gemenskapen hängde jag särskilt nära Mannen på fest. Jag försökte hitta andra att hänga med och lära känna. Vi kanske inte ens kysstes på hela kvällen. Ändå visste alla med en gång och med stor tydlighet att det var Vi.

Och vi får också många komplimanger. För vår trygghet, styrka, energi. För förmågan att se och hjälpa andra. Att vi tydligen kommunicerar väldigt rakt med varandra (hur man nu annars ska kommunicera?) och gör det samma med andra. Och stundtals kan dessa fina ord kännas lite som att vi ljuger folk rakt i ansiktet, särskilt när det varit jobbigt. Men faktum är ändå att ingen av oss har ansträngt oss för att ge en viss bild. Vi bara är.