Generellt har vi regeln att 'lagd bebis ligger' när vi nattat Lilla M. Det brukar fungera kanon. Ibland kan hon gnöla lite innan hon kommer till ro men hon somnar själv utan problem och sover sina tolv timmar.
Ikväll blev hon så himla ledsen när vi lagt henne och hon verkligen skrek och grät och var hur olycklig som helst. Det är lite svårt att veta varför, men vi trodde att det var tänderna. Hon fick en alvedon och så följde jag min fruktansvärt starka känsla och tog upp henne hos mig, sjöng och vaggade. Det var så skönt att känna hur hon lugnade sig och sedan när jag la ner henne igen somnade gott inom några minuter.
Vid sådana tillfällen är jag glad att jag inte är för principfast, utan förstår att lita på mig och på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar