Förlossningen, del 3

Jag sitter på stolen och andas djupa andetag och nu har det precis blivit onsdag den 10:e november. Mannen sitter bakom och masserar min rygg. För varje värk rinner vattnet ur mig mer och mer och jag får en otrolig kontakt med det lilla Livet. Varje värk är en fråga om hon faktiskt får komma, och vi verkligen vill ha henne och mitt jobb är att säga ja. Lustgasen hjälper mig att slappna av och släppa efter. När jag andats mig igenom kanske tio värkar börjar jag till och med känna att jag är lite hungrig, hittills har jag ju bara kräkts upp allt. Mellan värkarna blir jag då matad med macka och nyponsoppa.

Ungefär här börjar min tidsuppfattning försvinna, jag är så helt inne i vad jag gör och vad som händer i min kropp. De mäter värkarna och kommer fram till att min livmoder börjar bli trött och sätter ett dropp på mig. Jag sitter inte på stolen längre utan ligger i sängen och andas andas andas. Slutar Mannen massera mig ens för en minut gör det genast så mycket ondare så han masserar masserar masserar. I periferin förstår jag att barnmorskan och sköterskan är oroliga för Liv, hennes hjärtrytm är alldeles för lugn. Mannen berättar för mig efteråt att de började prata om att om inget händer snart så får de tillkalla läkaren.

Lite smygande så ändrar värkarna karaktär. Jag vill verkligen krysta och börjar göra det lite i smyg. Det tar några värkar innan jag inser att det faktiskt är krystvärkar och meddelar detta. Barnmorskan undersöker, och minnsann! Jag är öppen alla 10 cm och klockan är 04. Jag börjar krysta med värkarna, vilken fantastisk känsla. Helt plötsligt fylls rummet av heja-rop och långsamt fylls jag upp av en lycka. Äntligen gör jag något aktivt och för varje värk känner jag henne närmare och närmare. Jag känner huvudet tydligt när det tränger fram, men när hela hon glider ut så känner jag också varje del av hennes kropp. Hon kommer upp på min mage och jag pustar ut. Mannen gråter men jag är bara trött och nöjd. Äntligen liksom. Klockan är 05.05, onsdagen den 10:e november och vi är föräldrar.