fredag 30 maj 2014

Inte för att jag tror på lidande...

...men denna väntan. Vilken plåga. 
Ett test som visar negativt men en mens som inte kommer. En karl som är fantastisk men som inte vill ha barn.
Att jag är en knivsudd från att komma in på den utbildning jag vill gå. Min tvåårsplan. Min femårsplan.
Åh jösses.
En vän gav mig rådet att låta mig själv vara distraherad och disträ just nu. 
Men jösses vad jag behöver distraheras just nu.

torsdag 29 maj 2014

Ironin

Samma tjej som gick in på Apoteket häromdagen och köpte kondomer...


...går in nån dag efter och köper ett graviditetstest.

tisdag 27 maj 2014

Skydd

Hemma

När jag var yngre var det bästa jag visste i inredningsväg vita möbler och rosa detaljer. Eller för all del rosa väggar. Jag drömde om ett gult kök. Ordning. 

Det intressanta att jag sedan i varje hem jag skapat valt trä, jordiga färger, guld och mycket tyg. Mycket kuddar. Äkta mattor. Fortfarande kan jag dras till den där romantiska, går alltid in och sätter mig i de rummen på Ikea. 

Men trots att jag gillar det i teorin så är det inte jag. Och jag undrar, hur många andra grejor är det exakt samma sak med? Hur mycket tror jag att jag tycker om/vill/är som faktiskt inte stämmer i praktiken?

torsdag 22 maj 2014

Följa magkänslan är aldrig dåligt

I tisdags hade jag dejt nummer två med yogakillen. Och det var liksom lite ansträngt redan från början, men jag hade haft en lång dag, han hade haft en ännu längre dag så jag tänkte att det ger sig.

Så vi går hem till honom. Och väldigt snart börjar vi hångla. Han är inte överdrivet på, och med tanke på hur bra det var sist så förstod jag idéen med att ta det vidare. 
Men jag var verkligen inte där.
Det kändes inte dåligt, men inte heller bra och för första gången i mitt liv avbröt jag någon slags sexuell situation och sa just det; jag är inte där.

Först var det okej. Typ. I fem minuter. Och sedan blev det en sjukt konstig kväll där han krävde att få prata om "det" innan jag gick. Sen surade han mest. Och yttrade orden

"vad själviskt av dig att säga nej.."

Så att. Jag har aldrig känt mig mer nöjd med att gå med min känsla, även om det kändes jobbigt först. För ju mer han spelade upp sina sämsta drag så kände jag en enorm tacksamhet att jag inte kletat in mig mer i honom.

Sen att allt slutade med att jag stod i Malmö mitt i natten och fick kasta mig på sista tåget till Lund för att krascha hos min fina fina vän, ja, det är ju ytterligare en aspekt av historien.

måndag 19 maj 2014

En studie i konsten att dejta II

Det kan eventuellt vara så att jag är lite förälskad i Göteborgaren jag hade tre dejter med förra helgen. Och bara det är sjukt, att det bara gått en vecka sedan jag lämnade hans lägenhet och satte mig på bussen hem.

Trots att jag hade en dejt med en yogakille i torsdags och det var fint och mysigt på alla sätt och vi hånglade. Och trots att jag har en dejt ikväll, låt oss kalla honom Den Store, som jag faktiskt är väldigt pirrig inför. Och trots att jag mejlar med en tjej som är helt ljuvlig och att vi ska ses så fort vi kan...

...så blev jag inte riktigt riktigt glad och avslappnad förrän Göteborgaren äntligen skrev igår. Och vi skrev hela kvällen. Han är dryg och nonchalant och så snäll och rak och ärlig. Och han är inte alls särskilt snygg eller den bästa jag legat med, men djävulsk på att hångla och stark och vettig och smart. Och han är störig och distanserad och bra på att laga mat och händig och röstar på F! och läser mycket böcker och tycker inte om att dansa och ger mig få och fantastiska komplimanger.

Jag har inget emot att vara förälskad även om inte han är det. Vad jag har emot är att jag står vid ett gigantiskt buffébord och kan välja och vraka och är riktigt riktigt hungrig. Och han är som saltgurka. Absolut inte äckligt, men inte det godaste på bordet. Som lämnar efter sig en bismak som påverkar allt annat jag stoppar i munnen, pun intended. Som jag ändå vill ha mer av. 

Jag stör mig på honom. Ännu mer stör jag mig på mig. Och tänker att jag får göra det i en vecka och sen får jag fan ge mig.

fredag 16 maj 2014

Sånt jag glömt bort att jag tycker om

- att ständigt vara lite på väg. Att på rak arm veta minst tre tillfällen de närmaste veckorna då jag ska iväg på något nytt.

- att sitta på uteserveringar och prata, känna systerskap och samhörighet.

- att ligga omslingrade i en säng, och gå upp för att göra mat och inte ta på mig kläder. Bara svepa om mig täcket och gå runt i lägenheten, slå mig ner i ett hörn och ha långa samtal.

onsdag 14 maj 2014

Sitter på mina händer

Efter min förra uttalande dejt hade jag inga problem att hålla kontakten lätt och avslappnad. Det var han som efter en vecka nästan blev sur eftersom han tyckte att jag ignorerade honom. Det gjorde jag inte. Jag vara bara upptagen och liksom inte där.

Nu är jag uppenbarligen där. Vi har ju hörts sen i skildes åt, men nu ligger det ett mejl och ett sms i luften, från mig och...ingen respons. Och jag fattar att så fort jag får något annat att tänka på så kommer jag inte räkna timmarna. Hoppas så olidligt mycket varje gång jag öppnar telefonen. Om ett tag kommer jag inte ens minnas att jag kände såhär.

Slappna av.
Distrahera mig.
Andas djupt.
Allt är bra.

Och tänk inte på, för Guds skull, om det är så att vi faktiskt inte kommer höras eller ses mer.

måndag 12 maj 2014

Skåne, en kärlekshistoria

Det blir nog aldrig så tydligt som när jag varit iväg och återvänder. Hur landskapet blir plattare och plattare. Växterna förändras. Luften blir tätare, mer syrerik. Axlarna sjunker ner, andetagen blir djupare.

Skåne. Ibland blickar jag in i ögonen på andra inflyttade och undrar

- Kommer man någonsin ta sig härifrån?

Och de skrattar med samma vemod som jag känner och skakar på huvudet. Nä. Har du fastnat, är det för evigt. 

Jag börjar acceptera det. Att här kan mina rötter få fäste. Mina barn kan växa upp där de föddes. De kan få prata skånska. De kommer minnas sommar av raps och kossor och sand och långgrunt, inte ljung och krabbfiske och klippor och vatten så salt att håret knastrar efter bad. Det bohuslänska kommer vattnas ur.

Hemma. Platsen dit jag alltid kommer återvända. Skåne.

En studie i konsten att dejta

Jag kan verkligen rekommendera att intensivdejta någon med ungefär detta förlopp:

Träffas för en öl i solen lördag eftermiddag. Snacka i två timmar, och sitta närmare och närmare varandra hela tiden. Avsluta det hela med en liten hög kyssar.

Ta dejt två nio timmar senare, ute på lokal med lyckan bubblande i bröstet. Spendera ungefär hela tiden med att sitta  vid ett bord längst in i ett hörn och hångla så mycket att ens konturer börjar upplösas. Att likt en film slå följe till någons port, och trots regn stå och hångla där så länge att det inte längre var kallt att vara ute.

Och sedan, dejt tre, hemma hos honom söndag kväll. Te, hångel i soffan och ett förspel som varar så länge att när alla kläder väl är av är båda utmattande och somnar intrasslade i varandra. Avrunda med att väckas av vardagen väckarklocka, med en gång vara upphetsade bortom kontroll och äntligen ligga. Trippa runt i hans måndag med täcket om kroppen, dricka kaffe, prata böcker och slutligen ta dig lätt vimmelkantig genom staden med hans sista ord ringande i öronen

" Visst håller vi kontakten? "


tisdag 6 maj 2014

Livboj

Det enda som räddar mig just nu är att jag inte ens försöker reda i allt som händer, sätta ord på det eller förhålla mig till det. Jag följer bara med. Och denna våg för mig till det ena mötet efter det andra och inatt virvlar alla dessa människor för min inte syn. Så mycket bekräftelse, så mycket närhet. Så mycket uppskattning och så mycket trevande nyfikenhet.

De närmaste veckorna har jag fyra dejter med fyra olika människor. Och som sagt, det enda som håller samman mig är att jag inte försöker...någonting. Universum, bring it. Jag är redo. Och jag måste lösa frågan om preventivmedel.