För att beskriva egot kan man säga att det är min skugga. Det är en aspekt som avbildar mig men likväl är det inte jag. Men så ibland, eller oftare än så, går man upp i denna skugga och börjar på riktigt identifiera sig med den. Man fastnar i allt man tycker, tänker och tror. Man fastnar i principer och rätt och fel, bra och dålig, över och under. Man fastnar i att kategorisera.
Må så vara.
För det riktigt löjliga inträffar ju när man kommer i närkontakt med någon annans skugga. Då man bestämmer sig för att hålla sig till någon slags princip för att inte ge den andra skuggan rätt. För då skulle ju du ha fel. Och det går inte för sig.
Och om man inte passar sig så kan man vara inblandad i ett skuggslagsmål som egentligen inte har någon substans allt. Om det inte har framgått så är 'man' JAG. Mitt ego är så stort (och tyvärr obalanserat) just nu att jag sällan sett på maken. Detta gick upp för mig igår och jag kan ännu inte se någon rimlig förklaring till varför. Men jag vet ju vad lösningen är;
sublimering, sublimering, sublimering.
Visar inlägg med etikett andlighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett andlighet. Visa alla inlägg
onsdag 18 april 2012
måndag 26 mars 2012
Litet smakprov av min helg
Tjugo otroligt vackra kvinnor i ett hus på landet. Intressanta och lärorika seminarier om Kvinnlig Orgasm och Den Occulta Kraften Hos Yonin. Morgonyoga. Tantrisk massage. Skogspromenad. Härliga överdådiga måltider. Massor av kramar kyssar komplimanger skratt öppenhet kärlek. En helig ritual.
Jag är så högt upp just nu.
Jag är så högt upp just nu.
torsdag 22 mars 2012
Regression
Häromveckan gjorde jag mitt livs första guidade regression. Jag var nervös innan, hela dagen var ett pärlband av spännande roliga och härliga händelser. Dock inte pressat, så jag befann mig på Nya Andrum i god tid innan själva sessionen. Jag hade grundat med både lunch och fika för att ge mig själv lite extra jord.
Allt inleddes med ett samtal där Violeta förklarade vad som skulle hända, hur det skulle gå till. Bland annat förklarade hon att om hon har tur så får hon se det jag ser och är med om, lite som att se en film. Hon guidas av min guide som berättar för henne vad som är viktigt att fokusera på och som bestämmer vilket eller vilka liv man ska hamna i. Min fina vän Fredrik praktiserar där och var med i början, vilket var ett skönt stöd. Jag fick även möjlighet att berätta om varför jag var där, om jag sökte något särskilt osv. Ett av mina 'problem' var att jag aldrig minns min kropp när jag minns. Möjligtvis kan jag se mig själv utifrån, men jag ser aldrig ner på min kropp. Mycket märkligt, tyckte jag.
Så fick jag ligga på en bänk, med kudde och filt och allt sånt. Violeta satt vid mitt huvud. Det var någon slags musik på i bakgrunden som jag störde mig lite på först men som sedan försvann helt. Jag fick andas efter hennes ledning och jag tyckte att jag kom ner i ett meditativt tillstånd väldigt fort. Sen började hon guida mig neråt, över en äng, in i ett hus, in i ett väntrum. Där fick jag se en dörr som ledde in till det liv jag behövde se.
Vad som kändes märkligt under hela upplevelsen var att jag skulle prata, jag skulle svara på hennes frågor hela tiden. Beskriva hur dörrarna såg ut, vad jag såg, hur jag kände mig. Förklara hur saker låg till.
Först kom jag till en händelse i mitt nuvarande liv då jag var ungefär tre år. Det var ingen särskild händelse egentligen, men min upplevelse av den var otroligt stark och nästa steg i regressionen var att jag fick förklaringen på varför.
Då hamnade jag i England i början av medeltiden. Jag var pojke och näst yngst i en stor familj. Min stora kärlek och den jag hade bäst kontakt med var min lillasyster. Vi hade det väldigt fattigt och mina föräldrar tog på olika sätt ut sin frustration. Min far jobbade väldigt mycket och var ganska frånvarande. Min mor var mest bitter och trött och brydde sig inte så mycket om något alls. Detta ledde till att en dag några år senare så dog min syster på grund av att ingen såg henne när hon av hunger åt något som var giftigt och ingen hejdade henne. Min syster som är min dotter i detta livet.
Detta ledde till att jag drog slutsatsen att när man inte syns då kan man dö. Denna otroliga skräck har jag fortfarande med mig. Att inte synas är i mig något på riktigt farligt och i min nuvarande barndom skapade jag nya blockeringar i mig utifrån denna rädsla.
Vidare i det livet gick jag i kloster och i många år kände jag mig osynlig även där. Jag kunde inget särskilt, jag kunde inte läsa eller skriva och det gick inte bra när jag försökte lära mig. Jag hade inte någon särskild bra hand med människor och jag kunde inte laga mat. Så länge hade jag bara de enklaste sysslor. Tills jag av någon anledning upptäckte träsnideri. Och jag snidade och snidade och folk åkte långt för att köpa mina radband. Jag dekorerade hela kyrkorummet, hela klostret, jag gjorde portar och dörrar och valv med snidade vackra rosor och rankor och blad och levande organisk rörelse.
Så dog jag, fullkomligt nöjd, gammal. Jag fick uppleva dödsögonblicket och jag fick möta min syster igen. Jag fick se min begravning och jag fick för första gången se allt jag gjort, se att jag varit bäst på något, att jag lämnat något efter mig. När jag levde kunde jag nämligen bara se den bit trä jag arbetade med, jag såg inget annat.
Sen fick jag sakta vakna upp och alla bindus och nervknutor och punkter i hjärnan var så aktiverade att det kändes som träningsvärk och jag hade en duktig huvudvärk. Jag fick befästa vad jag hade med mig; mitt behov av att faktiskt vara väldigt duktig på något och att synas. Med mig i detta livet har jag min Lilla M som finns för att ständigt påminna mig om det, och jag ska bekräfta att hon syns, att jag ser henne.
Att göra en regression var otroligt stark och jag kan rekommendera det väldigt mycket. Hon sa att jag var 'lätt' att arbeta med och jag tror att det dels handlar om min vana att meditera och min starka visuella förmåga.
Har ni frågor, ställ gärna dom.
Allt inleddes med ett samtal där Violeta förklarade vad som skulle hända, hur det skulle gå till. Bland annat förklarade hon att om hon har tur så får hon se det jag ser och är med om, lite som att se en film. Hon guidas av min guide som berättar för henne vad som är viktigt att fokusera på och som bestämmer vilket eller vilka liv man ska hamna i. Min fina vän Fredrik praktiserar där och var med i början, vilket var ett skönt stöd. Jag fick även möjlighet att berätta om varför jag var där, om jag sökte något särskilt osv. Ett av mina 'problem' var att jag aldrig minns min kropp när jag minns. Möjligtvis kan jag se mig själv utifrån, men jag ser aldrig ner på min kropp. Mycket märkligt, tyckte jag.
Så fick jag ligga på en bänk, med kudde och filt och allt sånt. Violeta satt vid mitt huvud. Det var någon slags musik på i bakgrunden som jag störde mig lite på först men som sedan försvann helt. Jag fick andas efter hennes ledning och jag tyckte att jag kom ner i ett meditativt tillstånd väldigt fort. Sen började hon guida mig neråt, över en äng, in i ett hus, in i ett väntrum. Där fick jag se en dörr som ledde in till det liv jag behövde se.
Vad som kändes märkligt under hela upplevelsen var att jag skulle prata, jag skulle svara på hennes frågor hela tiden. Beskriva hur dörrarna såg ut, vad jag såg, hur jag kände mig. Förklara hur saker låg till.
Först kom jag till en händelse i mitt nuvarande liv då jag var ungefär tre år. Det var ingen särskild händelse egentligen, men min upplevelse av den var otroligt stark och nästa steg i regressionen var att jag fick förklaringen på varför.
Då hamnade jag i England i början av medeltiden. Jag var pojke och näst yngst i en stor familj. Min stora kärlek och den jag hade bäst kontakt med var min lillasyster. Vi hade det väldigt fattigt och mina föräldrar tog på olika sätt ut sin frustration. Min far jobbade väldigt mycket och var ganska frånvarande. Min mor var mest bitter och trött och brydde sig inte så mycket om något alls. Detta ledde till att en dag några år senare så dog min syster på grund av att ingen såg henne när hon av hunger åt något som var giftigt och ingen hejdade henne. Min syster som är min dotter i detta livet.
Detta ledde till att jag drog slutsatsen att när man inte syns då kan man dö. Denna otroliga skräck har jag fortfarande med mig. Att inte synas är i mig något på riktigt farligt och i min nuvarande barndom skapade jag nya blockeringar i mig utifrån denna rädsla.
Vidare i det livet gick jag i kloster och i många år kände jag mig osynlig även där. Jag kunde inget särskilt, jag kunde inte läsa eller skriva och det gick inte bra när jag försökte lära mig. Jag hade inte någon särskild bra hand med människor och jag kunde inte laga mat. Så länge hade jag bara de enklaste sysslor. Tills jag av någon anledning upptäckte träsnideri. Och jag snidade och snidade och folk åkte långt för att köpa mina radband. Jag dekorerade hela kyrkorummet, hela klostret, jag gjorde portar och dörrar och valv med snidade vackra rosor och rankor och blad och levande organisk rörelse.
Så dog jag, fullkomligt nöjd, gammal. Jag fick uppleva dödsögonblicket och jag fick möta min syster igen. Jag fick se min begravning och jag fick för första gången se allt jag gjort, se att jag varit bäst på något, att jag lämnat något efter mig. När jag levde kunde jag nämligen bara se den bit trä jag arbetade med, jag såg inget annat.
Sen fick jag sakta vakna upp och alla bindus och nervknutor och punkter i hjärnan var så aktiverade att det kändes som träningsvärk och jag hade en duktig huvudvärk. Jag fick befästa vad jag hade med mig; mitt behov av att faktiskt vara väldigt duktig på något och att synas. Med mig i detta livet har jag min Lilla M som finns för att ständigt påminna mig om det, och jag ska bekräfta att hon syns, att jag ser henne.
Att göra en regression var otroligt stark och jag kan rekommendera det väldigt mycket. Hon sa att jag var 'lätt' att arbeta med och jag tror att det dels handlar om min vana att meditera och min starka visuella förmåga.
Har ni frågor, ställ gärna dom.
lördag 17 mars 2012
En liten vecka
För en vecka sedan var jag på en yogadag.
Dagen efter höll jag yoga.
I onsdags gjorde jag en regression.
I går reste jag på svamp.
Imorgon ska jag leda yoga och hålla en ceremoni.
Så alltså. Just det här ögonblicket är det lite svårt att klämma in andra saker. Som internet. Men snart så, då ska jag skriva allt vad jag kan om mina upplevelser. Särskilt regressionen, det var enormt.
Dagen efter höll jag yoga.
I onsdags gjorde jag en regression.
I går reste jag på svamp.
Imorgon ska jag leda yoga och hålla en ceremoni.
Så alltså. Just det här ögonblicket är det lite svårt att klämma in andra saker. Som internet. Men snart så, då ska jag skriva allt vad jag kan om mina upplevelser. Särskilt regressionen, det var enormt.
torsdag 15 mars 2012
Andlighet i kubik
En gång fick jag frågan 'Hur andligt utövande är du?'
Just vid det tillfället låg jag lågt med yogan, mediterade mer sällan än jag ville erkänna och var inte någon aktiv del i en andlig gemenskap. Men jag tänkte till och insåg att trots det så utövar jag och lever i min andlighet hela tiden varje dag. Jag är medveten om vad jag äter. Jag gör min reningsövningar (kriyas). Jag pratar om och är i utveckling. Jag använder tarot som ett verktyg. Jag tänker på astrologin och på hur det påverkar mig. Generellt kan jag säga att det inte finns något som inte är andligt för mig, eller som kan få den aspekten.
Dessutom tror jag inte att det finns människor som inte är andliga. Att vara människa är att ha en förbindelse med Alltet, även om vi inte är medvetna om det. Och det är okej. Jag vill aldrig övertala någon att tro, inte heller har jag ett stort behov av att alla måste tro som jag. Gemenskap kan finnas ändå. Nyckeln är acceptans.
Sanningen är dock att jag verkligen lever upp när jag aktivt utövar det jag tror på. När jag gör min yoga flera gånger i veckan. När jag gör mina auyrvediska kurer. När jag förbereder och genomför ceremonier (som den på söndag). När jag planerar fastan, den som börjar nästa vecka.
Jag är i mitt rätta element och jag vet att detta är jag född att göra. Jag är född att guida, instruera, lära ut, initiera. Jag är född att kommunicera med många dimensioner samtidigt. Jag är född att väcka de som sover. Jag är född att hela tiden vara i rörelse, att alltid utmana mitt ego. Jag är född att vara öppen och ta emot allt det universum ger mig.
Just vid det tillfället låg jag lågt med yogan, mediterade mer sällan än jag ville erkänna och var inte någon aktiv del i en andlig gemenskap. Men jag tänkte till och insåg att trots det så utövar jag och lever i min andlighet hela tiden varje dag. Jag är medveten om vad jag äter. Jag gör min reningsövningar (kriyas). Jag pratar om och är i utveckling. Jag använder tarot som ett verktyg. Jag tänker på astrologin och på hur det påverkar mig. Generellt kan jag säga att det inte finns något som inte är andligt för mig, eller som kan få den aspekten.
Dessutom tror jag inte att det finns människor som inte är andliga. Att vara människa är att ha en förbindelse med Alltet, även om vi inte är medvetna om det. Och det är okej. Jag vill aldrig övertala någon att tro, inte heller har jag ett stort behov av att alla måste tro som jag. Gemenskap kan finnas ändå. Nyckeln är acceptans.
Sanningen är dock att jag verkligen lever upp när jag aktivt utövar det jag tror på. När jag gör min yoga flera gånger i veckan. När jag gör mina auyrvediska kurer. När jag förbereder och genomför ceremonier (som den på söndag). När jag planerar fastan, den som börjar nästa vecka.
Jag är i mitt rätta element och jag vet att detta är jag född att göra. Jag är född att guida, instruera, lära ut, initiera. Jag är född att kommunicera med många dimensioner samtidigt. Jag är född att väcka de som sover. Jag är född att hela tiden vara i rörelse, att alltid utmana mitt ego. Jag är född att vara öppen och ta emot allt det universum ger mig.
lördag 10 mars 2012
Till Kristina (Livet runt 3...5)
Böcker att läsa:
- Samtal med Gud av Neale Donald Walsh
- Crystal Children av Doreen Virtue
- Earth Angels av Doreen Virtue
- Något av Eckhart Tolle
...fyller på i dagarna. Men fortsätt läsa!
- Samtal med Gud av Neale Donald Walsh
- Crystal Children av Doreen Virtue
- Earth Angels av Doreen Virtue
- Något av Eckhart Tolle
...fyller på i dagarna. Men fortsätt läsa!
lördag 21 maj 2011
Buddha verkar vara en cool kille, men Buddhismen är inget för mig
Vi har en gammal vän till Mannen på besök i helgen. Hans andliga uppvaknande skedde genom Vipassana. Han ville komma och besöka oss för att få ytterligare stöd, inspiration och gudining i sin utveckling. I det inledande samtalet började han med att förklara att han ju egentligen kände att den Buddhistiska traditionen för honom var vattentät och mellan raderna kom det fram att han inte var intresserad av andra filosofier. Inte utan att jämföra det med det Buddhistiska.
För det första är det det här med att inte ha några begär. Efter något. Det innebär att du inte ska ha några mål eller sträva efter något annat sinnestillstånd än det du är i just nu. För det är när du fullt ut accepterat nuet som du kan uppnå lycka. Det är motsträvigheten att acceptera som gör oss olyckliga. Om man upptäcker obalanser och/eller blockeringar i sin kropp behöver man inte utforska de vidare (för att ta reda på hur de uppstod och hur de påverkar en och vad lösningen är) utan du ska bara meditera, observera, acceptera. Sen försvinner det av sig själv. Allt är lidande och poängen med livet är att inte lida.
Eh? Helt ärligt hade jag inte trott att de Yogiska och Tantriska traditionerna (som härstammar från Hinduismen) var så olika Buddhismen. Men hej, vad fel jag hade. Jag säger inte att det är fel eller inte fungerar. Men det är inte min väg. Jag tror på att längta och sträva och jag tror att det kan ske samtidigt som jag helt omfamnar nuet. Jag tror på att utforska mig själv, min kropp, min själ, mitt sinne. Jag tror på att uppleva så mycket som möjligt. Framförallt tror jag på chakrasystemet och genom det systematiskt kunna arbeta med mig.
Dessutom upptckte jag att det är väldigt svårt att kommunicera och arbeta med någon som har en sådan annorlunda verklighetsuppfattning. Våra olika kunskaper har kommit till oss på olika sätt. Han började med att intellektuellt lära sig metoden och filosofin, sedan kände han att det var rätt. Jag kände att det var rätt först, och sedan började jag studera det. Mycket olika approach.
Jag är inte Buddhist i alla fall.
För det första är det det här med att inte ha några begär. Efter något. Det innebär att du inte ska ha några mål eller sträva efter något annat sinnestillstånd än det du är i just nu. För det är när du fullt ut accepterat nuet som du kan uppnå lycka. Det är motsträvigheten att acceptera som gör oss olyckliga. Om man upptäcker obalanser och/eller blockeringar i sin kropp behöver man inte utforska de vidare (för att ta reda på hur de uppstod och hur de påverkar en och vad lösningen är) utan du ska bara meditera, observera, acceptera. Sen försvinner det av sig själv. Allt är lidande och poängen med livet är att inte lida.
Eh? Helt ärligt hade jag inte trott att de Yogiska och Tantriska traditionerna (som härstammar från Hinduismen) var så olika Buddhismen. Men hej, vad fel jag hade. Jag säger inte att det är fel eller inte fungerar. Men det är inte min väg. Jag tror på att längta och sträva och jag tror att det kan ske samtidigt som jag helt omfamnar nuet. Jag tror på att utforska mig själv, min kropp, min själ, mitt sinne. Jag tror på att uppleva så mycket som möjligt. Framförallt tror jag på chakrasystemet och genom det systematiskt kunna arbeta med mig.
Dessutom upptckte jag att det är väldigt svårt att kommunicera och arbeta med någon som har en sådan annorlunda verklighetsuppfattning. Våra olika kunskaper har kommit till oss på olika sätt. Han började med att intellektuellt lära sig metoden och filosofin, sedan kände han att det var rätt. Jag kände att det var rätt först, och sedan började jag studera det. Mycket olika approach.
Jag är inte Buddhist i alla fall.
torsdag 19 maj 2011
Update; Kali
Att arbeta med henne är otroligt fantastiskt. Jag har gjort en vecka på den ena tapasen och idag började jag den andra. 49 dagar, yes sir!
Hittills har det inte skett några enorma förändringar i mitt liv. Jag hoppas ju såklart att jag redan innan det här rensat bort det ur mitt liv som inte är bra för mig och min utveckling. Det känns så. Men å andra sidan; är man väldigt fäst vid något är det ju inte så självklart att man vill ta bort det även om det inte är bra. Det tål att tänkas på. För det är som att rensa ogräs. När du tar bort det du inte vill ska växa i din rabatt ger du plats åt det som ska vara där. Som du.
Hittills har det inte skett några enorma förändringar i mitt liv. Jag hoppas ju såklart att jag redan innan det här rensat bort det ur mitt liv som inte är bra för mig och min utveckling. Det känns så. Men å andra sidan; är man väldigt fäst vid något är det ju inte så självklart att man vill ta bort det även om det inte är bra. Det tål att tänkas på. För det är som att rensa ogräs. När du tar bort det du inte vill ska växa i din rabatt ger du plats åt det som ska vara där. Som du.
onsdag 27 april 2011
Pretto-andlighet
Ni vet de där som gör andlighet till en stor del av sin identitet och lever det så mycket och så stort att de helt tappar andra egenskaper och färdigheter, som att kunna gå till banken eller faktiskt ibland möla i sig kladdkaka en torsdagskväll? Eller de där som lugnt och harmonsikt berättar om hur de mediterar varje dag och gör sina olika övningar och på något vis inte verkar ha något annat att prata om? Eller de som är så 'andliga' att de nästan smälter in i tapeten?
Pretto-andlighet säger jag bara.
Min personliga uppfattning är att när man på riktigt är övertygad om något så känner man inget behov av att visa upp det för omvärlden. Inte så att man döljer det, men det är ungefär som att borsta tänderna. Inte skulle jag skriva om det på bloggen eller facebook varje dag? Mitt mål med min andliga utveckling är att det ska vara just så naturligt, just så mycket del av min vardag att det är som att bosta tänderna. Inte meditera 30 minuter i ett speciellt rum till en speciell musik varje dag, utan att göra allt man gör till en meditation.
Säger inte att det ena är rätt och det andra är fel. Men jag kan inte med sådana som måste skriva andra på näsan med att de lever så 'balanserat'. Balanserat my ass säger jag bara.
Pretto-andlighet säger jag bara.
Min personliga uppfattning är att när man på riktigt är övertygad om något så känner man inget behov av att visa upp det för omvärlden. Inte så att man döljer det, men det är ungefär som att borsta tänderna. Inte skulle jag skriva om det på bloggen eller facebook varje dag? Mitt mål med min andliga utveckling är att det ska vara just så naturligt, just så mycket del av min vardag att det är som att bosta tänderna. Inte meditera 30 minuter i ett speciellt rum till en speciell musik varje dag, utan att göra allt man gör till en meditation.
Säger inte att det ena är rätt och det andra är fel. Men jag kan inte med sådana som måste skriva andra på näsan med att de lever så 'balanserat'. Balanserat my ass säger jag bara.
fredag 22 april 2011
Tarot
Visste ni det, att jag är ganska duktig på det här med tarot? Jag insåg att jag nog inte alls skrivit om det här på bloggen. Är det något ni skulle vilja höra om?
Om jag ska vara helt ärlig har jag från stund till stund funderat på att bli sån där spåtant över telefon - är lite ringrostig just nu, men inuitionen är det inget fel på. Det är himla roligt att hjälpa folk på det sättet.
OBS! Jag ser tarot mest som ett tanke-verktyg som kan hjälpa en att få perspektiv och lite nya vinklar. Jag anser att en läggning alltid ska vara tillsammans med ett guidande samtal där man tillsammans tolkar korten. Just so you know.
Om jag ska vara helt ärlig har jag från stund till stund funderat på att bli sån där spåtant över telefon - är lite ringrostig just nu, men inuitionen är det inget fel på. Det är himla roligt att hjälpa folk på det sättet.
OBS! Jag ser tarot mest som ett tanke-verktyg som kan hjälpa en att få perspektiv och lite nya vinklar. Jag anser att en läggning alltid ska vara tillsammans med ett guidande samtal där man tillsammans tolkar korten. Just so you know.
tisdag 19 april 2011
Läser just nu
Astrology - Key to Holistic Health av Marica Starck. Helt plötsligt önskar jag hett att jag faktiskt lärde mig planeterna ordning i skolan. Minns att jag pluggade in den kunskapen för provet och glömde lika snabbt igen. Men rätt var det är så vill jag begagna mig av högstadiekunskaper, det är inte ofta det händer.
Boken är i övrigt fantastisk. På en helt annan nivå än där jag är men jag förstår med hjärtat och själen om än inte med huvudet. Än. Kanske skulle man ta och bli astrolog?
Boken är i övrigt fantastisk. På en helt annan nivå än där jag är men jag förstår med hjärtat och själen om än inte med huvudet. Än. Kanske skulle man ta och bli astrolog?
fredag 1 april 2011
Hur min yoga går till
Östfrontens frk Stiffneck undrar hur vi jobbar i min yoga. Det är en mycket mycket bra fråga så det tänker jag absolut berätta.
Jag tränar tantrisk yoga på Natha-yoga. Det är en väldigt andlig yogaskola där både tantran och yogan är uppdelad i practice and theory. Yogan vi tränar är hathayoga där du gå in i en asana och försöker hålla den så länge som möjligt. Under tiden fokuserar du på energi flödet och det eller de specifika chakrat som den positionen aktiverar. Hathayoga är inte så svettig och inte alltid så fysisk ansträngande - men jag är å andra sidan väldigt vig och rörlig, är säkert annorlunda om man är stelare av sig.
Hösten 2009 började jag år ett av tantra kursen och efter några inledande lektionerbörjade vi studera chakran. Vi höll på med varje chakra i fem veckor, fick en ny asana varje vecka som var kopplat till det chakrat, och teorin handlad enbart om det. Efter fem veckor tog vi nästa och jobbade på så vis igenom oss från Muladhara till Sahasrara.
Efter det, som tog hela första året, hade vi flera veckor då vi lärde oss och blev initierade i Laya yoga. Sedan hade vi några veckor då vi arbetade med pranayamas, andingstekniker. Jag missade ju några veckor i höstas då jag födde barn och efter jul har vi pratat om transfigurering, kosmiska krafter och nu har vi inlett arbetet med Kali.
Så att. Det är inte bara det att jag går och 'gör yoga'. Det är en seriöst spirituell och andlig väg som är så mycket mer än en slags träningsform. Det tantriska skiljer sig också en del från det rent yogiska. Om vi säger som så, du kan utöva yoga utan tantra, men aldrig tantra utan yoga. Och utöver lektionen varje vecka (som är på ungefär tre timmar) har jag deltagit i ett flertal meditationer och läger där jag bland annat lärt mig mer om arketyper och tantrisk kärlek.
Har ni mer frågor är det bara att köra. Jag skulle kunna prata om det här i en halv evighet.
Jag tränar tantrisk yoga på Natha-yoga. Det är en väldigt andlig yogaskola där både tantran och yogan är uppdelad i practice and theory. Yogan vi tränar är hathayoga där du gå in i en asana och försöker hålla den så länge som möjligt. Under tiden fokuserar du på energi flödet och det eller de specifika chakrat som den positionen aktiverar. Hathayoga är inte så svettig och inte alltid så fysisk ansträngande - men jag är å andra sidan väldigt vig och rörlig, är säkert annorlunda om man är stelare av sig.
Hösten 2009 började jag år ett av tantra kursen och efter några inledande lektionerbörjade vi studera chakran. Vi höll på med varje chakra i fem veckor, fick en ny asana varje vecka som var kopplat till det chakrat, och teorin handlad enbart om det. Efter fem veckor tog vi nästa och jobbade på så vis igenom oss från Muladhara till Sahasrara.
Efter det, som tog hela första året, hade vi flera veckor då vi lärde oss och blev initierade i Laya yoga. Sedan hade vi några veckor då vi arbetade med pranayamas, andingstekniker. Jag missade ju några veckor i höstas då jag födde barn och efter jul har vi pratat om transfigurering, kosmiska krafter och nu har vi inlett arbetet med Kali.
Så att. Det är inte bara det att jag går och 'gör yoga'. Det är en seriöst spirituell och andlig väg som är så mycket mer än en slags träningsform. Det tantriska skiljer sig också en del från det rent yogiska. Om vi säger som så, du kan utöva yoga utan tantra, men aldrig tantra utan yoga. Och utöver lektionen varje vecka (som är på ungefär tre timmar) har jag deltagit i ett flertal meditationer och läger där jag bland annat lärt mig mer om arketyper och tantrisk kärlek.
Har ni mer frågor är det bara att köra. Jag skulle kunna prata om det här i en halv evighet.
torsdag 24 mars 2011
Samtal
I helgen arbetade både jag och Mannen särskilt mycket med en kvinna vi känner. Hon är otroligt kreativ och har oändligt med potential. Mannen coachade henne innan ljudcirkeln och dagen efter hade jag en del samtal med henne samt lite små miniföreläsningar om kvinnlighet och de subtila kropparna, chakrasystemet och lite annat smått och gott.
Hon är ungefär 20 fysiska år äldre än jag, och hon frågar mig saker. Jag guidar henne. Hon tillåter mig att guida.(Hon ger mig mycket också, så det är inte en one way-street.) Och idag så ringde hon och var fortfarande helt uppfylld efter helgen och berättade om sin process och sina framsteg och hade en hel drös frågor. Hon berättar om och om igen hur hon upplever att hennes andliga process började för ett år sedan när jag kanaliserade bl.a hennes skyddsängel.
Det är så häftigt det där. Att faktiskt hjälpa något framåt i sin utveckling. Inte göra det åt dem, inte behöva lirka och mana, utan helt enkelt inspirera. Motivera. Ge potentiella svar. Bolla tankar med.
Jag har hittat något jag är menad att göra.
Hon är ungefär 20 fysiska år äldre än jag, och hon frågar mig saker. Jag guidar henne. Hon tillåter mig att guida.(Hon ger mig mycket också, så det är inte en one way-street.) Och idag så ringde hon och var fortfarande helt uppfylld efter helgen och berättade om sin process och sina framsteg och hade en hel drös frågor. Hon berättar om och om igen hur hon upplever att hennes andliga process började för ett år sedan när jag kanaliserade bl.a hennes skyddsängel.
Det är så häftigt det där. Att faktiskt hjälpa något framåt i sin utveckling. Inte göra det åt dem, inte behöva lirka och mana, utan helt enkelt inspirera. Motivera. Ge potentiella svar. Bolla tankar med.
Jag har hittat något jag är menad att göra.
fredag 18 mars 2011
Dag 25 - En första
Mannen och jag har inte träffats än när detta händer utan vi mejlar och har daglig telfonkontakt. Redan det första samtalet börjar vi (mest han) prata om andlighet, meditation, yoga och chakran. Jag lyssnar förundrat och kan med lätthet följa det han pratar om, känna igen mig och ge mina egna tankar och erfarenheter. Tills den stunden hade jag lite omedvetet trott att jag var ensam om att tänka på livet och existensen såsom jag gjorde; här inser jag att det finns en hel växande levande kultur med massor av fantastiska människor som delade min livssyn. Det var ju många saker som jag aldrig hört talas om. Som chakrasystemet t.ex. Mannen berättar om hur han först upplevt det genom en chakrabalanseringmeditation. Livligt beskriver han hur han ett i taget känt sina chakran uppifrån och ner och hur de pulserat och vibrerat och blivit en högst fysisk förnimmelse. Han skickar över musiken och ber mig testa.
Ja tjenare, tänker jag. Han kanske kan känna sina chakran bara sådär, men det är ju inget som händer normala människor. Som mig.
Så jag lägger mig tillrätta på sängen, blundar, musiken i mp3:n och hörlurarna i. Katten är utestängd ur sovrummet, ljuset är behagligt. Jag trycker på play. Musik, eller ljud rättare sagt börjar låta. Det finns ingen direkt melodi eller rytm, men tydliga harmonier och frekvenser. Kan inte ens urskilja några instrument, men en del tydliga röster.
En varm känsla börjar sprida sig i mitt bäcken. En punkt, ungefär vid svanskotan känns mer än resten. En liten varm boll.
Inbillning, tänker jag.
Musiken ändrar karaktär, går upp en frekvens. Som på en given signal liksom skjuter en ljus varm stråle upp från den varma bollen ungefär en decimeter upp, vid blygdbenet. Den varma strålen liksom tänder en eld så jag har en intensiv liten eldboll i min kropp.
Inbillning, tänker jag, men får ändå påminna mig själv om att andas och slappna av.
Musiken ändrar sig igen, ytterligare en frekvens upp. Ljusstrålen (som jag också ser för min inre syn) fortsätter upp till lite ovanför naveln. En till eldboll tänds.
Inbillning? Tänker jag, men börjar bli mer osäker. Ännu mer osäker blir jag när musiken höjer sig ytterligare och aktiverar mitt hjärtchakra. Då blir jag dessutom lite orolig över hur det kommer kännas när den är elden kommer tändas i mitt huvud, för dit är den obönhörligen på väg.
Halschakrat aktiveras och hela min tunga och kinder liksom domnar bort, pirrar och vibrerar av kraften i mitt chakran. När tredje ögat mitt i pannan väcks blir det en ljusexplotion i mitt huvud och för min inre syn finns bara ljus. Kronchakrats aktivering känns bara som en mild smekning över hjässan i jämförelse.
Allt det här sker på femton minuter. Hela meditationen är på fyrtiofem och jag kan ju helt ärligt säga att det är de fyrtiofem minuterna som mest radikalt har ändrat min syn på mig själv och min varelse. Det var också första och enda gången jag känt mina chakran så kraftigt. Nu kan jag å andra sidan aktivera vilket av dem som helst enbart genom att fokusera på det.
Ja tjenare, tänker jag. Han kanske kan känna sina chakran bara sådär, men det är ju inget som händer normala människor. Som mig.
Så jag lägger mig tillrätta på sängen, blundar, musiken i mp3:n och hörlurarna i. Katten är utestängd ur sovrummet, ljuset är behagligt. Jag trycker på play. Musik, eller ljud rättare sagt börjar låta. Det finns ingen direkt melodi eller rytm, men tydliga harmonier och frekvenser. Kan inte ens urskilja några instrument, men en del tydliga röster.
En varm känsla börjar sprida sig i mitt bäcken. En punkt, ungefär vid svanskotan känns mer än resten. En liten varm boll.
Inbillning, tänker jag.
Musiken ändrar karaktär, går upp en frekvens. Som på en given signal liksom skjuter en ljus varm stråle upp från den varma bollen ungefär en decimeter upp, vid blygdbenet. Den varma strålen liksom tänder en eld så jag har en intensiv liten eldboll i min kropp.
Inbillning, tänker jag, men får ändå påminna mig själv om att andas och slappna av.
Musiken ändrar sig igen, ytterligare en frekvens upp. Ljusstrålen (som jag också ser för min inre syn) fortsätter upp till lite ovanför naveln. En till eldboll tänds.
Inbillning? Tänker jag, men börjar bli mer osäker. Ännu mer osäker blir jag när musiken höjer sig ytterligare och aktiverar mitt hjärtchakra. Då blir jag dessutom lite orolig över hur det kommer kännas när den är elden kommer tändas i mitt huvud, för dit är den obönhörligen på väg.
Halschakrat aktiveras och hela min tunga och kinder liksom domnar bort, pirrar och vibrerar av kraften i mitt chakran. När tredje ögat mitt i pannan väcks blir det en ljusexplotion i mitt huvud och för min inre syn finns bara ljus. Kronchakrats aktivering känns bara som en mild smekning över hjässan i jämförelse.
Allt det här sker på femton minuter. Hela meditationen är på fyrtiofem och jag kan ju helt ärligt säga att det är de fyrtiofem minuterna som mest radikalt har ändrat min syn på mig själv och min varelse. Det var också första och enda gången jag känt mina chakran så kraftigt. Nu kan jag å andra sidan aktivera vilket av dem som helst enbart genom att fokusera på det.
onsdag 2 mars 2011
Dag 09 - Min tro
För det första så vill jag klargöra att jag tror.
Sen brukar det jag tror på utvecklas.
Jag uppfostrades i en kristen miljö, och hängde ganska mycket i kyrkan. Det var inget fel med det, men jag kände någonstans att jag trodde på mer än det. Långt innan jag hade något sammanhang hade jag långa teorier om hur Big Bang och evolutionen var skapelser av gud och inte någon slags motsats. Jag såg bibeln som en fin hög med liknelser och exempel.
Våren 2008 vaknade jag och det med besked. Det var boken 'Samtal med Gud' av Neale Donald Walsh som öppnade mina ögon. Där stod liksom allt jag tänkt och känt och trott men aldrig satt ord på. Däri och i den begynnande relationen med Mannen expanderade min värld i rasande fart. På bara några veckor upptäckte jag mina chakran, började meditera regelbundet, gjorde för evigt slut med viss ovanor och tog det sista steget in i att verkligen ta ansvar för mitt liv. Jag såg allt med nya ögon och det fick mig att älska världen. Jag såg allt med nya ögon och slukade varenda bok om andlighet jag kom åt. Jag upptäckte mina helande förmågor och började resan in i mig själv.
Jag tror på kärlek. Jag tror på att vi alla valt och ständigt väljer den verklighet vi lever i. Jag tror på att vi hör ihop, vi är alla ett. Jag tror på att vara förändringen. Jag tror på utveckling och transformation. Jag tror på att vi ska hjälpa varandra. Jag tror att var och en har sin egen sanning och sin egen väg att gå. Jag tror på energifält och på allt det där man inte riktigt ser först, men som alla känner (och kallar det för 'stämning' eller 'kemi'). Jag tror på reinkarnation. Jag tror att allt har en mening och ett syfte.
Sen brukar det jag tror på utvecklas.
Jag uppfostrades i en kristen miljö, och hängde ganska mycket i kyrkan. Det var inget fel med det, men jag kände någonstans att jag trodde på mer än det. Långt innan jag hade något sammanhang hade jag långa teorier om hur Big Bang och evolutionen var skapelser av gud och inte någon slags motsats. Jag såg bibeln som en fin hög med liknelser och exempel.
Våren 2008 vaknade jag och det med besked. Det var boken 'Samtal med Gud' av Neale Donald Walsh som öppnade mina ögon. Där stod liksom allt jag tänkt och känt och trott men aldrig satt ord på. Däri och i den begynnande relationen med Mannen expanderade min värld i rasande fart. På bara några veckor upptäckte jag mina chakran, började meditera regelbundet, gjorde för evigt slut med viss ovanor och tog det sista steget in i att verkligen ta ansvar för mitt liv. Jag såg allt med nya ögon och det fick mig att älska världen. Jag såg allt med nya ögon och slukade varenda bok om andlighet jag kom åt. Jag upptäckte mina helande förmågor och började resan in i mig själv.
Jag tror på kärlek. Jag tror på att vi alla valt och ständigt väljer den verklighet vi lever i. Jag tror på att vi hör ihop, vi är alla ett. Jag tror på att vara förändringen. Jag tror på utveckling och transformation. Jag tror på att vi ska hjälpa varandra. Jag tror att var och en har sin egen sanning och sin egen väg att gå. Jag tror på energifält och på allt det där man inte riktigt ser först, men som alla känner (och kallar det för 'stämning' eller 'kemi'). Jag tror på reinkarnation. Jag tror att allt har en mening och ett syfte.
söndag 13 februari 2011
Lilla LSD-skolan, del ett
Tidigare nämnda set och setting är a och o när man använder någon substans överhuvudtaget. I just det här inlägget utgår jag från LSD (och andra psykadelier) men i princip allt är applicerbart på vilken drog som helst, ja, alkohol också.
Set handlar om vart du är i huvudet. Ditt humör, din inställning, vad dina tankar kretsar kring. För det finns tydligen droger då man kan fly från sig själv och sina tankar. Well, psykadelier tillhör inte det kategorin, snarare tvärtom. Att peta i sig en lapp är som att tända en tusenwattslampa på allt som är du, dina tankar och känslor, ditt liv och dina prioriteringar. Så första steget för en bra tripp är att vara på rätt plats i huvudet.
Setting handlar om vart du är. I vilken miljö, med vilka människor. Det kan handla om musik och ljus och plats. Det är två helt skilda upplevelser att trippa dagtid i naturen, och mitt i natten på en fest. Det är också stor skillnad på att vara på en rejvfest som är väldigt mycket anpassat efter trippade människor, och att vara ute på krogen. (Rekommenderar för övrigt inte det sistnämnda.) Det är också såklart stor skillnad på att trippa själv, med en liten krets nära vänner, och på en stor festival. Vad man gör spelar också roll; att dansa, göra yoga, promenera, använda kroppen ger en slags upplevelse. Att sitta stilla och meditera, prata, lyssna på musik eller titta på molnen är en annan.
Blir något obehagligt under en tripp; ändra setting! Gå till ett annat rum, stäng av/sätt på/byt musik, rör på dig, dansa, släck/tänd ljuset, gå utomhus/inomhus, ta av dig/på dig kläder. Settingen styr i allra högsta grad trippen.
Intentionen är också grundläggande för användandet av alla sorters substanser. Vad vill du med den här resan? Det finns tre stora användningsområden; terapeutiskt, andligt och rekreationellt. Vill du på djupet gå in i något problem du har? Vill du expandera ditt medvetande och få kontakt med det högre? Vill du dansa av dig allt gammalt och fylla på med ny energi?
Bestäm dig innan du stoppar i dig, och följ sedan flödet.
Förberedelser: Till skillnad från alkohol bör man inte äta minst 4 timmar innan man pillar i sig psykladelier. När shamaner arbetar med substanser följer de en sträng diet i veckor, och dagarna innan fastar de helt. Mat ät jord och vill du verkligen komma iväg på din resa vill du inte ha mer jord än nödvändigt med dig. Däremot är det väldigt bra att ha frukt eller liknande att äta när du börjar landa för att knyta dig tillbaka. Det kan även kännas bra att ha på sig mjuka, bekväma (men även fina!) kläder, duscha och kanske göra yoga och meditera innan. Beroende på vilken intention du har så kanske du även vill öppna ett helgat rum. Vi lägger ofta också tarot för trippen innan.
Frågor på det?
Set handlar om vart du är i huvudet. Ditt humör, din inställning, vad dina tankar kretsar kring. För det finns tydligen droger då man kan fly från sig själv och sina tankar. Well, psykadelier tillhör inte det kategorin, snarare tvärtom. Att peta i sig en lapp är som att tända en tusenwattslampa på allt som är du, dina tankar och känslor, ditt liv och dina prioriteringar. Så första steget för en bra tripp är att vara på rätt plats i huvudet.
Setting handlar om vart du är. I vilken miljö, med vilka människor. Det kan handla om musik och ljus och plats. Det är två helt skilda upplevelser att trippa dagtid i naturen, och mitt i natten på en fest. Det är också stor skillnad på att vara på en rejvfest som är väldigt mycket anpassat efter trippade människor, och att vara ute på krogen. (Rekommenderar för övrigt inte det sistnämnda.) Det är också såklart stor skillnad på att trippa själv, med en liten krets nära vänner, och på en stor festival. Vad man gör spelar också roll; att dansa, göra yoga, promenera, använda kroppen ger en slags upplevelse. Att sitta stilla och meditera, prata, lyssna på musik eller titta på molnen är en annan.
Blir något obehagligt under en tripp; ändra setting! Gå till ett annat rum, stäng av/sätt på/byt musik, rör på dig, dansa, släck/tänd ljuset, gå utomhus/inomhus, ta av dig/på dig kläder. Settingen styr i allra högsta grad trippen.
Intentionen är också grundläggande för användandet av alla sorters substanser. Vad vill du med den här resan? Det finns tre stora användningsområden; terapeutiskt, andligt och rekreationellt. Vill du på djupet gå in i något problem du har? Vill du expandera ditt medvetande och få kontakt med det högre? Vill du dansa av dig allt gammalt och fylla på med ny energi?
Bestäm dig innan du stoppar i dig, och följ sedan flödet.
Förberedelser: Till skillnad från alkohol bör man inte äta minst 4 timmar innan man pillar i sig psykladelier. När shamaner arbetar med substanser följer de en sträng diet i veckor, och dagarna innan fastar de helt. Mat ät jord och vill du verkligen komma iväg på din resa vill du inte ha mer jord än nödvändigt med dig. Däremot är det väldigt bra att ha frukt eller liknande att äta när du börjar landa för att knyta dig tillbaka. Det kan även kännas bra att ha på sig mjuka, bekväma (men även fina!) kläder, duscha och kanske göra yoga och meditera innan. Beroende på vilken intention du har så kanske du även vill öppna ett helgat rum. Vi lägger ofta också tarot för trippen innan.
Frågor på det?
tisdag 25 januari 2011
Varför jag inte pratar om min andlighet och vad som händer när jag gör det
Jag har kommit på mig själv ett flertal gånger att redigera ut det andliga och spirituella ur händelser när jag berättar det för någon som jag tror inte skulle förstå. Tydligen så ger jag mig själv egenskapen att bedömma människors andliga uppfattning och anpassar mig utifrån det. Berättar inte. Väljer bort. Och jag har upptäckt att jag gör samma sak här på bloggen trots att en av orsakerna till att den startades var att jag ville kunna skriva om det. Om utveckling och medialitet och yoga och meditation och chakran och energier.
Till saken hör att när jag av en eller annan anledning struntar i att ta "hänsyn" till människor och berättar som det är för mig - ja, då får jag alltid en helt annan respons än vad jag hade kunnat förvänta mig. Som när jag berättade för min barnmorska att jag låter Mirjam sova på mage på grund av att den första tiden är det rotchakrat som ska aktiveras och bli strakt (de andra chakrorna är bara små knoppar) och att sovpositionen som är kopplad till rotchakrat är på mage. Hon tyckte det var jätteintressant och tittade inte alls på mig som om jag var konstig.
Så från och med nu ska jag verkligen försöka berätta hela storyn, med energifält, andar, intuitiva budskap och allt. Ingen cencur.
Till saken hör att när jag av en eller annan anledning struntar i att ta "hänsyn" till människor och berättar som det är för mig - ja, då får jag alltid en helt annan respons än vad jag hade kunnat förvänta mig. Som när jag berättade för min barnmorska att jag låter Mirjam sova på mage på grund av att den första tiden är det rotchakrat som ska aktiveras och bli strakt (de andra chakrorna är bara små knoppar) och att sovpositionen som är kopplad till rotchakrat är på mage. Hon tyckte det var jätteintressant och tittade inte alls på mig som om jag var konstig.
Så från och med nu ska jag verkligen försöka berätta hela storyn, med energifält, andar, intuitiva budskap och allt. Ingen cencur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)