Min första LSD-tripp

(Måste poängtera att detta var första gången jag tog LSD, jag hade tagit svamp en gång några veckor innan, och det påverkade nog ganska mycket hur den här resan blev.)

Det var Mannen som introducerade mig till psykadelier. Han berättade om det ur alla möjliga vinklar, gav mig texter om det att läsa. Om Albert Hoffman som 'uppfann' det när han försökte forska fram migränmedicin. Han råkade få det i sig (genom att slicka sig på fingrarna antar jag) och han cykeltur hem är legendarisk; den första syratrippen. Timothy Leary gjorde LSD känt och ökänt under 60- och 70-talet, och han har skrivit många fina böcker om hur man kan arbeta med syra. Bland annat Psychadelic Paryers som är en engelsk omarbetning av Tao Te Ching. Mycket fint!

Så när jag väl skulle göra det första gången var jag teoretiskt väl förberedd. Mitt Set, var jag var i huvud och sinne, var lugnt och förväntansfullt. Settingen, var jag var och med vilka och under vilka omständigheter; jag och Mannen och en fin Vän, i Vännens hus ute på Österlen. Vi hade noga förberett med mat att äta efteråt, musik, meditationer, tarotlekar, bekväma kläder, ficklampor, frukt.

Jag fick en lapp som Mannen la på min tunga.
Sen tog vi på oss och gick ut i skogen. Det tar mellan 30-60 minuter innan man känner av LSD (men sen varar en tripp i ca 12 timmar), beroende på hur färsk den är. Och eftersom jag inte riktigt visste vad jag väntade på så gick jag där - en liten bit efter de andra om jag minns rätt. Långsammare och långsammare gick jag, tills jag helt stod still i den skånska bokskogen, precis i början av hösten. Allt blev mycket klarare, tydligare och liksom levde mer. Träden! Träden! Jag blickade upp mot deras kronor och sedan ner mot marken. Jag kunde känna varenda puls av livsenergi som fanns runt omkring mig.
Mannen och Vännen skrattade åt mig, för jag utgjorde (tydligen) sinnebilden av en trippad person. Sedan vägledde de mig vidare i skogen. Jag, som vanligtvis har väldigt bra lokalsinne, hade ingen aning om någonting sådant. Allt var nytt! Norr och söder och upp och ner och sådana petitesser, vad spelade det för roll?

Vi låg i en glänta och titta upp på bladverken. Lyssnade på skogens alla ljud. Lyckan var så total att jag trodde jag skulle explodera. Det gjorde jag till slut också - av skratt. Vi låg och skrattade, nära varandra. Sedan tystnade vi. Och lyssnade. Konstigt ljud. Apor? tänkte jag. Sedan flög det en perfekt V-formation av snattrande gäss över oss och "aporna" fick sin förklaring.

Så reste vi på oss och går ut på stigen. Jag får syn på himlen. Herregud! Aldrig kan jag förklara hur moln blir på syra, det är så underbart och fantastiskt och helt otroligt. Moln är något av det bästa som finns.

Vi träffar en jättestor svamp! Den betedde sig lite som en manet och när jag la min hand på den så kändes det som den skulle suga åt sig den. Kittlande.

Vi promenerar in många timmar. Kommunicerar på olika vis.
Går sedan tillbaka till huset. Pratar. Lyssnar på musik. Lägger tarot. Börjar komma ner. Röker hasch för att kicka trippen. Äter frukt! Använder alla sinnen.

Mjo, man blir ofta lite förvirrad på syra, mest under peaken som varar i fyra-fem timmar. Också såklart beroende på hur mycket man tar. Kroppen kan kännas...ovan och långt borta, för upplevelsen att man är så mycket mer än sin kropp är så överväldigande. Alla klyschor om LSD är sant. Allt är ett, vi är alla en, tid finns inte, allt är en illusion. När man faktiskt upplevt det så finns det ingen väg tillbaka. Det som är verkligt viktigt för mig lyser som neon och det som inte spelar någon roll försvinner. Psykadelier har också någon funktion som tar bort alla spärrar man satt på sig själv - vilket ofta är anledningen till en "snedtripp". Känslor och insikter och händelser som man tryckt ner och bort och hållit i sitt undermedvetna poppar upp och kräver att man ska se det, ta itu med det. Inga spöken vill vara kvar i garderoben. Försöker man på syra att fortsätta blunda och mota bort känslor som kommer = ingen bra idé. Will not work.

Mannen uttrycker ibland att LSD kan vara som tio års terapi på en kväll. Och det kräver ju att man är redo för det. Men för det mesta är det bara otroligt härligt och roligt och kreativt.

Frågor på det?