Som berättat i del 10 övar vi oss på att sova tolvtimmars nätter. Och läggandet går fantastiskt, förutom att hon vill ha natt 20 istället för 21. Men det kan ju vara okej. Det som är ännu mindre okej är att när det blir ljust ute så tycker hon att det är morgon. Och jag vill inte ha morgon 07. Vill inte.
Så jag lyssnar lite på henne. Buffar. Hon ser mig och blir jätteglad för hon tror vi ska gå upp. Jag är bister och buffar. Hon gråter ännu mer. Buffar. Går iväg och kissar. Hör på toaletten att hon tystnar. Skönt! Hon somnade om av sig själv. Kommer tillbaka till sovrummet. Vem ligger i stora sängen och gosar med sin pappa? Och är jätteglad.
När Mannen undrar varför jag suckar och stönar så svarar jag att klockan är 07.15 och för det första har bara fått tio timmars sömn, för det andra har jag bara fått sju. Och jag hade inte tänkt att gå upp riktigt så tidigt.
Men, bebisen var glad. Och vi har så himla mycket att göra idag att det säkert var bra att vi kom upp lite tidigare. Men ändå. Pajar hela mitt jobb här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar