onsdag 9 februari 2011

Jämnställdhet i vardagen - barn

Eftersom Lilla M bara är tre månader så är det ju ganska naturligt att det är jag som gör mest, eftersom jag ammar och dessutom så är ju Mannen iväg nu och då och arbetar. Men jag är mycket duktig på att ge henne till Mannen när han inte jobbar. Han älskar verkligen att göra saker med henne och muttrar lite ibland över att inte kunna mata henne.

Under graviditeten följde Mannen med på varenda besök hos barnmorskan. Var med på alla föräldrakurs-tillfällen. Skjutsade mig till vattengympan och satt i tråkig sjukhusfoaje och väntade tills jag badat klart. Köpte mina första gravidkläder. Sen Lilla M kom har han följt med på alla bvc-besök och alla föräldra-barngrupper.

Och Mannen är förbannad. För han har i princip alltid varit ensam man där. Ensam pappa. Under hela den här tiden har vi träffat ett fåtal pappor som, även fast de följt med en gång, varit märkbart ointresserade av vad som pågår. Det gör mig lite rädd, men samtidigt inte förvånad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar