torsdag 18 december 2014

Dröm

Mens och barnfri dag och därför vilar jag så mycket jag kan. Har lite projekt på lut om jag får feeling, annars bara soft och lugnt. Så jag somnade såklart. Och drömde (säkerligen inspirerad av kommande utflykt till Köpenhamn) att Snickaren och jag och ett par vänner skulle ut och tälta. Och det kändes som en milstolpe och i drömmen gick jag runt och var så glad och tänkte på hur mysigt det skulle bli att sova i tält ihop. Ligga nära för att inte frysa. Grejen att vi gjorde saker som ett par var överväldigande och jag vaknade helt lycklig.
Sån perfekt dröm.

onsdag 17 december 2014

Älskar mitt jobb

Att undervisa är det bästa jag vet, och det jag är bäst på. Skulle kunna undervisa hela dagarna alla veckor och älska det hela tiden. Och när jag ligger där i Fisken och är så inne i positionen att jag helt tappat tidsuppfattningen så känns det ofattbart att jag nästan aldrig är så fokuserad annars. Eller när insidan av låren darrar av ansträngning och jag bara andas ett tag till, och vet att imorgon kommer jag ha träningsvärk.

Mer yoga till alla.

tisdag 16 december 2014

Plötsligt, ingenmansland.

Så uppstår ett sånt där ögonblick, då jag somnat tidigt, men vaknat igen av hostande barn. Och jag borde somna om men påminns om de där veckorna när jag inte sov mer än tre timmar varje dygn och hjärtat fullt av känslor och hjärnan full av minnen och förhoppningar.
Är något någonsin så nervpirrande krispigt intensivt som början på en relation? Det är som att jag skapar två parallella historier av varje möte; en där vi är lyckliga tillsammans och en där vi skiljs åt. För ännu känns det som att det kan gå åt vilket håll som helst. Jag har ingen trygghet att vila i, inga löften eller överenskommelser. Bara ett fritt fall från möte till möte. 
Och nu en sådan stund då jag är mitt i ett ingenting. Jag faller. Jag svävar. Allt är viktlöst. Kärlek är luft; rent och förgängligt och starkt. Och just den här sekunden finns ingen riktning och jorden är långt borta. Himlen är nära.

Tillgångar

Något jag är bra på så är det ju att välja partner med stora aktiva hjärnor. Jag har känt mig helt förvirrad i mitt plugg och igår nämnde jag det för den före detta Mannen när vi hade veckoplanering på telefon och vips! så hade vi en timmes samtal om kommunism, säkerhetstjänster, terrorism och kalla kriget. Och vad han kan! Allt! Och fattar vad jag inte fattar och bekräftar när jag hittar spännande liknelser och säger att han alltid hjälper mig när jag behöver. Det är en sådan enorm tillgång.

måndag 15 december 2014

PS.

Just nu är det ju jävligt tur att jag har min blogg för jag försöker verkligen inte tråka ut mina vänner genom att prata om Snickaren hela tiden. Jag vill ju helst gå igenom varje detalj, vad han sa, vad jag sa. Hans blick. Hur gott han luktar. Att jag gav honom en dosa snus med röd rosett på. Att han bryr sig om mig, att jag känner mig så trygg och glad i hans sällskap. Att han litar på mig och lyssnar på mig. Allt vill jag minnas.

Grå måndag med glitter på insidan

Om jag blundar så kan jag tänka mig att mitt blod är ersatt av glitter. Det spelar ingen roll att det är kallt, grått och regnigt eller att jag hostar eller att jag är efter med mina studier. 

Igår var fantastisk. Många timmar tillsammans, ett flödande samtal, en öppenhet och en närvaro. Hans långa varma kropp och gyllene skägg. Att han berättar om Stockholms blodbad och imponerar på mig. Och vi pratade om filterrullningar, de bästa fetingarna, oväntad romantik, om Skottland och barnlängtan och dans och festplanering och arkitektur och denna karl alltså...han kan bygga ett hus, från början till slut. Det gör mig mjuk i knäna och varm i hjärtat och han tycker om att jag är glad och jag älskar hur han tar i mig och hur han är lugn och...

Det spelar ingen roll att det regnar. För i eftermiddag ska jag krama mina barn och sedan göra tårta till en vän som fyllt år. Och det är Måndagsklubb och jag kommer skratta mycket och vi smider planer och allt detta bäddar in mig en trygghet. I kärlek. Jag vågar vara kär i denna man, för jag har inget att vara rädd för.

söndag 14 december 2014

Hundra sätt att distrahera bort nervositet inför dejt

Sitt först en hel kväll i Nasses vagn, drick te och prata. Sov sedan gott hela natten och försov dig en aning. Gör dig sedan så snygg och proper du kan, gå till kyrkan och förbered julkonsert. Genomför julkonsert. Kom hem, städa hela köket, laga mat och bjud in Grannen på middag. Skriv blogginlägg. Hoppas på att klockan snart ska bli sju och Snickaren ska kliva in genom dörren och göra mig lugn och bubblig.

fredag 12 december 2014

All Love Boot Camp

Jag tror inte riktigt på att se saker som en kamp, eller träning. Det allra mesta handlar om att välja annorlunda, det finns inget mellanting. Antingen väljer du att vara i kärlek eller så gör du det inte. Du väljer vad som styr dina val. Det betyder inte att du inte känner andra saker; oro, rädsla, ångest, ilska, osäkerhet, avundsjuka. Men det betyder att dessa känslor inte styr ditt handlande.

Jag är lycklig. Jag är upp över öronen förälskad. Jag har många fina relationer. Jag arbetar med det jag är menad att göra. Jag har ett hem jag trivs i. Jag känner mig fri. Jag känner mig rik.

Och för allt detta väljer jag bort intriger. Jag väljer bort att snacka skit. Jag väljer bort att tänka illa om mig själv. Jag väljer bort drama. Jag väljer bort avundsjuka. Och jag väljer bort svartsjuka. 
Det finns säkert hundra olika metoder att göra dessa val. Mina är att centrera i mitt hjärta, andas djupt och tänka rationellt. Är jag känslomässig så får jag vara det fullt ut en liten stund och sedan visualiserar jag hur jag vill ha det, hur jag vill känna. Och så flyttar jag in i den bilden och lever i den tills det är verklighet. Ibland tar den processen mindre än en dag. Ibland flera år.

Men det betyder att jag alltid vet att jag inget har att dölja. Inget att skämmas för. Det kan låta mjukt och fluffigt att leva ett kärleksfullt hippie-liv. Och det kan det absolut vara, men för att komma dit, att våga leva i ren kärlek; det kräver mod. Och styrka. Att se hela sig själv, objektivt. Att välja. Vem vill jag vara?

onsdag 10 december 2014

En typisk vecka, hösten 2014

Måndag - varannan veckostart har jag barnen på morgonen och vaknar således av dem, och gör hela påklädning/frukost/lämningscirkusen. Sedan brukar måndag vara min dag att landa efter helgen, läsa ikapp, mejla, städa. Vid fyra hämtar jag ungarna, gör eftermiddag med film och kvällsmat och kramar. Innan kl sju sover båda två och jag har tänt ljus i hela lägenheten, satt på kaffe och puffat kuddarna i soffan. Och sedan börjar Måndagsklubben och kvinna efter kvinna ramlar in i mitt hem och kvällen fortlöper i underbar gemenskap.

Tisdag - Väcks av barnpladder och lämnar ungar på dagis. Förhoppningsvis pluggar jag under dagen men det kan även hända sig att jag åker och får massage eller har något möte eller en lunch med någon. Hämtar vid fyra, hänger, matar och pyjamasar. Lägger och inväntar Grannen och kl sju springer jag iväg på kör.

Onsdag - Samma procedur igen, morgonrusning med dagislämning. Men på onsdagar tar barnafadern över vilket innebär att mina onsdagar tenderar att innehålla någon form av gemenskap med någon, lite studier och lite städ. Och på kvällen håller jag yoga i grannbyn och efteråt är det inte ovanligt att några följer med hem till mig och vi äter och har det trevligt.

Torsdag - Sovmorgon! Och oftare regel än undantag så packar jag min ryggsäck eller på annat vis förbereder inför helgen. Åker till Malmö. Får besök. Njuter av att inte ha någon tid att passa.

Fredag - Om jag inte redan här vaknar på annan ort så är jag på väg. Ut i dans ut i trans. Kanske en dejt. Kanske en middag med mina flickor. Förmodligen feting, ibland bubbel. Klänning och glitter. Detta förutsatt att jag inte har barnen över helgen, för har jag det är det fredagsmys hemma i soffan med dem.

Lördag - Vaknar oftast någon annanstans. Glad. Lycklig. I rörelse. Kaffe. För mycket cigg. Många vackra fina människor, aldrig ensam. Börjar för det mesta förbereda inför kvällen, nästa fest. Eller en middag eller spelning.

Söndag - Är som sig bör för det mesta lugnare. Sömn. Film. Kanske något kalas. Och många söndagar denna höst har inneburit en dejt med Snickaren. Ibland sjunger kören. Sällan är jag hemma hela dagen.

Och så snurrar veckorna på. Mycket socialt, mycket dans. Yoga och kör och barn och hem och studier i en liten röra. Ibland tar jag långa tupplurar på dagarna, ibland pluggar jag hela nätter. Ibland blir jag stressad över bristen på rutiner men för det mesta känns det skönt att jag gör det jag vill när jag känner för det. Det är enormt lyxigt att leva såhär fritt. I lugn och ro och rörelse.

söndag 7 december 2014

Ett nytt slags liv

Och det känns som evigheters evigheter sedan sist jag kom hem och slängde post kalasande barn i säng och sedan hade en kväll med bara mig. Det regnar ute. Det är varmt inne. Jag har skrattat mycket i helgen. Och jag minns hur viktigt det ju faktiskt är för mig att vara tyst. Bearbeta. Landa. Ladda.

Och lite önskar jag att jag kunde berätta detta för mitt sextonåriga jag; att en dag kommer du vara del av ett sammanhang där folk älskar dig. Vill vara med dig. Där du kommer dansa och festa och kramas och skratta och leva. Där du blommar. Ett liv där du älskar och expanderar och faktiskt behöver frigöra tid att vara ensam. Allt kommer bli bra.

lördag 6 december 2014

Glitter

Låt mig minnas den dag då jag följde ett band från hak till hak, berusade mig, dansade fötterna ömma, köpte folköl till efterfesten och till slut, i skrivande stund, är på väg att somna i en soffa hemma hos en människa jag just mött. Mina vänner ligger omkring mig och jag känner mig otroligt älskad.
Detta flöde.
Detta liv.
Denna magi.

torsdag 4 december 2014

Äntligen, lugnet

Sida vid sida med den euforiska förälskelsen så har jag brottats mycket med andra saker. Egot. Principer. Föreställningar. Strategi. Sinne och känsla. Övat på att inte tänka för mycket, samtidigt ansträngt mig för att hålla mig i rörelse. Varit frustrerad över att mina ambitioner om att ha flera relationer varit svårt att upprätthålla, känslomässigt.

Sen var Nasse här igår och för var minut lättade dimman i mitt huvud. Och hon mötte mig i något som fick allt att falla på plats. Ett lugn. En lekfullhet och glädje och det var som en pusselbit som föll på plats. Det finns så mycket kärlek och jag har så mycket att ge. Och hon hjälper mig att leva i det.

söndag 30 november 2014

Det bästa är att det bara fortsätter.

Det är söndag kväll och för tolv timmar sedan låg jag intrasslad i Snickaren, svettig och mjuk. 
Det var den sista pärlan i nattens händelser av dans och fest och skratt och gemenskap.
Det var ett par timmar senare början på en ny dag; en lycka att få börja den med en varm man i mitt system.
Dagen har sedan varit steglös, vänner på lunch som blev fika som blev te och kaffe och efterrätt och det fina fina att hitta folk sovande i min säng.
Ett välbefinnande så starkt att bröstet nästan sprängs. Så mycket dans i benen att de är stumma. Så mycket musik att det sjunger i öronen.

Det är söndag kväll och för trettiosex timmar sedan vaknade jag i en lägenhet i Göteborg, med glowsticks fortfarande lysande om min hand. Natten var skratt och bas och timmar av dans med slutna ögon. Bubbel och finmiddag och fördrink och förväntan.

Det är söndag kväll och för sextio timmar sedan gjorde jag solhälsningen i gryningen i ett hus vid havet, i ett rum varmt av eld och kortfattade instruktioner och fullkomlig tystnad.

Det är söndag kväll och imorgon börjar en ny vecka med systerkväll, kör, yoga, Malmö och dans och studier och hångel och så mycket mer som ska uppenbara sig. Jag har allt jag behöver och mer därtill. 

onsdag 26 november 2014

Ett öppet litet kärleksbrev

Detta tillstånd av tyngd i magen och fjärilar i bröstet, pirr i låren och tjut i öronen. Där nästan allt är svårt; äta, sova, andas.
Där allt är lätt så lätt att fötterna knappt vidrör marken. Det är ingen skillnad på fantasi och verklighet och i något universum ligger jag alltid med huvudet mot ditt bröst och dina armar om mig.
Detta tunnelseende; jag var på fest i många timmar i helgen och allt jag minns med tydlighet är våra små samtal.
Detta att allt är nytt, allt är första gången. Och det är skönt att vara kär och vuxen, för inte bär jag några illusioner om någots perfektion. Du gillar inte allt med mig. Jag gillar inte allt med dig.
Men denna längtan i min kropp.
Detta skratt som ständigt ligger i mina mungipor, redo. Svindel och yrsel och en storm som är stilla och vacker.
En ständig bön från mitt hjärta;

Jag ger allt, och jag ber om välsignelse och vägledning. Ge mig allt jag någonsin bett om och låt kraften passera genom mig. 

Och vet att en dag så kommer han se på mig och allt annat kommer försvinna.

måndag 24 november 2014

Andningshål

Så sågs vi igår, och självklart så tar det bara några timmar i hans sällskap innan jag är både hungrig och trött. Efter en veckas sömn- och aptitlöshet kändes det nästan lite hånfullt.

Överlag känns det annorlunda idag. Som att det gått hål på den värsta bubblan och jag kan äntligen andas igen. Tänka klart. Jag har inga problem med att känna mycket, längta, hoppas, men fokus är bra att ha. Hitta min egen jord.

lördag 22 november 2014

Vad hjärtat är fullt av talar munnen

Och med anledning av det känner jag mig ganska enkelspårig. Och jag vet att min hjärna just nu är proppfull med oxytocin, serotonin och dopamin. Kanske mina favorithormoner, men de är ju inte kända för att skapa rationell balans. 

Så, pretty much allt jag gör just nu handlar om att centrera mig i hjärtat, göra all denna kärlek till min och andas. När jag inte gör det tänker jag hur det kommer vara nästa gång vi ses. Däremellan försöker jag andra saker, som att plugga, planera mina yogalektioner eller fokusera på mina vänner och allt fint jag planerar med dem. Går sådär. Men det är okej.

fredag 21 november 2014

Väntan som blev kort

Så på en sekund stod det klart för mig att jag inte bör vänta. Jag bör berätta för honom hur jag känner.

Så med darrande fingrar ringde jag upp. Och mös och rös av hans energi och röst och jag kunde se honom så tydligt framför mig. Hej och hur är det och hur är din vecka. Fint och bra och galet.

Så sa jag det. Att jag är kär i dig. Och visste ju sedan länge att detta var en övning i att ge utan förbehåll, utan förväntningar. Och jag stammar lite, försöker hitta mark i hans tystnad.

Så frågar han; Känns det bra? Och jag exploderar av lycka och skratt och ja, du, det känns fantastiskt. Och jag ska ge dig ditt space men allt är som innan, vi hörs och ses och ta hand om dig.

Så känner jag att jag har så mycket kärlek att ge. Och jag vet att det finns något outsägligt vackert mellan oss. Och jag vet att han är försiktig. Och vad som än händer, så vet jag att jag gav allt från första stund. Det går inte att förlora då.

torsdag 20 november 2014

I havet av känslor finns ingen tid

Jag vet att det bara handlar om dagar, men jag kan inte minnas hur det var att inte känna såhär. Att inte tänka på Snickaren var tredje minut. Vad tänkte jag på då? Det är natt igen, och jag kan inte sova. Igen.
Det spelas filmer i mitt huvud. Alla ögonblick vi haft. Men också de jag föreställer mig att vi kommer ha. Och de blandas ihop, jag kan snart inte avgöra vad som verkligen hänt. 
Jag följer med denna ström och håller hårt i att äga mina känslor. Inte låta hans tveksamhet påverka. Och det går bra, det gör det. Men det är en chock. En fullkomlig total chock. Vad hände? Hur gick det till?
Och det är som på högstadiet, jag ber mina vänner ta reda på om han kommer på festen i helgen. För att veta. Så tänker jag på vad jag ska säga ha på mig vara.
Och väntan väntan.
På rätt ögonblick.
Då jag kan berätta.


Jag är kär i dig.

tisdag 18 november 2014

För att minnas hur det känns när han tar i mig

"Vill du värma dig med mig ikväll?"

En längtan bodde i mig i söndags, trots helgens magiska bravader bland hög bas och svettiga kroppar och bubbel och vin. Jag hade inte sovit på två dygn men det spelade ingen roll. Två veckor sedan vi sågs sist och trots att jag haft annan hud emot min sedan dess hade inte denna längtan mattats av.
Så kom han.
Och var längre än jag mindes, gladare och liksom mer snabbtänkt. Vi skämtade och skrattade och gjorde te och jag var nervös men bara lite och han meckade sin pipa och jag tänkte inte på det då men jag tänker på det nu, hur naturligt alltsammans var. Hur självklart han tar plats i min värld.
Så kom han.
Närmare och sluter mig i sin famn. Händer, stora och säkra mot min rygg. Kyssar och skäggstubb mot min hals. Och till slut djupa försiktiga kyssar. Och attraktionen är inte som en explosion som plötsligt överskuggar allt, nej, det är mer som en glöd som alltid finns men som vi ger näring och blåser liv i. Stadigt och stilla växer det och jag häpnar och kan inte förstå att han är här hos mig. Till slut tar jag hans hand, föreslår säng istället för soffa och leder honom mellan rummen. Nästan framme stannar han mig, står bakom och håller mig nära nära. Händer överallt. Och jag kastar kuddar och kryper skrattande upp och lägger mig till rätta.
Så kom han.
Tornar upp sig över mig och vi hånglar och jösses vad vi hånglar. Plagg lirkas av, ett i taget. Och ögonkontakten som är ständigt närvarande. Hur han ser på mig, ser mig, upplever mig. Sen är det som att jag blir en delikatsess. Han landar mellan mina bröst, försvinner i dom, och jag lite skrattar jag för hans händer är faktiskt tillräckligt stora för att det ska se proportioneligt ut. Fjäderlätta kyssar. Tänder som tar tag och biter till. Han klär av mig. Jag klär av honom. Och jag är redo så redo men han glider bara ner och landar mellan mina ben.
Så kom han.
Närmare. Och jag vet nu att han kommer hålla på tills jag kommer. Jag vet att han älskar detta, han kanske njuter mer än jag. Så jag slappnar av och lutar mig tillbaka. Försöker tänka på min andning. Tid upphör. Ljud upphör. Alla sensationer upphör, förutom den hans mun mot mitt allra heligaste ger.
Så kom jag.
Och han blick när han tittar upp mot mig när jag sakta landar är alldeles lycklig. Busig. Nöjd. Och han kryper upp och jag säger att jag blir hans slav, jag gör allt. Och han skrattar och jag suger rent hans fingrar och kysser hans skägg som smakar av mig och jag är lycklig och vidöppen och han glider in i mig. Blicken fäst i min. Och jag känner mig som en instrument, förvisso ett som biter i hans axel och river hans rygg. Det är så märkligt, för han håller inte fast mig, men ändå är det som att jag inte kan röra mig. Jag är i hans våld.
Vad kan man mera säga här? Ett virrvarr av kroppar, vissa kristallklara bilder. Som när jag rider honom och han helt plötsligt lägger sina händer om mitt huvud och drar mitt ansikte mot sitt. Kysser mig stilla. Greppar mitt hår och vänder oss om.
Så kom vi.
Och sakta återvände tiden. Varma mjuka flämtande. Nära nära. Skämt om att ringa ambulans, för det tar lång stund för andningen att bli normal. Han hämtar vatten och feting. Lägger sig bredvid mig, och jag avundas mitt meckfat som vilar i hans ljumske. Pipan passas. En hand hittar en annan hand. Vi pratar om musiken. Vi är tysta. Jag berättar historier, skapar bilder med mina ord. Vi pratar om människor som vi känner. Och så berättar jag om Henne, hur jag känner så mycket för denna kvinna fast jag vet att hon inte känner detsamma för mig. Och jag säger att det är okej, det känns okej. Men något, när jag beskriver henne, slår an en sträng av sorg och från ingenstans kommer tårar. Stilla men överraskande. Han bara öppnar sin famn, lägger mig mot sitt bröst och håller om mig. Ordlöst. Länge. Jag känner att allt är okej. I hans trygghet kan jag gråta. I hans famn kan jag vila.

Humlan

Så sitter jag och försöker sätta ord på vad jag känner. Jag pratar om Snickaren, om allt som känns. Det är första gången som jag inleder något med någon som är en del i min vänkrets, eller, i just den här specifika kretsen. En person flera av mina vänner har varit med. En person som många har åsikter och känslor kring, såsom det är med vänner.

Så är det hans blick som ser hela min själ, hans trygghet som får hela min varelse att slappna av. Och jag pratar med en vän; beskriver hur det pirrar i kroppen, hur jag känner en enorm förväntan. En stor varm vibrerande humla i bröstet 

och hon avbryter mig och säger
att det är inte en fråga om att jag kommer bli kär.

Och jag börjar gråta och går helt upp i känslan. Rädslan. Glädjen. Övertygelsen. Allt känns nytt med honom. Han tar fram många av mina bästa sidor. Och klockan är fyra på morgonen och jag kan inte sova för att allt känns så jäkla mycket.

tisdag 4 november 2014

Vinstlott

Vad makalöst det är att samtliga av mina älskare är...hur ska jag säga? Redo att tillfredsställa alla mina önskemål. Att jag jag beställa en dejt med mycket hångel, och får ett 'your wish is my command' tillbaka.

Win!

måndag 3 november 2014

Precis vad jag behövde

"Skulle du tycka om att få besök ikväll?"

"Det skulle jag!"

Och det finns något rörande att komma hem till en man och man märker att han ansträngt sig, tänt ljus och städat och erbjuder te. Och vi pratade, för första gången någonsin. Om musik och om oss själva och småsaker. 

Sexet var ljuvligt. Roligt och innerligt och hett. Och jag känner mig varm och mjuk i hela kroppen. Glad. Tacksam för alla fina män som kommer i min väg.

lördag 1 november 2014

En ode till psytrancen och dansen och syran

Och jag landar hemma efter en strid. Hela natten har jag slagits mot egon, demoner och illusioner och dansat mig igenom mitt livs mest nattsvarta. Dessa fester, dessa forum där allt detta tillåts äga rum. Från skrattanfall så expansiva att det svindlar till knuten därinne. Och det är med den nöjdheten jag återvänder hem, att veta att denna dans var ett rejält dagsverke. Ja, nu är jag helt tillfreds och lycklig, men jag vet att jag har arbetat mycket hårt för att komma hit. Psytrancens bas bas bas och våg efter våg med intryck och stimulans som har rört upp och rört till varje cell i min kropp. Den kollektiva dyrkan på dansgolvet, hail DJn, och sökande bekräftande blickar, vi är alla här, tillsammans. Fötterna som knappt vidrör golvet vibratot i kroppen som sitter i långt efter musiken tystnat. Musiken lever vidare i kroppen och vi står tillsammans i tystnad när morgonen kommit och ljudet slagits av, och vi rör oss fortfarande till samma takt. Gungande, studsande, svajande.

Det är sannerligen en strid, och dansen är både mitt slagfält och mitt vapen. Där alla skarvar får mötas och lösa ändar knyts upp. Och att komma hem till min grotta, med blandade känslor kliva in och långsamt ömsa skinn. Duscha länge och varmt, belöna min arbetande kropp. Välgörande te, varma torra kläder, salt och vatten. Vila nu, min jordiska varelse, för det är du värd. Du har åstadkommit mirakler inatt. Och jag ber att ljuden och rytmen ska leva i mig länge, låta mig få njuta av effekterna.

Dansen. Framför. Allt.
Dansen. Framför. Allt.

onsdag 29 oktober 2014

Pirr pirr pirr

Kan inte minnas senast jag var såhär nervös/pirrig/förväntansfull inför en dejt. Det är flera timmar kvar och jag känner mig liksom darrig och yr, svårt att fokusera och...hålla tråden.

söndag 26 oktober 2014

Kontrasternas morgon

Idag vaknade jag med en timmes sömn i kroppen och en fundering, varför är jag trött? Och barnen vill ha äpple och film och blöjor bytta och allt vad det är. Min vän som agerat sovande barnvakt, går till jobbet. Solen går upp.
Natten känns som en dröm, allt det som var så verkligt alldeles nyss. Musik musik musik och dans. Vackra människor och öppna famnar vart än vänder mig. Tid för ord efter sommarens ordlöshet.
Och redan nu, blott några timmar senare, famlar jag i minnet. Nuet med sina mjuka barnkinder och tecknad film utgör hela min verklighet. Därför känns det än mer viktigt att sätta ord på fest istället för vardag.
Inatt var det fest. Och det var ett litet klimax. En av alla dem jag i sommar mött i mitt hjärta och i långa fina kramar, klev inatt fram till mig. Målmedvetet. Efter den första trevande kyssen inleddes timmar av lekfullt trevande.
Så, nu minns jag varför jag är trött. Men just minnet av dans och eld och hångel raderar varje spår av trött. Det känns endast värdefullt att fylla på med kärlek. 

fredag 24 oktober 2014

Välsignelse

Vi träffades på en fest i somras och hon sjöng och hennes röst fick mig att flyga. Inte många ord byttes, men nummer och sen sågs vi på en fest igen och pratade och pratade och dansade. Vi har träffats mindre typ fem gånger men systerskapet jag känner med denna kvinna.

Efter en kväll i hennes sällskap är hela mitt system aktiverat och jag känner mig så sedd och uppskattad. Hon frågar mig saker och lyssnar och vi har de finaste samtalen. Och hon ser mig i ögonen och säger att hon litar på mig och vi pratar om det mänskliga och det andliga, och gör skillnad på det två på samma sätt. Och när jag spelade för henne var jag i den där energin som känns som en stor varm kram och min röst är inte längre min, jag är en kanal och vår dynamik gör mig andlös.

Det låter kanske dömande, men det är det inte; men det är inte ofta jag möter någon på samma andliga nivå. Som lever och andas det, där allt är intuition och utveckling och process och det finns en självdistans utan förminskning. Att höra henne beskriva längtan efter en kvinnlig cirkel och använda exakt samma ord som funnits i min själ i flera år och veta att vi, vi har hittat varandra. Syster. Tack för att du kom till mig.

torsdag 23 oktober 2014

Stoner-humor

Officer - "Son, how high are you?"
Stoner - "No sir, it's 'Hi, how are you?'!"


Insert asgarv.

lördag 18 oktober 2014

Eventuellt en nackdel med det polyamorösa livet

Nu när jag pluggar heltid, och har dragit igång med saker som att sjunga i kör och delta i systerkvällar, så ställs jag inför ett dilemma; när ska jag träffa någon av mina män? Och vem ska jag träffa när jag faktiskt har tid för vilken av deras olika egenskaper vill jag ha mest just nu? Det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till.
Kroppar. Kyssteknik. Humor. Intellekt. Andlighet. Närhet. Kukstorlek. Känsla.

Så vad gör jag? Jo, jag skrattar och bokar in andra saker. Åka och dansa. Gå på bio. Skapa musik. Dansa mer. Med mina vänner.

torsdag 9 oktober 2014

Peppar peppar...

...och ta i allt trä i hela världen men ibland slår det mig hur otroligt sällan vi är sjuka. Jag har inte varit sjuk sedan i april och inte barnen heller. Trots inskolning och runtåkande och en inte alltför nitisk handtvättarpolicy. Eller kanske just därför?
Enligt Vårdguiden så är barn vanligen förkylda upp till sex gånger om året så jag är sjukt imponerad. Eventuellt har de ärvt sin pappas immunförsvar, och det vore ju en vinst i genlotteriet.
Vad jag ska skylla min friskhet på vet jag inte. Dansen? Knarket? Lyckan? Dessutom har jag fler och fler perioder med massor av energi och jag får mycket gjort utan att bli trött. Och varje dag får jag kommentarer om min glädje och positiva anda, att jag ser pigg ut och jag är så glad att det syns och märks att jag mår så jäkla bra, på alla sätt.

måndag 6 oktober 2014

Ordlösheten och ordfattigheten

Allt detta som ryms i min kropp. Dessa känslor och upplevelser och tillstånd. Alla förmågor och egenskaper. Så oändligt mycket kärlek. 
Tack.

söndag 28 september 2014

Det ljuvliga med en sextonmånaders unge

Kanske är mitt barn exceptionellt gulligt, men bara så att han vill kramas typ alltid. Vill bli kliad och sjungen för. Fokuserat kan fastna i något och sitta med det länge utan att bekommas av omvärlden.
En unge som skrattar och har långa haranger och skämtar.
Som kan gå på promenad och vara självständigt upptäckarglad.
Underbara unge.

fredag 26 september 2014

Att ge och att få

Aldrig hade jag trott att det var det sistnämnda som jag skulle uppleva som svårast. Ändå har jag alltid varit generös med devisen att det ju kommer tillbaka, på något sätt. Och nu är jag verkligen i en period av att få och vilka utmaningar jag möter i detta. Att ta emot med samma lätthet som jag ger. Att vara tacksam men inte underdånig. 

Varje dag får jag bevis på att jag uppnått mitt största mål; att vara en bra vän. Att vara en person som folk vänder sig till. Pålitlig. Snäll. Rolig. Klok. Och som jag gett av allt jag är och allt jag har för att vara den personen. Och nu. Få tillbaka. Vilken gåva.

torsdag 25 september 2014

Skapandet

Detta att jag hade några hastigt nedskriva ord i min telefon. Och min vän tog fram sin fiol. Och jag ändrade texten lite. Och vi hittade en melodi.

Sen hämtade jag gitarren och vi satte ackorden. Och övade och övade och la stämmor och testade tempon och volym.

Helt makalöst och fantastiskt. Jag är hänförd och mållös och grundligt lycklig. Skapa! Vilken magi.

söndag 21 september 2014

Ett magiskt dygn

Strax efter midnatt ligger jag intrasslad och svettig i en ny bekanskaps säng. Musiken är okänd men fantastisk. Vi är nya men avslappnade. Jag är stora skeden och smeker långsamt hans kropp . Hela natten tycks förflyta på det sättet, nära och slumrande. På morgonen ligger vi igen, ordlöst och stilla.

När jag går runt i hans lägenhet och gör mig iordning fixar han te och spelar sedan gitarr för mig. Det är enkelt och det är med en känsla av värme som jag kör in till Malmö, med mitt favoritband DriftWood Company på högsta volym.

Och Malmö. Där jag får möta upp Bullen, äta indiskt, gå på loppis. Träffa upp fler vänner, fika i timmar. Bli en liten fyrklöver av starka vackra kvinnor. Handla mat för att ha picknick i parken. 

Magi - att på trottoaren bli ikappsprungen av mycket kär vän som jag inte sett på ett år.

Magi - att hundra meter senare se en person på cykel, inte kunna sluta titta, våra blickar möts, han gör en u-sväng och vad vi kramas. Det råkar vara sångaren i DriftWood, som jag träffat som hastigast några veckor tidigare. Jag har inte riktigt ord för att förklara hur stort detta var för mig. Gigantiskt.

Och sedan, picknick, spelning på Far i Hatten, ännu fler vänner, ljuvlig gemenskap och känslan av hemma. Att vara älskad. Att ha ett sammanhang.

Slutligen, strax efter midnatt, köra hem med Bullen. Äta hallon och choklad och prata om allt vi upplevt. Dimma och lugn. Tacksamhet.

onsdag 17 september 2014

Också att komma ut, fast ändå inte

För tio år sedan eller så träffade jag en tjej som var gay och polyamorös. Av någon anledning minns jag glasklart en grej hon sa till mig:

" För mig var det inte alls en stor grej att komma ut som flata. Men att berätta för min familj att jag är poly, det var svårt. Och det är fortfarande det svåraste att berätta för människor."

Och jag börjar förstå det. På riktigt. För nu när jag får frågan om jag är singel så är svaret inte självklart. Jag ser mig själv som singel så tillvida att jag inte lever monogamt med någon. Men jag är inte ensam, tvärtom.
Jag har flera pågående relationer som är viktiga för mig, men på olika sätt. Och allt är väldigt avslappnat och kravlöst på ett fint sätt. Som att Petsson inte hört av sig på ett tag (och det är så lätt att ta det personligt) men så kom det ett sms med fina ord, att han gärna vill träffa mig snart. 

Mina funderingar kretsar mest kring mig själv. Hur är jag tydlig med att jag inte lever monogamt men inte heller bara vill ha lösa ligg? När kan jag ändra status på Facebook, som får symbolisera att komma ut ur den polyamorösa garderoben?
Jag mår så bra i detta. Ändå får jag för mig att det är som att jag fuskar. Det ska inte få vara såhär lätt och bra, enligt normen. Det är konstigt.

söndag 14 september 2014

Ord som inte kommer men som behövs

Det är så mycket i mitt liv som nu sker på ett icke verbalt plan. Kanske handlar det om att jag innan dejtat så mycket på nätet och därför har det funnits mängder av ord som grund, redan innan första mötet. Och nu är det öga mot öga direkt och det första som händer är bortom ålder, yrke, boplats, civilstatus osv. Jag vet inget om dig, förutom att jag känner mig dragen till dig.

Som med Henne. Vi pratar men det finns också mycket vi inte säger. Inte för att vi inte vill, utan för att det inte är dags. Vi träffades igår och jösses. Att vara med henne är som att svälja en svärm välvilliga humlor som sedan surrar och hummar i mitt bröst. Massören var där, och vi fick tillfälle att touch base som man säger. Yogakillen var också där, och det var första gången vi sågs sedan den där misslyckade dejten i början av sommaren. Även där ordlöst, så märkte jag att han förbannade sig för att han sumpat det med mig.

Men även, en ny bekant, som känns så välbekant. Kontrabasisten, med ögon som Medelhavet och ett leende som är nästan komiskt. Jag vet att han och Hon har haft någon slags romans, och att han avslutade det pga kunde inte hantera öppen relation. Min förvåning och glädje och häpenhet när vi tre dras till varandra som genom magi.
Håller om varandra. Klappar på varandra. Ser varandra djupt i ögonen. Ligger i en hög och bara är.
Och det är här som orden försvinner. För visst, jag kan berätta vad vi gjorde men inte ens i närheten beskriva vad som hände. Hur kärlek bara flödade åt alla håll.
Hur jag idag skickar ett sms till Henne och samtidigt får ett mejl av Kontrabasisten. Det skickas hjärtan och Tack och vi vet alla att vi delar något speciellt.

Igår fick jag även reda på att hon pratat med Massören och berättat att vi "kommit varandra nära" och ville kolla om det var okej. Och jag blir så glad, dels för att det är okej, dels för att detta inte bara är en upplevelse från mitt håll.

Och den här fantasin jag har haft, att samla alla som jag tycker om och som tycker om mig och bara ligga i en hög och kramas. Jag inser precis att just det gör jag ju. Ofta.

Så kära universum. Tack. Och mer! Mer! Jag kan ta det. Jag vill ha det. Och gärna mer ord.

torsdag 11 september 2014

Social balans

Dag hemma, utan barn och utan planer eller måsten. Första gången på hela sommaren. Och min impuls är att ringa någon, boka in någon, bjuda bort mig.

Och då fattar jag ju att jag måste slappna av. Greja hemma. Duscha länge. Slänga saker. Andas. Och följa flödet. 

onsdag 10 september 2014

Typiskt bra onsdag

Detta;
Bullen kommer på förmiddagen. Vi bakar bröd och förbereder soppa.
Exet kommer och hjälper mig skriva Cv. Vi har ett skönt flow och skiljs i produktivitet.
Grannen kommer över och äter middagen med Bullen och mig.
Vi hamnar i vardagsrummet, dricker kaffe, gör musik, pratar politik. Häller upp vin, sätter på en skiva, pratar sexualitet och relationer.
Knack på dörren och en annan kompis kliver på, och hej, sätt dig, här finns soppa
och alltså.
Detta enkla, spontana, genuina. Så mycket skratt och vettiga åsikter. Högt i tak och en dörr som alltid är öppen.

tisdag 9 september 2014

Hemma

Nu har jag lovat mig själv att försöka vara mer på hemmaplan under hösten. Genast retas universum med mig, erbjuder skogsfest i oktober trettiofem mil bort. Yogaretreat i Rumänien i december.
Mest handlar det dock om att jag behöver ta hand om mina rötter, rensa och städa. Och plugga. Jag tänker mig en höst med många mysiga middagar och att fördjupa relationer. En höst med mycket besök hos mig.

Så tänker jag på Henne. Hur jag vill visa henne mitt Skåne. Och hur jag får en liten klump i halsen när jag tänker på att dessa korta månader kan vara den tid vi har. Så mycket att hinna vara och känna och uppleva och dela...åh.

måndag 8 september 2014

Konstig stämning

För åtta år sedan eller så var jag hemma hos en kompis och grejade med hennes hår. Hennes telefon ringde, och när hon pratat en stund räckte hon mig luren och sa "här, jag måste på toa".
Och tack vare det lyckades jag med konststycket att ragga upp någon över telefon. Ett par timmar senare kom han upp och hämtade mig och vi åkte ut till honom.
Det var inget extraordinärt ligg, men vi synkade och träffades några gånger. Självklart rann det ju ut i sanden, både med honom och min kompis så hela den historien känns preskriberad och utagerad.

I fredags kliver jag ombord på en båt för en kvällssegling. För att förtydliga; båten är kristen och detta var en sk kompissegling och det var mest folk från olika församlingar. Jag och Mumsan har glidit med mina föräldrar och det är generellt väldigt familjär stämning.

Eftersom jag aldrig glömmer ett ansikte så tog det ungefär två sekunder för mig att känna igen honom. Men sammanhanget var så otippat att jag tänkte, nä. Så fort han såg mig blev han dock märkbart nervös, och då blev jag säker. När vi skulle hälsa hade jag lyckats komma ihåg både för- och efternamn men han låtsades inte minnas. Och när jag såg hans mycket gravida tjej förstod jag väl lite varför men framförallt blev jag ställd inför vad man egentligen gör i ett sånt läge?

Och även om det inte sades ett ord om ligg eller liknande i vårt korta meningsutbyte så är det någon som frågar hans tjej; eh, hur länge har ni varit ihop?

fredag 5 september 2014

Hur det gick

Jag stod och väntade på den livligaste gatan i stan och undrade om jag skulle se henne innan hon var typ bredvid mig. Så blev det som på film. Sekunden hon svängde in på gatan lyfte jag blicken mot henne och hon lös. Och svepte bort sin lugg på det där sättet som redan gör mig knäsvag.

Ni vet hur man alltid letar tecken i början? Och minsta lilla antydan till...något...står ut och blir viktig. Som att hon beställde mat, och ursäktade sig för att det nog var vitlök i. Tar en gaffel till mig, om jag ändå vill smaka. Sätter sig bredvid, inte mittemot. Lutar sig mot mig, med öppet bröst. Tar min hand. Vilar mot min axel.

Våra samtal är så bra, lätta och okomplicerade och intressanta. Men jag är så uppfylld av Hennes närvaro att jag aldrig riktigt kan återge det. Den sista kvarten stod vi och kramades och jag kunde till slut inte avgöra var jag slutade och hon började. Ändå kändes det som att kasta mig ut i en okänd rymd att kyssa Henne adjö; inget är ännu förutbestämd eller vant. 

Och att hon frågar om jag kommer på jammet på lördag. Jag kan bara tänka på hur fantastiskt det är att denna makalösa kvinna vill vara nära mig.

torsdag 4 september 2014

Pirr i magen var det här

Och jag känner att en timme med Henne är värt...massor. Egentligen borde jag ta mig hem, krama på min goda livskrisande vän, packa och förbereda för ytterligare en helg på resande fot. 

Jag var sådär fånigt ängslig över att hon skulle ställa in. Men hon vill ses - nu ska vi bara överkomma logistiken. Och bara det, detta förhoppningsvis, gör att jag sveps in i en varm dimma. 

tisdag 2 september 2014

Smått och gott

- Älskar mina dreads så intensivt, klappar på mig konstant.

- Gör en 'Lyxfällan' på mig själv, orkar inte ha ångest över att jag inte orkar ha koll på pengar.

- Har fått en grej för att göra folk obekväma i sociala situationer. Stå lite för nära. Titta lite för intensivt i ögonen. Hysteriskt kul.

- Bjöd Nour el Rafai på en läkerol häromdagen, dansade med Annika Lantz , kramade Matilda Berggren och krockade med Babben Larsson i en dörr. Och skakade hand med Kristian och Martin Luuk.


söndag 31 augusti 2014

Något viktigt

Man kan ju tänka, med tanke på min vår och sommar, att jag kärat ner mig till höger och vänster. Så är inte fallet, inte ens nära. Jag har levt i fullkomlig kärlek till människor jag mött och jag har utforskat attraktion i alla dess former. En makalös resa där jag lär mig något varje dag.

Men så kom det, ögonblicket, då jag kände den där klumpen i magen. Längtan. Jag vill bli kär. Jag vill faktiskt det. Den stunden var lite plågsam, med mycket sorg knutet till sig. Jag gjorde inget direkt med känslan, bara lät den finnas.

Och nästa dag kom, och timme efter timme var jag med Henne. Vi öppnade oss så för varandra, särskilt hon för mig. 

Idag väckte hon mig genom att lägga sig bakom mig och hålla om mig. Snusa mig i nacken. Vi låg och spann i en hög och sedan berättade jag om min galna natt.

Orden försvinner för mig. 
Men det var någonstans här det gick upp för mig att den här pirrande känslan, den känner jag igen. Det kändes som jag tystnade.

Jag gick till Hennes kyrka och det var då jag visste, först när jag kunde betrakta Henne på avstånd. På vägen hem höll vi varandra i handen och vi pratade men allt som hände i mig var brottningsmatchen att faktiskt berätta för henne. En lång lång kram och med ankaret i hand kunde jag säga

Jag är förälskad i dig.

Nya höjder av "följ flödet"...

Tidigare ikväll inledde jag en ganska seriös flört med en annan volontär, och vi bestämde att vi skulle ses på efterfesten. Väl där går vi ut på dansgolvet och jag inser efter fem takter att nja...(och vi vet ju alla att dans är en deal breaker)

...och så kommer jag in i ett groove med en kille på andra sidan om mig och vi är i sån fin synk och jag tänker att jag känner igen det där sättet att röra sig på. Mycket riktigt är han rejvare. 

...så går han och innan jag hinner vända mig om mot mitt ursprungliga ragg glider en mörk snygg främling fram och börjar snacka med mig på den mjukaste brittiskan du kan tänka dig. Och vi dansar och wow. Han säger att han spanade in mig tidigare under dagen när jag jobbade. Vi flörtar så ohämmat att jag blir lite generad bara av att tänka på det. När han föreslår att vi ska dra därifrån, ja, då går vi.

Stor parentes: jag lämnar mitt ragg på dansgolvet utan ett hej, utan en blick. På väg ut blir jag uppfångad av en annan man som anmält sitt intresse och jösses...val och kval. I vanliga fall är det så lätt att följa flödet, men nu var det som jag hade fyra olika flöden att välja mellan.

Men vi går och jag älskar hur han pratar och hur vi faktiskt flörtar och skämtar helt obehindrat, vilket inte känns självklart på engelska. Halvvägs hem där jag sover inser vi att vi inte ens presenterat oss. Så vi gör det, och sen hånglar vi.

Jag borde sluta tro saker om mig själv, men jag trodde faktiskt att jag var klar med att dra med en främling hem från nån klubb för ett ligg. Nykter men trött och suddig i konturerna och helt hög på bekräftelse. Men det är ju en av mina topp tio bästa tillstånd; ligga naken och nyknullad intrasslad i någon och känna total samhörighet. Veta att vi kanske aldrig möts igen, och då är det okej.

Sen ändå bli väldigt nöjd när man byter nummer och " - the next time I'm in Sweden love" och jisses. Vilken kväll.

fredag 29 augusti 2014

Intensitet

I dagarna är jag volontär på Lund Comedy Festival. Det är såklart rysligt kul, långa dagar, mycket att göra och helt makalösa shower. Jag har skrattat till Petra Mede, Maria Möller och kanske mest och bäst av allt; Jesper. En kram fick jag också.

Och jag går runt i denna stad som inte alls är min och intrycken sköljer över mig. Jag pratar med nya människor hela tiden och är mitt allra mest serviceinriktade jag.

Men mest. Så återupplever jag igår. För igår kom jag äntligen riktigt nära en tjej jag nog varit ganska förälskad i sedan i våras. Som jag ville avfärda för jag känner verkligen att hon är så out of my legue. Hon är så sjukt snygg och trevlig och nästan färdig läkare och musikalisk och troende och poly och hippie och nykterist och sa jag att hon är så jävla fin att jag typ dör?

Så pratade vi relationer igår, och flörtande och hur vi båda föredrar glidande relationer (alltså, en relation får gärna pendla mellan kärlek- sex- och vänskaps-) och jag sa att jag är ju inte känd för att vara diskret och hon skrattade så hon nästan ramlade. Och hon sa att det är inte ofta hon är med människor som får henne att skratta så. Och vi pratade om första gången vi möttes, då hon låg i min famn (och vi hade knappt presenterat oss för varandra) och det var så intensivt och fint och hon berättade nu att så brukar hon verkligen inte göra.

Och hon smekte mig över ryggen och jag fick gåshud över hela kroppen. Och ni vet hur kyssar ibland är helt perfekta på en gång? Så var det inte här. Men vi anpassade oss efter varandra, läste av, lärde oss. Att lära sig hennes kropp. Att stanna upp och andas tungt och se varandra djupt i ögonen och fingra på nästa plagg och inte riktigt veta. Vart går gränsen? Och min lugg och hennes lugg och självklara fingrar och himmel. 

Hon är lång och atletisk och helt olik mig. Men jag får henne att skratta och hon älskar att krama mig och jag vet att inget i detta är svårt. Förutom att få bort bilden av svettiga kroppar från min näthinna när jag scannar biljetter till en föreställning.

torsdag 28 augusti 2014

Jag ber och får

Ni minns hur jag tidigt i somras bestämde mig för att inte ens försöka skapa reda i kaoset utan bara be om mer? I detta fallet ser jag kaos som något högst positivt och jisses, jag får det jag ber om. Det ena intensiva ögonblicket efter det andra. Ständiga möten med mig själv. Samtal efter samtal med helt fantastiska människor som bara ramlar ner hos mig. Och allt går så lätt. Avvisanden, omfamningar, vila och aktivitet. 

I helgen dansade jag i två dygn, utan att sova. Åt knappt, var aldrig stilla. Dansade ensam när andra satt, dansade nära nära, dansade stilla, frenetiskt, skrattade och grät, dansade i regn och stekande sol. Dansade i gryningen, dansade under stjärnklar himmel. Tog människor till mitt hjärta, öppnade upp mig för alla. Och all denna rörelse ligger lagrad i mitt system; allt blir lättare med dansen i blodet. 

I allt detta känner jag mig enormt älskad. Dessa fina själar som accepterar mig förbehållslöst, och som bjuder in mig i sin sfär. För detta är jag så tacksam. Och stolt över mig att jag gör detta utan rädslor och med full tillit. Den här sidan hos mig är den jag alltid känt mig mest hemma i och för var gång den kommer tillbaka är den starkare och tryggare. Och nu vill jag ha en minst lika intensiv höst, tack.

onsdag 27 augusti 2014

Medmänsklighet

Med glödhet intensitet älskar jag att vara personen som möter en annan som ser lite hängig ut, erbjuder en kram och verkligen känner hur hen slappnar av och sjunker in och oxytocinet börjar flöda i kroppen. Och dessutom kunna säga;

- Kom tillbaka för påfyllning närhelst du vill.

Jag flödar över nu, har så sinnessjukt mycket att ge. Gläds så mycket åt att kunna känna med andra, ge av mitt överflöd utan att det på något vis blir mindre kvar till mig. 

onsdag 20 augusti 2014

Kärleken

Den här magiska världen jag lever i nu - varje dag innehåller ett nytt möte som innebär något avgörande för mig. Det kan vara någon på gatan, som Petsson, det kan vara någon jag börjar mejla med. Men jag överdriver inte; varje dag skapar jag band med människor. I varje möte får jag chans att återskapa mig själv. Öva på att känna efter. Öva på att släppa taget. Öva på att släppa in.

Och det är intressant, för i samma takt som jag lärt mig att säga nej tack, sätta gränser och faktiskt tydligt klargöra om jag inte är intresserad så har detta hänt; jag har mycket lättare för att ta emot ett nej. För helt plötsligt vet jag i hela kroppen att ibland stämmer det bara inte. Det är inget personligt. Så jag rycker på axlarna och ler och ger personen en kram och går vidare. Kan tryggt säga att "jag tycker du verkar härlig, hör av dig om du ändrar dig" och lita på att det som ska hända, det kommer hända.

Och jag skapar luftslott och drömmar med människor som jag inte vet namnet på. Jag upplever intima berörande ögonblick med människor jag kanske aldrig mer kommer träffa. Jag släpper med öppen hand och öppet hjärta och ser med häpnad på hur många som kommer tillbaka och hur alla relationer är dynamiska och rörliga och helt oförutsägbara. 

Det är ljuvligt. I flera månader har jag svävat, skuttat, hoppat, flugit - ibland varit så högt ovan marken att jag inte ens sett den. Det är helt magiskt och jag njuter av varje sekund. 

måndag 18 augusti 2014

BOOM - utdrag ur samtal

" Dans är verkligen en deal breaker. Tycker hen inte om att dansa...nä." / ur Vad är viktigt när man dejtar

" Det ser mysigt ut att bo därinne" ur Jag tycker om min tjocka kropp

" Det är som en solsemester med dans och asbra musik" ur Boom är så jävla fett (dagligt samtal)

" Mind. Blown " ur ungefär alla samtal.

Utöver det hade vi mängder av one liners, hittade på sånger och sa ungefär alla klyschor man kan säga. En liten familj skapades, och nästa gång hoppas vi på rejäl tillökning.