Visst gör det ont när sår läker

Det är en natt mitt i veckan, mitt i november. Kolsvart sedan många timmar, ute är det regn och vinden viner - trots allt är det Skåne på hösten.

Jag är så trött så det värker i kroppen och det är många veckor det varit så nu. Men inuti är det något annat som sker, under den vardagliga stressen. Jag läker. Han läker mig. Det gör ont. Det är skönt.

Och det är natt i november och kvällen har varit ångestgråt

från min sida

och vettiga ord från hans sida. 

Och jag släcker lampan och vänder mig om liksom tom och ensam och tyst och han lägger sig bakom mig, nära, utan att tränga sig på. Och det är tyst.

Långsamt mjuknar jag.

Sjunker in i hans famn.

Hittar orden där i mörkret.

Han omfamnar hela mig och allt är så självklart enkelt magiskt fantastiskt otroligt vill du älska?

Ja.

Efteråt kliar jag hans rygg och nacke tills han somnar. Det är en natt i november och vinden lever utanför och jag läker.