måndag 30 maj 2011

Exempel

Jag har inte en koncentration nog att se ett helt avsnitt av Private Practice utan att bli rastlös, orolig och splittrad. Men kan inte heller uppbåda energi nog att göra något annat.

Behöver jag säga hur lite jag tycker om det här?

Den alltid närvarande ilskan

När jag först fick mina diagnoser blev jag lite lättad. Sen följde en lång tid då det bara kändes skönt. Avslappnat. Ganska neutralt. Efter ett par år kom ilskan. Det är fortfarande den som är mest framträdande.

Inför varje strörre förändringen i mitt liv kommer de där, som två spöken. Eller demoner. De styr mitt sinne och min kropp. De får mig att känna saker jag inte vill känna. De får mig att må på ett sätt jag inte vill. De får mig bete mig på sätt som jag inte vill bete mig på.

För det mesta ligger ilskan lite så i bakgrunden. Men även om den inte är framträdande så finns den alltid där, redo att blomma upp. Idag orkade jag inte följa med Mannen och Lilla M på utflykt. Trots att jag var sminkad och klar så gick det inte. Och fast jag känner att idag, och varje dag, har så mycket potential så kan jag inte göra något. Jag blir så nära apatisk jag kan föreställa mig. Varje produktiv sak jag lyckas ta mig för är en liten seger. Varje dag då jag är aktiv är en förvåning. En liten lycka. Att jag ibland fungerar så som jag föreställer mig att vanliga människor fungerar.

Jag har tid hos läkare för att få medicin. Om den påverkar mig på samma sätt som sist betyder det att jag inom någon månad kommer vara lugn och alert, tålmodig och trygg. Aktiv och stabil. Jag kommer klara av överraskningar och oväntade situationer. Jag kommer inte behöva äta i tid och otid för att inte somna. Jag kommer vara full av energi och vilja och lust.

Och sluta vara såhär arg hela tiden.

Kommentera mera

Någon har hänt med mitt konto eller blogger eller min dator(?). Även fast jag är inloggad så kan jag inte skriva kommentarer, vare sig på min blogg eller någon annans. Jag löser detta som jag brukar lösa tekniska problem - väntar och hoppas på att det ska gå över. Så tro inte att jag nonchalerar det ni skriver. Tvärtom.

Fast jag intalar mig att det inte är sant

Lite nu och då får jag enorma kli-attacker i ögonen. De rinner (eftersom jag kliar så mycket) och svider och blir efter ett tag alldeles röda. Detta kommer helt random och länge verkade det inte finnas något mönster.

Men. Till slut. Har jag fått inse att jag förmodligen har en viss överkänslighet mot katt. Och inte katt hela tiden utan antingen 1. många katter på en gång eller 2. fällande katt. En blandning av de tu blir olidlig.

Just nu fäller Grisen.

lördag 28 maj 2011

Balanserat Liv

När Mannen utbildade sig till coach fick alla bidra med övningsklienter som de sedan bytte med varandra. Ulrika blev min coach - jösses vilken spännande resa! Under de år som gått har vi alla hjälpt varandra i omgångar och vi ser varandras olika styrkor. Med henne befäste jag för några veckor sedan att det är med kvinnor och kvinnors resa i kvinnligheten som jag vill arbeta med; det var så fantastiskt att hjälpa Ulrika i hennes resa.

Ulrika var också den som visade mig vägen in i konsten. Jag hade varit sugen länge och med hennes otroliga inuition visade hon mig vägen, guidade och gav mig utrymme. Min allra första tavla målade jag i hennes ateljé och den tavlan säger så väldigt mycket om den process jag var inne i just då.

Ni märker vilken fantastisk person hon är va? Tänkte väl det. Och därför tänkte jag att ni kunde kika inte på hennes blogg tillika hemsida. Gör med fördel de övningar hon bjuder på!

fredag 27 maj 2011

Barnmatens vara och inte vara

Jag blir uppriktigt lite rädd när jag ser att föräldrar på riktigt endast köper fabriksmat till sina barn - inklusive frukt. Jag blir ledsen när jag läser i ett barnmatsföretags brochyr att man visst kan välja att laga egen mat för man då får man den härliga känslan av att gjort maten från grunden men att man genom att välja fabriksmat gör sig helt säker på att maten har rätt näringsinnehåll.

När jag skulle sluta amma skrutten stod jag och tittade på vällingpaketen i affären. Vad är det egentligen i välling? Måste jag köpa ett pulver? Kan man göra själv? Och så hittar jag den här sidan. Samma dag mixar jag lite havregryn med min stavmixer och testar. Lilla M älskar sin välling!

1 portion havrevälling:
1,5 dl vatten
1,5 msk havre
0,5 msk fett

Vispa i en kastrull så det inte blir klumpar. Låt koka upp. Rör. Det är färdigt när det tjocknat. Blanda i flaskan tillsammans med 1 dl kall vätska (vatten, havremjölk eller gammaldags mjölk).
Dubblar du mängden havre blir det perfekt gröt. Jag brukar blanda i en halv mosad banan och lite kanel.

För att göra det enkelt för mig har jag en burk med havre som är finmixad till vällingen, och en lite mer grovmixad blandning till gröt. Men det bästa är att du kan använda vilka gryn som helst; dinkel, quinoa, vete, råg, majs, ris. Till råga på allt är det sjukt billigt. Så billigt att jag inte tyckte att det var några problem att köpa betydligt dyrare nyponskalsmjöl att kunna blanda i ibland. Lite extra c-vitamin sådär.

Pulver? Va? Varför? Kan någon berätta för mig varför?

torsdag 26 maj 2011

Mer

Har läst mitt förra inlägg en miljon gånger. Och tänker att det säger en del om mig det där. Men också utelämnar jag mycket. Jag besvarar inte den stora frågan varför. Jag håller människor på armlängds avstånd för att jag inte orkar med vad det innebär att släppa nära.

Exempel: Under mitt första friska år gjorde jag mycket. Jag flyttade hemifrån och började plugga och träna. Men framförallt koncentrerade jag mig på mitt sociala liv som till dess varit nästintill obefintligt. Jag kompisdejtade hej vilt, låg med män till höger och vänster, lärde känna människor på tåget, bussen, utestället, gymmet, plugget. En tjej som jag träffade genom det sistnämnda träffade jag i det senare.

Hon var, förstår jag nu senare, helt beroende av drama. Hela hennes liv var drama, och hon tog mycket tydligt olika roller. Horan. Den smarta tjejen. Den världsvana. Mamman. Frun. Älskarinnan. Och mitt i allt det kom jag och mig öste hon över allt på. Ganska intressant - ett tag. Förutom att hon gjorde misstaget att kategorisera in mig i ett fack. Allt för att jag skulle passa in i hennes drama. Vår relation var kort och instensiv; inledd och över på inte ens ett år. Det slutade genom att jag, efter att ha våndats några veckor, faktiskt satte mig ner och berätta allt jag kände.

Att jag kände mig låst av henne. Att det saknades dynamik och balans. Att jag hela tiden utvecklats medan hon ville hålla mig kvar. Åh, vilket samtal. Hon gick från chockad till ledsen till skitförbannad. Och självklart var ingenting detsamma efter det. För såsom jag hanterar saker - rakt och ärligt och ibland en smula burdust, och det enda jag har för ögonen är utveckling det är det ärligt talat inte så många som pallar. Har man inte sett den sidan hos mig är det nog lätt att tro att jag är lite menlös. Snäll. Lättstyrd. Särskilt om man vill tror det.

För i förra inlägget kunde det låta som att jag är konflikträdd. Det upplever jag verkligen inte. Utan jag har helt enkelt gett upp att 'reda ut saker' eftersom det inte är så många som strävar efter det. De är nöjda med sina röror och dramor och kaos. Det raka, sunda, ärliga och harmoniska är skitläskigt. Det innebär ju att man måste börja vara det med sig själv. Och ärlighet skrämmer folk mer än något annat.

Tråkigt? Kanske inte. Men lite party pooper blir det över det.

onsdag 25 maj 2011

Play it safe

Jag är så jävla tråkig. Och försiktig. Och andra saker som jag ínte hittar ord för men som innebär att jag alltid spelar säkert. Tar aldrig risker. Jag försöker ha tillit till processen Livet och lite på att allt kommer när det ska. Jag har haft min beskärda del av utmaningar, tack så mycket, men jag är ju inte heller den som skaffar mig utmaningar i onödan. Välj dina strider kan jag säga till andra. Till mig själv tycks jag säga Välj inga strider. För jag är faktiskt den som går därifrån.

Nej. Fel. När jag verkligen verkligen verkligen bryr mig stannar jag tills jag nästan kräks. Jag nöter och slåss och kämpar och vrider och vänder och väntar. Som med Mannen. Jag ger inte upp. Vår relation är så jävla bra och lite missbruk och missförstånd och missuppfattningar förstör inte den. För jag är kvar.

Men oftast så går jag. Jag ser konflikten nalkas. Den jobbiga energikrävande relationen. Jag ser personen. Och inser att hej, här har vi en konflikträdd dramaqueen. Och så stannar jag. Även om...? Jag tänker även om det är det jag behöver. Jag behöver nötas lite. Känna lite mer än den här ständiga förnöjdsamheten. Jag är alltid betraktaren. Möjligtvis regissör med det var så länge sedan jag var skådespelare. Som jag agerade. Och jag vill. Jag vill in i en relation med Tjejen med jag orkar inte med allt jävla meck. Jag kan stå här och vara stark och tydlig och ärlig med kan fan inte vara det för någon annan. För henne. Jag såg framför mig hur det kunde bli. Om vi alla spelade vår kort snyggt. Harmoniskt.

Istället så detta ständiga drama. Och jag spelar säkert.

tisdag 24 maj 2011

Angående att Mannen blev misshandlad på jobbet

- Jag är med om något traumatiskt och får komma hem till ett underbart hus, min flickvän som älskar mig och vår fantastiska bebis. Jag har gott om verktyg att hantera en kris och ett stort socialt nät. När ungrarna på jobbet är med om något traumatiskt, som att orska en annan människa fysisk skada, blir de inlåsta.

Så han är vid gott mod och grubblar inte. De enda fysiska skadorna han har kvar efter att skrubbsåren läkt är en ond axel. Mjukdelarna tog stryk men sjukgymnasten har tejpat och gett övningar. Sen är vi ju övertygade om att det är Kalis inflytande i vårt liv. Det räckte inte med den planerade pappaledigheten. Mannen var klar på det jobbet och skulle bort nu.

Jag hämtade mig ganska fort från chocken att vakna mitt i natten av att han kommer hem och är helt ledsen. Vi mår bra och ser fram emot en 'ledig' sommar. Inget schemalagt jobb. Lilla M:s första sommar.

Åh, Kali.

To all those who are discontent with the slow progress that is imposed by the rhytm of life, invoke Kali:

"Most of the time this happens when the being starts to feel the strokes that transforms the disorder or the chaos within them into the pure and perfect truth. For she attacks with an irresistible power only that which is wrong and depraved within them, purfiying through the fire of pain what is impure and faulty. She can do a single day, in no matter what respect, what would have otherwise lasted for centuries" (Sri Aurobindo)

måndag 23 maj 2011

Ännu roligare

Den vegetariska kokboken har också en avdelning för desserter.
För vi känner ju alla till hur mycket kött efterrätter brukar innehålla.

Lite roligt

Hur kommer det sig att man i en vegetarisk kokbok har ett kapitel för grönsaker?

Roligt!

Tillfälligt kaos


Min byrå bredvid sängen är inte alltid så prydlig som jag skulle önska. Måste dock tillägga att disk plockar jag undan med en gång.

Även solen har sina fläckar osv.

Jag är så jävla förbannad idag.

På allt. Redan innan lunch hade jag fått sju utbrott och inte ens mat och sömn har hjälpt. Jag har mest tagit ut min ilska på Mannen vilket förmodligen är orättvist. Han har tagit hand om Lilla M hela dagen men jag ser bara vad han gör 'fel'.

Jag blir förbannad på internet. På folk på internet. På folk som inte kan stava. Som särskriver. Jag blir dömmande och tycker att det är enormt provocerande med människor som inte kommer någonstans som snurrar runt på samma fläck med liksom låtsas som de förstått vad det är frågan om. De som inte vaknat.

Kali? PMS? Ingen vet. Men håll er undan.

lördag 21 maj 2011

Buddha verkar vara en cool kille, men Buddhismen är inget för mig

Vi har en gammal vän till Mannen på besök i helgen. Hans andliga uppvaknande skedde genom Vipassana. Han ville komma och besöka oss för att få ytterligare stöd, inspiration och gudining i sin utveckling. I det inledande samtalet började han med att förklara att han ju egentligen kände att den Buddhistiska traditionen för honom var vattentät och mellan raderna kom det fram att han inte var intresserad av andra filosofier. Inte utan att jämföra det med det Buddhistiska.

För det första är det det här med att inte ha några begär. Efter något. Det innebär att du inte ska ha några mål eller sträva efter något annat sinnestillstånd än det du är i just nu. För det är när du fullt ut accepterat nuet som du kan uppnå lycka. Det är motsträvigheten att acceptera som gör oss olyckliga. Om man upptäcker obalanser och/eller blockeringar i sin kropp behöver man inte utforska de vidare (för att ta reda på hur de uppstod och hur de påverkar en och vad lösningen är) utan du ska bara meditera, observera, acceptera. Sen försvinner det av sig själv. Allt är lidande och poängen med livet är att inte lida.

Eh? Helt ärligt hade jag inte trott att de Yogiska och Tantriska traditionerna (som härstammar från Hinduismen) var olika Buddhismen. Men hej, vad fel jag hade. Jag säger inte att det är fel eller inte fungerar. Men det är inte min väg. Jag tror på att längta och sträva och jag tror att det kan ske samtidigt som jag helt omfamnar nuet. Jag tror på att utforska mig själv, min kropp, min själ, mitt sinne. Jag tror på att uppleva så mycket som möjligt. Framförallt tror jag på chakrasystemet och genom det systematiskt kunna arbeta med mig.

Dessutom upptckte jag att det är väldigt svårt att kommunicera och arbeta med någon som har en sådan annorlunda verklighetsuppfattning. Våra olika kunskaper har kommit till oss på olika sätt. Han började med att intellektuellt lära sig metoden och filosofin, sedan kände han att det var rätt. Jag kände att det var rätt först, och sedan började jag studera det. Mycket olika approach.

Jag är inte Buddhist i alla fall.

fredag 20 maj 2011

Plantor, plantor, plantor

Dagens planer är att få ner våra plantor i jorden. Vi är bara sådana totala nybörjare att vi inte riktigt vet hur vi ska börja. Att vårt trädgårdsland är runt gör det hela än mer spännande.
Jag ser mest fram emot att se sockerärten växa mer. Redan nu är den femton centimeter hög och har fina vita blommor. De andra plantorna är mest gröna spröt.

Jag behöver hjälp

Jag har fått för mig, blivit inspirerad till, att åka på Yogaläger i Rumänien i augusti. Därför skulle jag bli mycket glad och tacksam till er som läser om ni kan skicka en positiv tanke åt mitt håll. Jag behöver all hjälp jag kan få med att få ihop pengar till det här.

Min lärare pratade om att hyra en gemensam villa. Laga mat tillsammans. Hur många föreläsningar och workshops som helst. Hon sa något om en strand...? Fantastiskt låter det som i vilket fall.

torsdag 19 maj 2011

Update; Kali

Att arbeta med henne är otroligt fantastiskt. Jag har gjort en vecka på den ena tapasen och idag började jag den andra. 49 dagar, yes sir!
Hittills har det inte skett några enorma förändringar i mitt liv. Jag hoppas ju såklart att jag redan innan det här rensat bort det ur mitt liv som inte är bra för mig och min utveckling. Det känns så. Men å andra sidan; är man väldigt fäst vid något är det ju inte så självklart att man vill ta bort det även om det inte är bra. Det tål att tänkas på. För det är som att rensa ogräs. När du tar bort det du inte vill ska växa i din rabatt ger du plats åt det som ska vara där. Som du.

Utdrag från helgen

Mi och jag prommenerar runt på stan och är skrattigare än två fjortisar som delat en folköl. Mi's alterego Maggan tar över helt och till slut kan jag inte prata inte skratta inte gå inte stå för att jag skrattar så mycket. Vi hittar på ett teckenspråk som visar sig vara mycket användbart.

Dagen efter är vi på IKEA. Vi leker i utställningsrummen, jag samlar på mig alldeles för mycket som jag sen inte köper, Mi glömmer det lilla som hon faktiskt tänkte köpa. Vi åker tåg och blir förvirrade av när man ska pipa kortet. Vi diskuterar andra bloggare med mycket djupgående analyser. Sådär som man kan.

Det där med nya gamla vänner är något särskilt underbart. När det är som man alltid känt varandra. När det genast klickar. När man ses och inte bestämt vad man ska göra under två dygn utan bara följer flödet. Hur samtalen glider mellan det djupt personliga till roliga anekdoter till det andliga till drömmar till sex till smink till djur och barn och kroppen och mat...är det något vi inte hann prata om?

Det blev precis som jag ville, de där barnlediga dagarna.

tisdag 17 maj 2011

Tillbaka!

För att göra en lång historia lite kortare; Mannen blev misshandlad av ungarna på sitt jobb förra veckan, precis innan jag skulle iväg till Göteborg. I villervallan försvann hans telefon och därmed var vi tvungna att spärra kortet. Då försvann också vårt mobila bredband.
Men nu är jag tillbaka igen både fysiskt och praktiskt. Har otroligt mycket att berätta så jag hoppas att jag kan hitta rytmen att skriva ner allt.

lördag 14 maj 2011

Lyx


Champagne till frukost är inte varje vecka. Början på en fantastisk dag!

Frukt


Alltså jag äter sjukt mycket frukt. Eller, vad är normalt? Det enda jag vet är att varje gång vi handlar så handlar vi frukt. Och vi äter upp allt. Frukt är gott. Inte godis, men gott.

tisdag 10 maj 2011

Läser just nu

Vince and Joy av Lisa Jewell. Har bara (bara och bara; den är på engelska, jag började läsa runt tolv idag och har ju inte precis suttit och läst ostört hela dagen...) kommit till sidan 134, men så himla bra den är!

När Ralph's party kom ut bojkottade jag Lisa Jewell stenhårt. Inte för att jag läste boken utan för att omslaget var så fruktansvärt fult. Har ni tänkt på det? Svenska omslag är sjukt tråkiga. Engelska omslag är som godispapper - papper som gör att man blir oerhört sugen på att smaka på karamellen. Älskar nästan mest att de liksom har struktur på sina pocketomslag och inte bara det är högglansiga anonyma.

Ändå. Bra bok. Har länge trott att Marian Keyes har varit 'ensam' som chick lit-drottning, men Lisa är minst en prinsessa.

Lilla M

Idag blir hon sex månader. Jag tänker inte tjata om att det har gått så himla fort, för tiden har varit ungefär som vanligt. Ibland olidligt långsam och ibland har jag inte ens märkt den.

Det största just nu är att hon jollrar MAMA. Jag ska bara lära henne att det är ett ord och att det refererar till mig så är vi i hamn med första ordet!

måndag 9 maj 2011

Det där hjärtchakrat

Under svamptrippen på Valborg upplevde jag en sådan kraftfull aktivering av hjärtchakrat att jag trodde att jag skulle dö. Världen och människorna och livet var så fantastiskt och vackert att det där med att ha en kropp som skulle andas kändes som en enorm begränsning. Svampen sprängde bort alla rädslor jag gått och samlat på mig och återigen lever jag som i luft. Fri.

En del hävdar att effekten av psykadelier inte 'är på riktigt' eftersom 'den ju inte består'. Jag har bara några saker att säga till dem 1) ni har inte tagit psykadelier alternativt 2) ni har inte tagit tillräckligt bra. Förmodligen inte heller med rätt människor, på rätt plats eller tillräckligt hög dos. Efteråt har ni kanske dragit ner er själva med kaffe, cigg, alkohol, tv eller annat knark. Jag lovar dig, det är effektivaste sätten att driva minsta framsteg på flykten.

Det var också första gången i mitt liv som jag på allvar lämnade min kropp och liksom kände att den begränsade mig. Jag kunde inte stanna kvar i den. Tjejen och Mannen ville pussas och jag kunde för mitt liv inte komma på vad det skulle vara bra för. Så de fick pussas på egen hand medan jag försvann, förintades och sattes ihop igen. Jag dog så många gånger den kvällen och jag är en tryggare person nu efteråt.
Flera gånger sen dess har den här stora kärleken till livet drabbat mig och det har gjort nästan fysiskt ont i bröstet av lycka.

Tack.

söndag 8 maj 2011

Kött

Ellinor frågar mig hur jag tycker att yoga och kött går ihop. Det korta svaret; det tycker jag inte.

Det långa svaret; Jag tror inte att något passar alla. Jag tror inte att det finns en universell väg som leder till samma ställe som är 'sant' för alla. Jag tror överlag inte på någon ultimat sanning. Det är ett utslag av ödmjukhet från min sida. Även om jag har hittat min väg och känner att jag gör det som är rätt och sant för mig behöver inte det vara rätt och sant för alla andra. Många delar min väg. En del gör det inte. Att kategorisera rätt och fel och dömma andra för deras olika val i livet är egenskaper kopplade till tredje chakrat - egenskaper som jag väldigt mycket försöker jobba bort. Jag kan bli ledsen när jag ser någon göra destruktiva omedvetna val men mest av allt försöker jag älska, acceptera och inkludera.

Så alltså - nej, jag tycker inte att kött och yoga går ihop. Jag äter kött ett par gånger i veckan, mestadels lokalt producerad och/eller ekologiskt. Det är ett medvetet val. Det är också ett medvetet val att undvika rött kött, minimera intaget av halv- och helfabrikat och att inte äta saker fullproppade med färgämnen. Jag har fått den insikten att jag förmodligen inte borde äta kött alls - men ännu inte kommit dit att det faktiskt känns rätt.

Dessutom välsignar jag min mat medan jag lagar den eller innan jag äter den och jag upplever att det minimerar dåliga energier i maten och ökar min förmåga att ta upp näringen på ett bra sätt.

Amen.

lördag 7 maj 2011

Bin Laden-charaden

Jo alltså, det diskuteras ju från vissa håll huruvida det faktiskt var Bin Laden som dödades häromdagen. De vill ha bevis för att det faktiskt är han. Som är död.

Jag tänker mer; jag vill gärna ha bevis för att Bin Laden fanns innan han dog? För vad jag vet så finns det bara kassa videoklipp. Och hur vet jag att det faktiskt var han? Hur vet jag att det ens existerade en Usama Bin Laden från början?

Så, då spelar det faktiskt ingen roll om han är död.

fredag 6 maj 2011

I'm a husmor yes I am

Fast kanske börjar det gå lite till överdrift. Igår gjorde jag egna hamburger- och korvbröd. Och egna hamburgare. Kände mig väldigt husmoderlig men så började jag fundera på det här med dressing. Hur gör man egen dressing? Majonnäs som bas antar jag. Är det okej med köpt majonnäs? Eller måste jag göra den också? Sist jag försökte mig på det gick det inte alls.
Kommer bli fantastiskt i höst när vi kan äta våra egna grönsaker. Skulle ha en ko också så hade jag snart inte behövt affärer.

Men så undrar jag lite vad som blir nästa steg. Göra min egen korv?

Plötsligt händer det

Häromdagen blev jag kontaktad av Barn- och Ungdomshabiliteringen i Lund som vill att jag ska komma och föreläsa om mina funktionshinder på deras föräldrautbildningsdag. Det var mer än ett år sedan jag var där och pratade med dom om det - med så när jag minst anar det hör de av sig.

Det ska bli spännande att prata inför en ny publik. Föräldrar till barn med diagnos är mycket mycket tacksamma att prata inför. De slukar varje ord.

Mycket om bebis...

...men äntligen har hon gått upp ordentligt i vikt. Nackdelen med att hon började sova långa nätter så tidigt var att hennes viktkurva avstannade. De senaste månaderna har endast kretsat kring att mata i henne så mycket det någonsin går. Nu är jag mycket belåten med sju hekto på fyra veckor.

torsdag 5 maj 2011

När intensivt är ett för svagt ord

Vissa bloggare kär ju ibland med att läsarna får ge en rubrik så skriver de texten.
Jag tänkte köra lite tvärtom.
Hittade rubriken ovan bland mina utkast, men det fanns ingen text till. Jag har ingen aning om vad det var jag skulle skriva. Så nu kan väl ni skriva något till rubriken istället?

Tack tack!

Den där egentiden

Hanna berättar om det där med att är med bebisen konstant den första tiden. Jag minns hur jag kände mig. Det var fantastiskt att hon var så beroende av mig men det hade ju sina begränsningar. Jag försökte allt vad jag kunde att inte vältra mig i de känslorna för mycket; känslorna av att vilja göra något själv. Jag kände att den tiden kommer.

Och nu är den här, permanent för att stanna. Det var ungefär en månad sen jag slutade amma helt och hennes rutiner sitter såpass att hon även har blivit barnvaktad ett par gånger. Att vara ute och promenera med Mannen utan bebis kändes pirrigt och nästan lite förbjudet. Även vardagslivet har blivit mycket mer flexibelt - vem som helst kan mata, byta och lägga Lilla M. Mellan det vill hon mest leka lite eller åka vagn. Flera mornar nu har Mannen gått upp med skrutten och jag har fått sova till närmare nio. Det är himla lyxigt.

Ännu lyxigare är det att jag nästa vecka får två hela dagar på vift i Göteborg utan familj. Jag längtar!

Ps. Ibland känner jag mig så präktig för jag gör allt från grunden till min unge, både mat och välling. Men det känns ännu fånigare att köpa så burkar med mos i och kartonger med pulver. Mitt nästa mål är att köpa tygblöjor för jag börjar verkligen tröttna på att köpa blöjor i tid och otid.

onsdag 4 maj 2011

En nygammal kärlek

Igår låg vi i flera timmar och mediterade med Kali. Jag har ett mycket ambivalent förhållande till henne men insåg igår att jag flörtat med henne hela mitt liv. Jag älskar spännande berättelser där döden och rädslan för den och ens inre manipulerar människor till konstiga saker. Hon är Tiden och Transformationens gudinna och det fick jag verkligen känna av.

Nästa vecka blir jag initierad i hennes mantra och börjar en tapas då jag ska meditera med henne varje dag i 49 dagar. Hon kan ju vara ganska burdus och skrämmande men jag försöker ha tillit till processen. Lite förändring har ju ingen dött av.

Under solen

Den där Tjejen jag var på dejt med? Jo, vi har kommit lite längre i vår relation nu. Hon var här i helgen och åkte på valborgsfest med oss. Vi åt (fantastisk!) svamp och delade något mycket speciellt. Fast jag upplever att den mesta dynamiken finns mellan henne och Mannen - och vet ni? Det gör mig ingenting.

För något har hänt den senaste veckan. Mannen och jag har liksom sprängt igenom den barriär som hindrat oss. Här på andra sidan finns det mycket mer luft och frihet och kärlek. Vi har på allvar och på riktigt börjat utöva tantriska tekniker vilket ju är mycket mer än bara sex. Det verkar vara lite så det funkar; när jag tror att det är stopp och vi inte kommer längre och det varit stiltje så länge att jag helt tappat sugen...då! Då bara händer det. Helt spontant.

Det här med transformation är märkliga saker.

tisdag 3 maj 2011