torsdag 24 september 2015

Göra fred med ovissheten

Idag åkte jag till skolan fem timmar innan jag behövde vara där. Bara för roligt. För gemenskapen. För att spela. Bjuda på lunch. Hänga. Känner mig vagt förvånad med kan inte se vad jag annars skulle göra. Och jag fixar faktiskt detta; klass och tider och ständigt nya intryck. Ny information. Har låga musikaliska ambitioner, men vilka utvecklingssprång jag tar just nu.

Sommarens kaos har stillat sig och jag börjar njuta av frukterna av det jobb jag utfört. Det var värt det; det är värt det. Och nu är det som en ny tid. Mina barn blir större och vardagen är inte alls bebisanpassad längre. Jag känner mig omhändertagen av mina vänner. Vi gör roliga saker. Vi tränar. Vi äter. Vi håller käft och vi skapar. Tillsammans. Och jag vet att jag kommer genomföra många stora förändringar i mitt liv, snart. Är inte helt klar över vilka eller när - och det är faktiskt väldigt skönt.

fredag 11 september 2015

En torsdag i september...

...vaknar jag i en säng i ett kök i Lund. Jag dricker te med min vän, sitter på hennes säng och pratar så länge att jag till slut får lite bråttom. Dusch, kläder, smink i en dundrande fart och ut genom dörren med kjolen fladdrande runt benen.

På plats på habiliteringen och eftermiddagens jobb; att i tre timmar prata om mig och diagnoser och sex och relationer med en grupp föräldrar till ungdomar med diagnos. Känslan när folk slickar i sig varje ord man säger. Som ställer frågor och vill verkligen höra mina svar. 

Och vidare till Malmö och en träff med Savanten. Vars ögon är blåare än is och hjärta och hjärna och långa ben och hjälp vad jag tycker om denna människa. Kärlek för människor kommer liksom i vågor och för mig är det nästan en utomkroppslig upplevelse. Det drabbar mig. 

Två kaffe och två öl senare lämnar jag Malmö. Kör genom stan, lyssnar på Hello Saferide och solen går ner bakom mig och Skåne är som ren magi, som alltid. Får ett infall, ringer ett samtal och fyrtio minuter senare sladdar jag in på Snickarens gård och vi har picknick i hans husbil tills det blir mörkt och kryper sedan upp i hans soffa och dricker te och pratar och allt känns välbekant och lagom och jag åker hem och Bullen ligger i sängen och äntligen får jag ta av mig kläderna och slänga ur linserna och bli omfamnad av min säng.

Dagar som denna känns som den perfekta genomskärningen av mitt liv. När jag känner mig lycklig och närvarande och att jag gör precis det jag vill göra. 







måndag 7 september 2015

Nu ska jag bli stor

Idag var jag på arbetsförmedlingen och sa

"Jag vill bli eventkoordinator/projektledare/organisatör - så om ni ordnar en utbildning, praktikplats och arbetsträning?"

Och de nickade entusiastiskt och gjorde en plan och var lite bekymrade över eventuell fysisk smärta och gjorde mina luddiga beskrivningar till något konkret. Detta kommande år kommer sannerligen bli intressant.

torsdag 3 september 2015

Allt jag vill ha

Igår började jag skolan; från och med nu pluggar jag musik på halvtid. Jag började även (äntligen!!) gå på min yogaskola igen och nu behövs det inga fler tecken för att övertyga mig om att saker är annorlunda. Jag är annorlunda.
När jag berättade för någon om att jag pluggar musik fick jag frågan om det var på Musikhögskolan? Inte än, svarade jag. Detta har jag funderat på sedan dess. Vadå inte än? Har jag tänkt göra det sen?
Och det är lustigt. Detta skulle bli året av självförverkligande och jag trodde det skulle handla om karriär och sånt. Men tydligen mer om konst och kreativitet och uttryck. Detta är året då jag lär mig stå på huvudet, läsa noter flytande, spela saxofon, skriva skämt, ha mer att göra, vara sambo, äta ordentligt, springa skönt, be om förlåtelse, vara stolt över det jag kan och inte backa när det känns läskigt.