Göra fred med ovissheten

Idag åkte jag till skolan fem timmar innan jag behövde vara där. Bara för roligt. För gemenskapen. För att spela. Bjuda på lunch. Hänga. Känner mig vagt förvånad med kan inte se vad jag annars skulle göra. Och jag fixar faktiskt detta; klass och tider och ständigt nya intryck. Ny information. Har låga musikaliska ambitioner, men vilka utvecklingssprång jag tar just nu.

Sommarens kaos har stillat sig och jag börjar njuta av frukterna av det jobb jag utfört. Det var värt det; det är värt det. Och nu är det som en ny tid. Mina barn blir större och vardagen är inte alls bebisanpassad längre. Jag känner mig omhändertagen av mina vänner. Vi gör roliga saker. Vi tränar. Vi äter. Vi håller käft och vi skapar. Tillsammans. Och jag vet att jag kommer genomföra många stora förändringar i mitt liv, snart. Är inte helt klar över vilka eller när - och det är faktiskt väldigt skönt.