tisdag 24 maj 2016

Natten och nu

En intensiv och lång dag och vi somnar först närmare noll två, efter mer än en timme av välbehövlig fysisk närhet och ett samtal som är långsamt och flödande. Många pauser. Mjuka händer i ett mörkt rum.

Halv fyra tror jag att det är morgon, men det är bara stora barnet som kissat på sig. Händer så sällan numera men att joxa lakan och madrass i ett mörkt rum sitter i ryggmärgen.

Klockan noll sex femtiotre tassar lillungen upp. Vill ligga bredvid. Ger mig sin napp. Det ljust som dag ute, ytterligare en som andas sommar.

Noll sju fyrtio ligger jag i sängen igen. Båda barn tvättade och klädda och kammade och lämnade, en sådan exotisk tilldragelse som att äta frukost på dagis. Jag förstår inte allt som han hända på fyrtiofem minuter - potträning, tröjbyte, pussar och kramar och vart är bilnyckeln, diskussion om huvudbonader som landar i att min son lämnar hemmet med en regnhatt på huvudet.

Nu har jag en liten stund för min dagliga habilitering. Sen ska jag upp och iväg och jobba och köra bil och slänga återvinning och hämta ungar och mata rodda krama prata lägga. Men just precis nu är det helt tyst. En varm man ligger tätt intill och sover med mitt lår som snuttefilt. En katt ligger på honom och sover. Och jag andas. För jag för precis exakt det liv jag vill leva. Nu.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar