Den långa snygga mannen kom på (i princip oväntat) besök ikväll. Väldigt rätt tajmat, för jag hade precis lagt Lilla M. Vi gör te och äter surdegsbröd och pratar.
Så kommer den ofrånkomliga stunden då han säger nåt om att han tyvärr måste dra sig.
- "Ja, jag tänker inte hindra dig" svarar jag. "Jag menar, jag tänker inte binda fast dig eller så. Ja, om det inte är sånt du gillar..."
- "Humhumhum. Det vet jag ju inte om jag tycker om, det kanske jag gör, men det ska vi nog inte ta reda på just ikväll"
*blickar utbytes och en minimal obekväm tystad uppstår*
Allvarligt. Ibland blir jag lite förvånad över att jag ändå lyckats få så många i säng som jag gjort. Man kan ju inte kalla mig för mystisk direkt. Eller ta miste på vad det är jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar