Jämnställdhet i vardagen - städning

Okej, jag måste bekänna.

Jag tycker om att städa.

Så, där, nu har jag sagt det. Till råga på allt så tycker jag om att organisera och sortera. Jag föredrar harmoni och värme, och i det ingår liksom inte stök. Så jag städar mest hela tiden. Jag kan erkänna att det inte alltid är så supernoga men jag är alltid medveten om vad som behöver göras.

Där är väl den största skillnaden mellan mig och Mannen. Jag tror inte att han har koll när vi dammsög senast, eller om fönsterna behöver tvättar. Det är alltid jag som initierar till städning av dolda saker, som garderober och i lådor och sånt. Även städning av bilen, faktiskt. Jag har ansvar för tvätten, på eget initiativ. (När vi bodde i lägenheten och hade tvättstuga så tvättade vi alltid tillsammans)Vi har diskmaskin, och det överlåter jag till Mannen. Han tycker om diskmaskin. När han väl städar gör han det superordentligt. Dessutom är det alltid han som städar ur pannan, vilket han gör ungefär en gång i veckan. Väldigt glad över att slippa det, är jag.

Ibland får jag bryt för det känns som jag har ansvar för allt och att initiativet alltid måste komma från mig, annars blir det inte gjort. Inte lika ofta som jag skulle vilja ialla fall. Men han är precis lika mån som mig att städa innan vi får besök, för han vill att det ska se fint ut, och har känsla för det. Tänder ljus och sånt. Fin kille det.