Andlighet i kubik

En gång fick jag frågan 'Hur andligt utövande är du?'

Just vid det tillfället låg jag lågt med yogan, mediterade mer sällan än jag ville erkänna och var inte någon aktiv del i en andlig gemenskap. Men jag tänkte till och insåg att trots det så utövar jag och lever i min andlighet hela tiden varje dag. Jag är medveten om vad jag äter. Jag gör min reningsövningar (kriyas). Jag pratar om och är i utveckling. Jag använder tarot som ett verktyg. Jag tänker på astrologin och på hur det påverkar mig. Generellt kan jag säga att det inte finns något som inte är andligt för mig, eller som kan få den aspekten.

Dessutom tror jag inte att det finns människor som inte är andliga. Att vara människa är att ha en förbindelse med Alltet, även om vi inte är medvetna om det. Och det är okej. Jag vill aldrig övertala någon att tro, inte heller har jag ett stort behov av att alla måste tro som jag. Gemenskap kan finnas ändå. Nyckeln är acceptans.

Sanningen är dock att jag verkligen lever upp när jag aktivt utövar det jag tror på. När jag gör min yoga flera gånger i veckan. När jag gör mina auyrvediska kurer. När jag förbereder och genomför ceremonier (som den på söndag). När jag planerar fastan, den som börjar nästa vecka.

Jag är i mitt rätta element och jag vet att detta är jag född att göra. Jag är född att guida, instruera, lära ut, initiera. Jag är född att kommunicera med många dimensioner samtidigt. Jag är född att väcka de som sover. Jag är född att hela tiden vara i rörelse, att alltid utmana mitt ego. Jag är född att vara öppen och ta emot allt det universum ger mig.