Ni vet de där som gör andlighet till en stor del av sin identitet och lever det så mycket och så stort att de helt tappar andra egenskaper och färdigheter, som att kunna gå till banken eller faktiskt ibland möla i sig kladdkaka en torsdagskväll? Eller de där som lugnt och harmonsikt berättar om hur de mediterar varje dag och gör sina olika övningar och på något vis inte verkar ha något annat att prata om? Eller de som är så 'andliga' att de nästan smälter in i tapeten?
Pretto-andlighet säger jag bara.
Min personliga uppfattning är att när man på riktigt är övertygad om något så känner man inget behov av att visa upp det för omvärlden. Inte så att man döljer det, men det är ungefär som att borsta tänderna. Inte skulle jag skriva om det på bloggen eller facebook varje dag? Mitt mål med min andliga utveckling är att det ska vara just så naturligt, just så mycket del av min vardag att det är som att bosta tänderna. Inte meditera 30 minuter i ett speciellt rum till en speciell musik varje dag, utan att göra allt man gör till en meditation.
Säger inte att det ena är rätt och det andra är fel. Men jag kan inte med sådana som måste skriva andra på näsan med att de lever så 'balanserat'. Balanserat my ass säger jag bara.
Åh,jag håller med dig fullständigt. Inte heller verkar dessa folk ens ge sig själva utrymme att vara Mänskliga med alla dess aspekter av det; Bli arg, göra fel, slänga ur sig oövertänkta elaka kommentarer om/till folk, såra någon, vara småsint eller ytlig.
SvaraRaderaJag gör ALLT det, men försöker vara MEDVETEN om mina fel och brister, och hur det påverkar andra Och mig själv. Och försöker Välja att stå över mitt ego. Men jag förlåter mig själv för att jag gör fel ibland också. Det är Mänskligt.
Och vi är ju här för att uppleva den mänskliga upplevelsen. Eller hur?
Jag kan oxå tycka det är drygt. Om folk som baaara pratar om deras Indien-resa hela festen. Eller tom visar upp de allra svåraste yogaställningarna de lärde sig i Indien. Hahha Jo det har hänt. Men samtidigt får man ju förstå att folk kan vara begeistrade och förälskade i sina nya "hobby" och därmed kanske pratar lite mer om det precis i början.
SvaraRaderaIntressant det du sa om att allt ska vara meditation. det är ju helt rätt.. men för att komma dit kanske man måste ha en speciell tid och plats för att komma in i det.
Huvudsaken är att du är nöjd med ditt sätt att utöva din andlighet.
jag håller med dig! det jag reagerat starkast på personligen är de som tyckt sig vara så andligt väl utvecklade att de nästan ser ner på de som inte är det - enligt dom. svårt att förklara. ödmjukhet tycker jag är a och o.
SvaraRadera