Sitter och ammar Lilla M och läser lite bloggar samtidigt. Känner hur något kittlar lite på mitt nyckelben. Antar att det är någon hårtest som letat sig loss. Titta ner för att ta undan.
En gigantisk spindel kryper på mig ner mot bebisen.
Kroppen var ganska liten men den hade riktigt långa äckliga ben - och jag är inte ens rädd för spindlar. Men jag är ju inte heller så förtjust i dem att de får kryoa hur de vill på mig. Jag tackar min sinnersnärvaro att jag inte skrek högt (och därmed skulle skrämt skrutten till tårar) utan hastigt och bestämt viftar spindlen så den flyger all världens väg. Men en sekund där hann jag bli så jävla rädd.
usch då!
SvaraRadera