Det intressanta att jag sedan i varje hem jag skapat valt trä, jordiga färger, guld och mycket tyg. Mycket kuddar. Äkta mattor. Fortfarande kan jag dras till den där romantiska, går alltid in och sätter mig i de rummen på Ikea.
Men trots att jag gillar det i teorin så är det inte jag. Och jag undrar, hur många andra grejor är det exakt samma sak med? Hur mycket tror jag att jag tycker om/vill/är som faktiskt inte stämmer i praktiken?
Jag funderade på en liknande sak häromdagen; hur många saker tror jag att jag tycker om bara för att min mamma alltid har sagt att hon tycker om den/det? Som exempel, jag gick förbi en buske som blommade och tänkte då att den var så himla fin, men sen slog mig att jag egentligen tycker att blommorna ser rätt knepiga ut. Men det är ju för att mamma alltid sagt att de är fina, då har jag väl automatiskt tänkt samma sak utan att egentligen mena det.
SvaraRaderaBerättade om det här för en vän, och hon berättade då att hon alltid har åkt ut i skogen varje sommar och plockat blåbär, trots att hon egentligen inte ens tycker om det, bara för att hennes mamma präntat i henne under uppväxten att det är sånt man gör.
Knepigt!
Precis! Jag antar att det ändå är ett framsteg att ändå komma på att man inte valt det medvetet, utan bara kör i de spår föräldern valde. För då kan man välja om? Om man vill.
Radera