Sitter på mina händer

Efter min förra uttalande dejt hade jag inga problem att hålla kontakten lätt och avslappnad. Det var han som efter en vecka nästan blev sur eftersom han tyckte att jag ignorerade honom. Det gjorde jag inte. Jag vara bara upptagen och liksom inte där.

Nu är jag uppenbarligen där. Vi har ju hörts sen i skildes åt, men nu ligger det ett mejl och ett sms i luften, från mig och...ingen respons. Och jag fattar att så fort jag får något annat att tänka på så kommer jag inte räkna timmarna. Hoppas så olidligt mycket varje gång jag öppnar telefonen. Om ett tag kommer jag inte ens minnas att jag kände såhär.

Slappna av.

Distrahera mig.

Andas djupt.

Allt är bra.

Och tänk inte på, för Guds skull, om det är så att vi faktiskt inte kommer höras eller ses mer.