Skåne, en kärlekshistoria

Det blir nog aldrig så tydligt som när jag varit iväg och återvänder. Hur landskapet blir plattare och plattare. Växterna förändras. Luften blir tätare, mer syrerik. Axlarna sjunker ner, andetagen blir djupare.

Skåne. Ibland blickar jag in i ögonen på andra inflyttade och undrar

- Kommer man någonsin ta sig härifrån?

Och de skrattar med samma vemod som jag känner och skakar på huvudet. Nä. Har du fastnat, är det för evigt. 

Jag börjar acceptera det. Att här kan mina rötter få fäste. Mina barn kan växa upp där de föddes. De kan få prata skånska. De kommer minnas sommar av raps och kossor och sand och långgrunt, inte ljung och krabbfiske och klippor och vatten så salt att håret knastrar efter bad. Det bohuslänska kommer vattnas ur.

Hemma. Platsen dit jag alltid kommer återvända. Skåne.