lördag 29 januari 2011

Jag drömmer, alltså finns jag

Mannen och jag skulle av någon anledning till ambassaden. Det framgår inte riktigt vilken ambassad eller vad vi hade för ärende. Vi var oss själva, men vi verkade ändå ha något uppdrag. Det var sent på kvällen och vi sprang in dit på vägen till ett ställe där vi skulle hålla en kurs.
Inne på ambassaden åker vi hiss och smyger oss runt. Någon får syn på oss och i villervallan tappar vi bort varandra. Jag tar mig ut och försöker se söt ch oskyldig ut. Hittar en cykel som jag ger mig av på. Kommer inte längre än till parkeringen förrens en av ambassadmännen kommer ikapp mig. Han puttar av mig från cykeln alltmedans jag bedyrar han fått tag på fel person. Under samtalets gång ställer jag mig mot en sådan här stålpinne som nätstaket brukar sitta fast i, fast denna står bara själv, utan nät.
Från sin ryggsäck drar mannen upp något slags vapen, en blandning mellan kedja och piska. Jag går en kampsportsmannöver, drar upp stålpinnen, slår ner mannen med den och tar hans vapen. Hoppas sedan upp på cykeln och cyklar iväg.

Kommer till platsen vi ska ha kursen på. Känner mig vilsen. Känner inte igen någon direkt. Hittar till slut och äntligen Mannen, som är skitförbannad. I hans kamp med ambassadörsmännen har de snott eller lagt beslag på hans Ipone. Som ju han, tydligen, behöver för att jobba. Vi tycker båda att detta är ett stort problem.

Sedan är vi någon annanstans där vi sitter på en lång bänk. Det framgår inte riktigt om vi väntar på något men på den här bänken sitter massor av annat folk. Det är festliknande stämning. På min vänstra sida sitter en tjej som helt plötsligt stoppar ner sin hand i mina byxor. Vi börjar på nåt vis greja med varandra och hånglar till och med, hela tiden utan att jag ser hennes ansikte. Till slut tar hon min hand och drar iväg med mig. Jag följer med men blir mer och mer tveksam. Jag tvingar henne att vända på sig och ser att det är en man med peruk och tjejkläder. OBS! Ingen transvestit. Blir förbannad och går tillbaka. Mannen skrattar åt mig.
Mannen börjar såflörta med ett gäng femtonåringar som sitter bredvid oss och har lite grann glömt av mig. Jag blir ännu mer förbannad och skäller ut honom efter noter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar