Jag är nämnt det flera gånger förut; jag är kräfta. Inte bara i solen, utan även min asendent. Kräftans kanske mest framträdande drag är känsligheten. Det är därför hon har sitt skal som hon kan dra sig inom om det blir för starkt. Kräftan har ett otroligt stor hjärta men kan verkligen knipsa till om det skulle behövas.
Detta ihop med resten av mig gör att jag gråter mest hela tiden. När jag läser bok, ser på film. När någon berättar något rörande. När någon annan är ledsen börjar jag gråta av bara farten. När jag är ledsen, arg eller sårad. När något är väldigt fint. När jag stöter på något sorgligt.
Gråt är mitt främsta känslouttryck och jag kan inte riktigt hjälpa mig själv. Känner väl inte heller att det är nödvändigt. Fast jag måste lära mig att inte börja gråta innan personen som är ledsen gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar