Alltså det här med kommunikation. I varenda jävla relations-spalt i hela världen är svaret på alla frågor att praaaaaata med varndra.
Men vad fan?
Det är inte så lätt som det låter, det där att prata med varandra. För oftast gör vi det inte. Eller, vi kanske pratar, men så lyssnar vi inte. Eller så pratar vi, men säger faktiskt ingenting. Oftast en blanding av alltihop. För hur ska man kunna prata när man inte hittat ord? Hur ska man kunna lyssna när man inte vill höra? Hur ska man säga vad man faktiskt menar när man inte vet vad man vill?
Och mitt i all den gröten, som är den som är för det mesta, så är det ju så att ett riktigt samtal är något av det mest välgörande. När man inte grälar, inte fastnar i sitt eget huvud, sitt eget ego. När man faktiskt pratar med varandra. Och det är inte alltid lätt att komma dit, jag undrar faktiskt om någon vet hur man gör, men det är trots allt det bästa rådet i världen.
Prata med varandra.
Ps. Och kramas. Kramas är mycket viktigt. Kramas gärna samtidigt som pratandet pågår.
jag & min kille jobbar på det där också. Vi kan prata med varandra, men sådär i vardagen så blir det ändå massa missförstånd.
SvaraRaderaNågot jag skulle rekommendera Mer än pratandet är att Röra vid varandra, kramas, hålla handen, smeka varann när man går förbi, en puss i nacken. på pannan. bara sådär små grejjer,som betyder så mycket.
Absolut. Mycket viktigt! Och iaf i vår relation är vi bättre på det än att faktiskt prata om Hur Vi Vill Ha Det. För det är tydligen skitläskigt.
SvaraRaderaKram! och akta ryggen.
Största problemet är nog att man inte vill lyssna. Man har sin ståndpunkt eller uppfattning klar och vill inte "höra" något annat. Ett tag pratade vi genom "tredje part" vilket hjälpte oss framåt och kunna prata själva.
SvaraRaderaHar övervägt det som alternativ. Det är mycket bra, då den tredje personen speglar och tolkar båda. Men än har det tyvärr inte kommit dit att vi faktiskt tagit hjälp av någon. Sinom tid...
SvaraRadera