Min allra allra bästa vän-vän Gumman lärde jag känna på mellanstadiet när våra klasser slogs ihop. Det dröjde dock till första dagen första året på högstadiet innan jag fattade att vi var vänner. Då var vi ett litet gäng på tre, men senare luckrades vi upp och nu är det bara Gumman och jag som fortfarande är nära.
Vi har den sortens vänskap där vi ibland har setts dagligen och nästan bott hos varandra och sedan går det månader utan att vi hörs. Detta även när vi bodde endast några hundra meter ifrån varandra. Nu är det ungefär 30 mil mellan oss men vi ses några gånger om året ändå. Vår vänskap har självklart blivit annorlunda de senaste åren, då både hon och jag har fått barn och flyttar och diverse annat hänt. Framförallt är det annorlunda att vi inte alls delar vardag längre. Men eftersom vi känt varandra så länge så vet vi var vi har varandra.
Sen känns det också självklart att Mannen är min bästa vän, men på ett annat sätt än Gumman är. Utöver de två har jag många andra fina människor i mitt liv och för det är jag mycket tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar