Häromveckan bestämde vi oss för att lite grann fira att Mannen äntligen var lite ledig genom att käka upp våra sista svampar. Det är kvalitetstid för oss att trippa. Vi stänger av alla telefoner och datorer (ingen mening att ha dem på eftersom ingen av oss fattar hur de fungerar under resan). Vi tänder massa levande ljus. Vi är.
Jo, så vi kom hem från yogan, fruktansvärt hungriga (som vi ju vet är mycket bra i tripp-sammanhang), nattade liten, delade upp svampen och käkade. Jag höll på att kräkas för att om sanningen ska fram så smakar svamp ruskigt illa. Dessutom ska man tugga i en halv evighet. Så jag fick ta till det gamla knepet att slänga in en sked honung i munnen samtidigt, det tar bort den mesta smaken. Och efter det började vi plocka lite, för det brukar ju ta mellan 30-45 minuter för det att börja slå på.
Efter tio minuter svänger det till.
Jag och Mannen tittar på varandra och undrar lite grann vad vi gett oss in på. Jag vill göra yoga. Mannen vill meditera. Jag vill måla. Mannen vill gå och lägga sig.*
Det slutar med att jag inte kan göra yoga för energin blir alldeles för kraftig. Så jag målar medans Mannen mediterar. Sen pratar vi. Om min målning. Om minnen och erspektiv och livet. Vi förflyttar oss lite i huset och flera gånger kan jag inte gå eftersom jag inte riktigt är i min kropp alltid. Lilla M vaknar och får mat. Somnar igen.
Efter sex timmars intensiv resa är jag helt slut och går och lägger mig. Är helt lycklig och glad och känner så himla mycket.
Svamp alltså. Det är bra saker. Helt galet bara att något man kan plocka i svenska kohagar är olagligt. Det är som att det skulle vara olagligt att plocka blommor. Eller bär.
* Till skillnad från LSD så är det fullt möjligt att somna på svamp. Alltså är det inte så smart att lägga sig still och blunda om man är lite trött sedan innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar