Mi och jag prommenerar runt på stan och är skrattigare än två fjortisar som delat en folköl. Mi's alterego Maggan tar över helt och till slut kan jag inte prata inte skratta inte gå inte stå för att jag skrattar så mycket. Vi hittar på ett teckenspråk som visar sig vara mycket användbart.
Dagen efter är vi på IKEA. Vi leker i utställningsrummen, jag samlar på mig alldeles för mycket som jag sen inte köper, Mi glömmer det lilla som hon faktiskt tänkte köpa. Vi åker tåg och blir förvirrade av när man ska pipa kortet. Vi diskuterar andra bloggare med mycket djupgående analyser. Sådär som man kan.
Det där med nya gamla vänner är något särskilt underbart. När det är som man alltid känt varandra. När det genast klickar. När man ses och inte bestämt vad man ska göra under två dygn utan bara följer flödet. Hur samtalen glider mellan det djupt personliga till roliga anekdoter till det andliga till drömmar till sex till smink till djur och barn och kroppen och mat...är det något vi inte hann prata om?
Det blev precis som jag ville, de där barnlediga dagarna.
Tack för att du kom!! Jag skrattar bara jag tänker på det!
SvaraRadera