Varför jag inte pratar om min andlighet och vad som händer när jag gör det

Jag har kommit på mig själv ett flertal gånger att redigera ut det andliga och spirituella ur händelser när jag berättar det för någon som jag tror inte skulle förstå. Tydligen så ger jag mig själv egenskapen att bedömma människors andliga uppfattning och anpassar mig utifrån det. Berättar inte. Väljer bort. Och jag har upptäckt att jag gör samma sak här på bloggen trots att en av orsakerna till att den startades var att jag ville kunna skriva om det. Om utveckling och medialitet och yoga och meditation och chakran och energier.

Till saken hör att när jag av en eller annan anledning struntar i att ta "hänsyn" till människor och berättar som det är för mig - ja, då får jag alltid en helt annan respons än vad jag hade kunnat förvänta mig. Som när jag berättade för min barnmorska att jag låter Mirjam sova på mage på grund av att den första tiden är det rotchakrat som ska aktiveras och bli strakt (de andra chakrorna är bara små knoppar) och att sovpositionen som är kopplad till rotchakrat är på mage. Hon tyckte det var jätteintressant och tittade inte alls på mig som om jag var konstig.

Så från och med nu ska jag verkligen försöka berätta hela storyn, med energifält, andar, intuitiva budskap och allt. Ingen cencur.