torsdag 27 januari 2011

Rösten i mitt huvud

På onsdag nästa vecka ska jag föreläsa om mina funktionshinder (har jag skrivit om dem? Det kanske jag inte har. Då får jag göra det.) på MAH, för tredje gången nu. Jag är ju väldigt glad för att de vill att jag kommer tillbaka varje termin men samtidgt är det så tråkigt.

Är jag otacksam nu?

Men det är tråkigt att berätta samma story over and over och aldrig få utveckla. För just det här uppdraget är alltid för studenter som läser en viss kurs - vilket innebär att de i princip inte har några förkunskaper. Vilket innebär att det bara är det mest basic jag kan prata om. Inte sväva ut och berätta om teorier, diskutera med dem, skoja. Det tar det på sånt allvar. PK-allvar. "Här är någon med ett funktionshinder, vi måste visa respekt och får absolut inte skratta eller reagera på något vis ifall hon finner det stötande..." Lite som det avsnittet i Grey's där den otroligt feta mannen kommer in och alla ska öva sig på att inte röra en min. Vilket gör att mannen bara känner sig ännu mer utanför.

Jag vill ju prata om den andliga aspekten! Jag vill berätta om hur det funkar i relationer. Jag vill visa utveckligen och ge verktyg och tips på hur man faktiskt lever ett fantastiskt liv ändå. Också.

Så låt oss säga att jag inte är så himla inspirerad.

6 kommentarer:

  1. Nämen nu blir jag skitnyfiken - berätta!

    SvaraRadera
  2. Såg din kommentar inne hos Sara om spelet Orangino. Blev helt såld och klickade hem det. Tack för tipset!

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
  3. Kommer du att berätta på bloggen?

    SvaraRadera
  4. Mia: Varsågod! Spelar man det med rätt inställning så kan det vara väldigt utvecklande.

    Miss UD: Självklart. Filar på upplägg. Stay tuned!

    SvaraRadera
  5. Såg din kommentar inne hos melinda ang. kattsand.. Vad heter den och vilken djuraffär menar du?

    SvaraRadera
  6. Hanna: Oftast köper jag den som är en blå kartong - minns ej vad den heter för tillfället. 10kg brukar kosta 150-200kr (det varierar lite beroende på affär, har jag för mig). Om inte den finns så köper jag en påse som heter Golden nåt, samma prisklass.
    När jag bodde där uppe så handlade jag på djuraffären i Tibro. De har den blå kartongen.

    Det bästa med den här sanden är att det VERKLIGEN blir klumpar av kisset. Stenhårda. Så när man rensar faller det inte isär och smular och grejar utan man får upp allt. Räcker i en evighet. Luktar INGET!

    SvaraRadera