Också förvånas jag över att det lilla ludret helt plötsligt befinner sig i min tankeperiferi igen. Och stör ihjäl mig. Kan hon inte bara försvinna från jordens yta? (Där har jag vett att skämmas lite). Jag förstår inte varför alla verkar tycka så synd om henne? Och försvara henne? Så vill jag lite sjunka genom marken när jag får reda på att hon har pratat om allt med alla, och folk pratar ju och...alla visste tydligen, utom jag. Känns ytterst märkligt att all personal på byns krog (där hon jobbat) vet precis allt.
Ja jösses. Återigen är jag glad att jag inte har något att dölja. Samt att jag starkt överväger att degradera mina relationer till hennes vänner till enbart bekanta. För jag orkar inte veta att folk inte bjuder in oss till samma grejor, höra andra ge mig hennes story, eller ens hennes namn. Jag behöver inte sånt som gör mig illamående och får mig att tappa fokus på det som är viktigt.
Att andas.
Lyfta hakan. Noggrant välja vad jag vill ha. Vem. Vad jag vill göra. Och att jag vill aldrig aldrig förknippas med någon som henne.
Du, det här är kanske lite tidigt sagt, med tanke på att det gäller din ex som du har älskat/älskar, men... jag tycker också synd om henne, på samma sätt som jag tidigare tyckte synd om dig. Att vara ung och träffa en manipulativ missbrukare är ingen promenad i parken. Hon lär åka på en del obehagligheter hon också från den mannen. Som sagt, kanske tidigt sagt, men det hoppas jag att du ursäktar.
SvaraRaderaJag tror att du hade tur som kom undan, hur galet sättet han bröt på än blev.
Men herregud, vuxna människor får väl fan stå för sina beslut och val i livet, om omgivningen ska hålla på och dalta med dom så kommer dom ju inte fatta att dom gjort fel? Om nu alla på hennes jobb visste om det här så var det ju jävligt märkligt att ingen ba STOPP LITE HÄR NU FÖR HELVETE utan bara visste om det och höll käft?
RaderaOch missbrukare hit och missbrukare dit, manipulativ möjligtvis, men han är en vuxen människa han också, och dom enda som det varit synd om i den här soppan är den bedragna frun och framför allt barnen. Inga andra.
Folk får fan skärpa sig med daltandet.
Jag kan relatera till dessa känslor mycket. När jag blev dumpad för en tjej som var 12 år yngre än min kille ( 16 år) så kände jag mig helt handikappad och fobisk pga alla sätt på vilka jag försökte undvika hennes energi. Hon stalkade mig, och trakasserade mig och det fanns några få i min närhet som visste "nyheter" om henne - de ville jag inte träffa! Det var oerhört ångestladdat att kringskära sitt liv på grund av någon som väckte så mycket ofrivilligt hat i en. En önskar att en kan vara stark och stå upp för sig i de situationerna, men sanningen är att en orkar inte alltid och ibland vill en bara ta den lätta vägen. Att undvika och freda sin zon. Jag står på din sida. Hon är inget offer i den bemärkelsen att hon var medveten om att du blev förd bakom ljuset. Hon är väl inte fem år liksom. Hon får bära sin skuld i det hela.
SvaraRadera