De senaste veckorna har jag varit väldigt arg. På allt. På inget särskilt. Av förklarliga anledningar har jag ju tagit ut min ilska på Mannen, men faktum är att han har verkligen tagit tag i saker och ting.
Han tar långa promenader så gott som varje dag. Han har inte varit ute på sexsajter, kollat porr eller runkat på minst en månad. Förutom lite röka runt hans födelsedag har han varit ren i flera månader. Han är pappaledig och är verkligen den av oss som har 'huvudansvar' för Lilla M just nu.
Så. Lite grann kan jag tro att det är gammal lagrad ilska som väller upp. För på något vis har jag inte kunnat bli arg innan, när han var mitt uppe i det. När han aktivt missbrukade något fanns ju hela tiden urskuldandet, rättfärdigandet. Det var mycket svårt att reagera så mycket som jag ville. Nu kan han ta det. Han kan bråka tillbaka om det behövs, han kan trösta mig, han kan höra mig och förstå.
Men nu hoppas jag ändå att jag är klar med att vara arg. Det är inte alls så roligt som det låter.
Jag har själv varit tillsammans med en missbrukare... Skönt att läsa att han har varit ren i månader nu, det gläder mig!
SvaraRadera