Väntan

Jag förstår inte hur jag kan vara så otålig, jag har ändå gjort detta två gånger förut. Jag vet att det händer när det händer och jag litar på min kropp men herrejösses vad jag vill ha ut den här ungen. Nu. Allt är klart, verkligen allt. Kärleken har två kapitel kvar i Childbirth-boken och vi skulle kunna göra mer yoga ihop. Men det är verkligen detaljer i sammanhanget.

Det är inte undra på att jag är så trött eftersom jag är på helspänn - varje liten grej kroppen gör reagerar jag på. Försöker känna efter om det är 'på riktigt' eller om livmodern bara övar. Dessutom börjar jag äta som ett barn, likadant med de båda andra veckorna innan förlossningen. Havrepuffar med sylt och mjölk, ostmackor och chokladmjölk. Är tämligen ointresserad av all annan mat.

Jag försöker se det som ett tecken.

Otålig otålig.

Dels för att jag vill ha tillbaka min kropp. Jag vill kunna ha sex och gå och liksom, röra mig med en lätthet igen.

Sen vill jag verkligen ha min bebis.

Sen är jag pepp på själva förlossningen, har lärt mig så mycket nytt som jag vill testa.