Små njutningar

För ett år sedan satt jag i en bil på väg upp till Värmland för fest och festival. Jag var fortfarande full efter kvällen innan och det var ändå mitt nyktraste de kommande dagarna. Den helgen hade jag helt makalöst bra sex i en husvagn, dansade så min rygg pajade, badade i sjöar, äventyrsvandrade i skogen och till slut somnade jag i en bil och vaknade hemma i Skåne igen.

Jag njöt då. Jag vet att jag njöt av den sortens frihet som bara kommer av att inte ha någon att förhålla sig till. Ingen som undrar när jag kommer hem. Som vill veta vart jag är. Som saknar och längtar. Jag passade på. Maxade. Med det växande skavet att det kommer inte vara såhär för evigt. Med bävan och förväntan i bröstet tog jag mig an sommaren med frenesi.

Nu ligger jag med min höggravida kropp och svettas i sängen. Lägenheten är precis nystädad och luktar fantastiskt. Så jag njuter av det. Vi är bjudna på fest ikväll men jag är inte intresserad. Jag vill maxa detta nu. Att bygga och förvalta en relation, att en annan människa vill leva med mig. Att bygga och föda ett barn - med stor sannolikhet det sista. Kanske. Förmodligen. Och det är nu det händer. Glittret och lösögonfransarna ligger i sin låda. Amningsbh på och svullna fötter i knät på en skäggig man som masserar och trycker. Ett välstädat ordnat hem, inte en plats som jag lämnar vid första bästa lucka. Olika. Samma bra. Och om de senaste åren varit stora gester och grandiosa upplevelser är detta de små njutningarnas tid.