Det hände också något annat längs vägen. Det fanns en frihet och en tröst i det anonyma. Och jag har bloggen att tacka för mycket, framförallt fina vänner. Det kreativa har jag inte tänkt på så mycket, men jag antar att det spelar en roll.
Ibland tänker jag på hur jag egentligen uppfattas här och ger mig på något slags förtydligande. Men faktum är att jag hamnar i ett mellanskikt, jag skriver varken om min vardag eller det som verkligen berör på djupet. Och om jag har någon ambition är det nog att skriva mer om det som verkligen pågår. Hur jag transformeras, ser en högre mening och större syfte med allt jag gör. Hur jag läser min omgivning och det som händer utifrån vad det vill lära mig. Att min självbild ständigt förändras och min identitet ständigt är under konstruktion. Ena dagen hatar jag whiskey och nästa dag tycker jag det är fantastiskt; ett litet exempel på hur mina preferenser ständigt ändras.
Häromdagen fyllde jag tjugosju år. Jag kan omöjligt ta miste på att det kommande året kommer innebära mycket jobb. Många utmaningar, välkomna sådana. Det handlar om självförverkligande (vad jag stör mig på det ordet) och någon slags "karriär" (inte ens det kan jag säga med allvar) och lite grann bevisa att jag kan. Upp till bevis. Jag är lika delar livrädd, peppad, ångestfylld och tillitsfull. Kan inte låta bli att känna att varje liten händelse bär den största symbolik just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar