Sånt jag gör

- räknar ner till bröllopsdagen. Sju dagar kvar.

- är i Malmö och handlar när bilen tvärdör. Om ni undrar hur lång tid det tar att bli bogserad mellan Malmö och Ystad kan jag berätta att det tar ungefär 2,5 timmar. I dimma.

- finner mig tillrätta som yogafröken. Två gånger i veckan minsann.

- hittar fina kläder på loppis.

- planerar, organiserar och förbereder. Mest detta faktiskt.

Och tilliten

Det går inte riktigt som jag vill för tillfället. Ingen ny dejt i sikte och en litet märklig stämning som jag inte kan sätta ord på. Och det är hårt hårt arbete att hitta de där energierna bara av mig själv. Men jag tror att det kanske är det som är meningen. Jag vill liksom befästa det Psykologen och jag har inlett och jag får för mig att det är viktigt. Men det finns en bakomliggande känsla att det är något annat, något större som jag ska fokusera på (mellan bröllopsplaner, Tysklandstripp och bröllopsresa that is). Och som jag läste häromdagen; följ dina instinkter - inte dina impulser.

Kanske min sämsta gren

Om dejting vore en tävling så finns det en del grenar jag är jävligt bra på. Som att ta första steget. Flörta. Första dejten. Minnas detaljer och överraska med personens favoriträtt/-film/-choklad/-sexuella lek. Dessutom är jag snäll. Sen finns det grenar där jag inte alls är i mitt esse. Som den där pausen mellan den första dejten och den fortfarande potentiella andra. Vad gör man? Kör på? Leker svårfångad? Pausar? Dansar? Konstigt nog känns andra steget svårare än det första.

Detaljerat om den första riktigt dejten

Dagarna före igår gick jag konstant runt med känslan att jag stod på en klippkant sekunden innan jag hoppar. Hela kroppen pirrade och den här hisnande känslan i magen. Sen kom igår och jag överdriver inte en sekund när jag säger att det var den perfekta upplevelsen. Dealen var att den skulle vara förutsättningslöst men jag hade ändå förberett en tantrisk massage.

Med en gång när vi ses är det en stilla elektricitet mellan oss och vi är på något vis tafatt i våra rörelser. När vi tillsammans förbereder mat och dryck är det oftast jag som går in i hans sfär, snusar, smeker, buffar. Jag får alltid en kram, leende, blick till svar.

Det är också sagt på förhand att jag ska berätta för honom om arketyper och det är det vi pratar om när vi sitter i timmar och äter den mest sensuella mat jag kunde komma på; Kronärtskocka med olika dipper. Ett stimulerande te före, vin till, och jordgubbar efteråt. Och äntligen börjar vi verkligen säga saker till varandra. Om relationer. Om vad jag önskar mig. Om att vi faktiskt har något. Den här kvällen.

Jag finner precis den rätta balansen mellan att ta initiativ och vara passiv. Skrattande kommer vi överens om att jag masserar honom ikväll och att han masserar mig nästa gång. På hedersord mumlar han in mot min hals och jag älskar det faktum att det blir en nästa gång.
Vi gör iordning för massage och grenslande honom börjar någon slags avklädning. Jag har hållit mig så länge och äntligen börjar jag ge utlopp för min nyfikenhet och i allra högsta grad aktiva sexuella energi. Jag känner mig så otroligt levande och vital när han betraktar mina bröst, sväljer och likt en magnet dras hans händer mot mig.

Halvnakna hamnar vi där igen, jag över honom. Han är smal och hans höftben skär in i mina mjuka lår som omsluter honom. I ett försök att gå av och gå vidare till den faktiskt massagen hindrar han mig och trycker sitt bäcken upp mot mitt. Vi talar, viskande, skrattande, men jag minns inte om vad. Om helighet. Om styrkan i något större. Om gudomligheten i oss alla.

Till slut har jag honom naken på mage framför mig och jag ger mig helt hän i upplevelsen att få smeka, utforska, finna varje millimeter av hans kropp. När han får vända sig om är han nästan inte naken för mig längre och våra kroppar känns som tentakler, verktyg, sensoriska känslerspröt...
...och kuken. Helt klart godkänd. Och jag tar honom i munnen tills jag själv upplöses och så grenslar jag honom igen. Hans erektion pressas mot mitt blygdben och jag är så svullen, öppen, redo att det är ren tur att han inte glider in i mig.

Sakta avrundar jag och avslutar med att sitta och hålla hans huvud i mina händer. Sedan lägger vi oss nakna bredvid varandra och jag börjar förklara

från den stunden på centralen har jag haft den märkliga känslan av att vilja komma in i dig. Jag vill vara inuti dig.

Han svarar, lågt men tydligt

åh, det skulle jag behöva.

Och jag fortsätter hela tiden ta på honom, jag kan inte låta bli. Han finns där, stadig och närvarande, men passiv. Till slut kan jag inte hålla mig utan frågar

kan du ta på mig

Och jag blundar och han viker armen jag vilar på mot mig och börjar smeka min panna. I en sekund han jag tänka att det var ju det mest ortodoxa ställe som finns innan min kropp börjar säga emot. All min energi blir fokuserad på denna enda punkt och jag hade aldrig trott att jag skulle kunnat bli så upphetsad. Trodde jag. För en obestämd tidsrymd senare började hans smeka min höft med sin andra hand och han använder de mest lätta lätta rörelser och jag tror att jag ska dö. Missförstå mig inte här, jag är ingen feathery stroker girl, men något han gör...det känns som att han spelar på mig som jag vore ett ytterst förfinat instrument och jag gör ljud och åstadkommer vibrationer jag aldrig vetat om existerat i min varelse.

Till sluta kan jag inte hålla mig längre utan vänder mig mot honom och det enda jag känner är att jag måste ha mer, hårdare, hårdare men han fortsätter bara med lätta lätta rörelser och skrattar dovt åt mig och jag är en millisekund från att bli riktigt förbannad och jag håller fast hans händer, drar honom i håret, bits, riv, trycker mig med hela min längd mot hans kropp.

Och sen bara upplöses allt. Vi är så nära att kropparna inte räcker till och i en dimma går vi och lägger oss i sängen. För att sova. Jag sublimerar lite, han ställer klockan. Jag dricker vatten, han drar ner rullgardinerna. Innan vi somnar pratar vi om orgasmer.

Nästa dag...får bli ett eget inlägg.

Intensiva tider

Okej, jag kan förstå att det kan verka lite enkelspårigt att bara skriva om Psykologen hela tiden. Men. Det här är anledningen till att jag i fyra år haft ett öppet förhållande utan att faktiskt utnyttja det. Jag har vetat att det kommer någon som jag inte vill hålla tassarna från. Nu när det verkligen händer är jag så exalterad att jag inte kan äta. ...och det kan ju bero på att jag är på väg hem till honom. Över natt. Förutsättningslöst, men ack, så mycket förhoppningar.

Storleken spelar roll

Jag vet inte hur det är med er andra, men jag har haft turen att ha väldigt många välhängda partners. När jag haft någon som varit liten har jag faktiskt inte varit så nöjd. Faktum är; jag gillar stora kukar. Är det nu märkligt av mig att tänka så mycket på Psykologens varande eller icke varande? För jag har faktiskt ingen aning än men befarar att den går åt det lilla hållet. Även om det är så kan jag ju dels inte göra något åt det och dels inte heller strunta i det som påbörjats, jag vill fullfölja rörelsen så att säga. Fråga: vad gör jag om den visar sig vara liten?

Och någon slags kosmisk orgasm

Så var det fest i helgen, skogsfest. Också så kallat rejv. Ett gäng (400 ungefär) glada människor som träffas och dansar järnet i flera dagar.

Det är jag och Mannen. På plats möter vi Psykologen och tio minuter senare öser regnet ner. Vi hamnar på dansgolvet och jag känner mig så trygg så trygg av Psykologens gestalt i ögonvrån, strax bakom mig hela tiden. Vid ett mellanbeat i musiken närmar vi oss och bildar en bubbla. Glädje och liten förvåning över den närhet som kan visas så öppet.

Så fortsätter det vara vi tre och tidigt på kvällen inleder vi en resa tillsammans. Svampen mjukar upp, öppnar upp, väcker upp. Och allt är nytt, egentligen känner vi ju inte varandra alls och jag är i ett tillstånd av sensoriska upplevelser, sensualitet, glädje och kärlek, stöttad av en stark feminin energi. Jag hamnar alltid i mitten, med en man på varje sida. Någon tycks alltid röra vid mig och medan de beter sig som två lejonhannar vajar jag som ett gräs, hos än den ena, än den andra. En klapp på kinden, snus på halsen, lutar mot axeln en arm om midjan och raspig skäggstubb. Ett lätt regn smattrar mot tälttaket och ett enda värmeljus gör skuggorna mjuka.

Det är först framåt morgonen som vi möts igen i vår egen sfär, Psykologen och jag. Mannen har funnit en gammal kär vän och äntligen äntligen börjar små försiktiga ord ramla över mina läppar.
jag tycker om dig och vill ha dig för din egen skull

och musiken är suggestiv och gryningens ljus bildar en slags slöja och jag ser in i hans ögon som har exakt samma färg som mina. Hans kind mot min kind, andetag i mitt öra, en hand genom mitt hår. Och ögonen, blicken, som hela tiden betraktar mig, aldrig viker undan och ett förfluget meningsutbyte från dagen innan flyger genom mitt huvud

- förföljer du mig?
- ja, och inte bara med blicken

och jag får använda all min självkontroll för att inte bara slita av han alla kläder, bitas, rivas röra mig för att komma närmare. Mina händer under hans tröja och huden är så varm så varm och läpparna är en millimeter ifrån varandra och andetag andetag andetag och jag vet inte riktigt vad det är jag gör och vi är så nära så nära höfter mot höfter och precis när jag tror att jag ska dö om jag inte får komma in i honom kommer musiken till sitt klimax och på en djup inandning är jag där. En frigörelse av energi som är så stor att jag skakar och han håller fast mig och jag kan inte tro det.

Orgasmens natur är märklig och långt mycket mer mångfasetterad än vi vet.
Och den här...en orgasm med alla kläder på, med alla händer ovanför bältet, och där inte ens läpparna möts. En kosmisk orgasm.

Och dagen efter kan jag till min glädje och lättnad konstatera att det var inte bara nattens festligheter som skapade vårt möte. Han lyser upp när han ser mig och till och med avskedskyssen i Mannens absoluta närhet känns fullkomligt naturlig.

Sånt jag gör

- kanske överskattar min egen förmåga genom att boka in att föreläsa, middag med Mannens familj och en meditationscirkel, allt på samma dag.

- binder ihop trådar så vi kan åka på midsommarfestival. Bara en tråd kvar!

- planerar, bokar och betalar bröllopsresan på en timme blankt. Ibland är det lätt att vara oss.

- fantiserar om att gå ner på knä och suga av diverse olika män. Vad betyder detta egentligen?

- pillar med min sprillans nya telefon. Självklart är det en iPhone. Mycket nöjd.

- läser och suktar efter FiveFinger Shoes. I ull, särskilt utformade för yoga.

Lite mer om relationer, sex och sånt

Jag upplever att jag har väldigt svårt att faktiskt beskriva min och Mannens relation. Antingen låter det väldigt klyschigt, romantiskt och puttinuttigt. Eller så låter det bara hemskt och problemfyllt. Ibland ser jag hur folk tror att jag är den stackars kvinnan som blir förd bakom ljuset av sin man, fast jag oftast ser saker tydligare än vad han gör. Just nu känns det viktigt för mig att faktiskt reda ut vad vårt förhållande är baserat på (jag kommer till varför det är viktigt).

1. Från första stund har vi varit överens om att ha ett 'öppet förhållande'. För oss betyder det att om man vill och träffar någon som det uppstår något fint med så ska man få uppleva det. Nyckelorden här är att man ska vilja det, det är inget man letar efter och det handlar om något som är sunt, harmoniskt och lustfyllt. Det här har hittills inte alltid fungerat så som det var tänkt, men det är trial and error som gäller.

2. Vår gemensamma andliga vision. Inget binder oss samman mer än detta. Vi pratar dagligen om resonanser, tekniker, attityder, tekniker, sublimering, energier, andar, tarot osv. Det är svårt att sätta ord på hur mycket detta tillför och att det andliga perspektivet ingår i allt. Vi tror att allt har en större mening, och det är denna gemensamma inställning som gör att problem och utmaningar inte tar överhanden.

3. Skillnad på sak och person. Jag kan älska Mannen, även om jag inte älskar allt det han gör.

4. Vår gemensamma dröm. Från början har vi haft en dröm om att bygga upp en verksamhet, och det är det vi jobbat för hela tiden. Alla beslut fattas utifrån den här visionen.

5. Även om vi träffar andra är det du och jag.

Jag vet inte riktigt vad som har utlöst det, men på senare tid har saker verkligen börjat falla på plats. Först gick vi den där tantriska workshopen, sen börjar det spira något mellan mig och psykologen och i helgen hade Mannen sex med en tjej vi trippade med, med min välsignelse. Allt det här har bara fört oss närmare och närmare varandra och jag ser mycket fram emot vad den här sommaren kommer erbjuda. Och att vara här nu, och att allt faktiskt funkar som som vi vill, det är verkligen värt alla bakslag. 

Världens snabbaste dejt

Med en timme i Malmö innan mitt tåg gick vidare mot Österlen tyckte jag att det var på sin plats med lite sällskap. Jag sms:ar Psykologen. Kanske inte så mycket för att han är trevlig, schysst att prata med och bor nära centralen. Utan kanske mest för att våra kramar när vi setts bara blivit längre och längre.

Dock visar det sig att han slutar jobbet ett par kvarter bort ungefär 23 minuter innan mitt tåg går.
Men han skriver;


Hinner vi? 

Och jag svarar;


En kyss och en kram borde vi ju hinna. 

Och klockan tickar. Jag har biljetten i fickan. Jag sitter inte ens utan står upp, redo. Försöker upptäcka honom i människohavet. Så kommer han. Ler stort. Hejdar sig när jag öppnar mig för en kram och ställer ner sin väska. Vill inte att något ska vara i vägen.


Så sjunker vi in i varandra. Han är senig och muskulös, jag känner mig ungefär som maschmallows. Han är lång, jag vilar mitt huvud mot hans bröst. Så vänder jag ansiktet uppåt och faktiskt så möts vi i den där kyssen. Pussar först men i slutet känner jag smaken av kaffe med tungan.


Några få meningar hinner utbytas. Mår du bra? och Jag har en liten föreläsning att hålla för dig och Min morgon var precis som jag ville ha den och det här blev en väldigt snabb dejt. 

Nio intensiva minuter innan jag kastar mig iväg till perrongen och hinner precis kliva innanför tågdörrarna innan de stängs och tåget rullar iväg. 

Hej Göteborg!

Och för första gången kände jag inte mig genast hemma i staden.
Börjar bli alltför van vid ängar, hagar, allér, skog och hav.
Så alltså, idag vaknade jag upp i den mysigaste ettan i Majorna.
Idag ska jag sy min bröllopsklänning och alltså också träffa mormor.
Idag ska jag helst inte bli blöt, även om det skulle regna. För någon försökte packa smått och tog varken med ordentlig tröja eller jacka. Jag menar, det är ju juni för guds skull!

Och så slickar jag mina sår

Under hela mitt liv har jag alltid dragit mig tillbaka när jag av en eller annan anledning mått dåligt och/eller känt mig sårad. Jag vill inte prata med någon, knappt ens veta att andra människor finns. Jag kopplar ner internet, stänger in mig i något rum och försvinner i en bok eller serie.

Och där stannar jag tills jag fått fason på mig. Tills jag läkt såpass att det finns plats för andra i processen. Detta är anledningen att när jag var deprimerad och utbränd lämnade jag sällan sängen, om jag inte hade en bra dag.

Detta är också anledningen att många omkring mig fått uppfattningen att saker går så lätt för mig. Det gör det inte. Det är fruktansvärt jobbigt i perioder. Men eftersom jag inte kommer fram fören allt är bra och jag mår bättre så verkar det som det var easy peasy.

Idag är en sådan dag. Och jag fick tvinga mig själv att skriva det här inlägget. För ärligt talat så är jag så jävla arg och ledsen och besviken just nu att det inte riktigt känns som på riktigt.
Trots att jag på senare tid har ifrågasatt just den egenskapen hos mig själv så är jag ändå optimistisk på något sätt. Det kommer lösa sig. Jag fattar bara inte hur. Men trots det blir jag knäckt när jag sett hela mitt liv i ett paket och någon (jävla jävla kärring) rycker bort det. 

Sökare

Häromkvällen spelade vi det eminenta spelet Orangino och som alltid tycker jag det är mycket spännande. Otippade ord, intressanta diskussioner, självinsikt och att man alltid kommer lite närmare varandra.

Så drar jag ordet Sökare och lägger tvärsäkert fram en fyra (stämmer helt och hållet) på mig själv.
De andra runt bordet lägger varsin etta (stämmer inte alls).
Va?

Så förklarar de för mig så fint att jag är ingen Sökare. Jag är en Skapare, eller möjligtvis en Finnare.
Exempel på detta; när vi började kanalisera var jag den enda som inte frågade andeguiderna efter min guide/skyddsängel/totemdjur/you name it. För att jag helt enkelt tänkte att när jag behöver veta och om jag är öppen nog kommer den informationen komma till mig. När det är dags.

Lite så. Bara för att man är andlig och utövar andlighet betyder inte det att man är en sökare. Vissa är liksom redan framme i vissheten och behöver inte leta mer. Tänk att jag inte fattat det här för än nu.

En slags bröllopsdag

Så alltså, om några timmar är jag gift. Borgerlig vigsel, vilket bara innebär att skriva under lite papper, men ändå. På något vis är det som att det ändå inte räknas, det är ju inte vårt bröllop. 
Dock ganska härlig fredag. Städa lite, sola lite. Ta på sig klänning, skriva på papper. Äta middag med  våra vittnen, ila hem och förbereda kvällens seans.

Duscha ska jag nog göra också. Och grilla lite till lunch.

Auyrveda, årstider, hår och hud och sånt

De olika årstiderna ökar ju på olika doshor. Varmt och torrt (sensommar) ökar pitta, vinterns kalla torra klimat ökar vata och våren kommer med kahpa. Eller hur var det nu? Har man upplevt vintern i Skåne kan man ju inte påstå att den är så torr. Regn, någon?
Men ändå märker jag det på huden och håret som under vintern blir knastertorrt. Det är särskilt då sesamolja är en gåva från gudarna. Att riktigt dränka sig i det, inifrån och ut.
Och så kommer sommaren. Och fukten! Även fast idag är en solig dag var det som att gå i en djungel och jag nästan ser hur alla dessa grönskande växter avger och binder och håller fukten så hög. Och jag älskar det. Min hud och mitt hår också.

Sånt jag gör

- Sätter upp en vindskydd i vardagsrummet inför sambons lilla vandring.

- Gör budget inför Projektet. Inte min starkaste sida - men när jag väl kommer igång går det som hejsan.

- Försöker borsta min långhåriga katt fri från tovor. Går sådär.

- Blir glad att jag sparat några plagg från min förra tjockis-period. Nu kan jag bära Isaac Mizhari (eller nåt sånt) på vigseln nästa vecka.

- Ställer till med olika kalas. Förra helgen pizzaparty, nu rabarberfest.

- Oh, just det, det jag gör ungefär mest av allt; Tittar på 'Sabrina The Teenage Witch'.

Att leva lyckliga i alla sina dagar

I sommar gifter vi oss. Faktum är att den borgliga vigseln sker redan nästa vecka, men den riktiga ceremonin och festen har vi i juli.

Det kan kanske verka konstigt att jag gifter mig med någon som under merparten av vårt förhållande varit aktiv sexmissbrukare. Och faktum är att om man ser det i tid så har det varit mer dåligt än bra de senaste fyra åren, förhållande-mässigt. Vi är på uppgång nu och därför tänker jag såhär; det handlar om perspektiv.

Om jag faktiskt lever tillsammans med Mannen i fyrtio år till - då är ju fyra 'dåliga' år ingenting. Jag upplever att samma tankesätt går att applicera på nästan allt. So what, om det tar tio år att från idé till verklighet bygga upp den verksamhet jag drömmer om? Det är ju det jag vill göra fram till pension.

Det lustiga är att tiden tycks bete sig helt annorlunda när man har det långa perspektivet på saker och ting. Det 'jobbiga' tar inte över och allt som är fantastisk är det ännu mer.

Kinesisk magmassage

Ett led i att må bättre (bli starkare, ha mindre ont, vara piggare) så har jag börjat gå på behandlingar hos min vän som är massageterapeut och utbildad inom kinesisk medicin. Sist gav han mig en kinesisk magmassage att göra varje dag.

Så varje morgon står jag där och masserar min stora mjuka bleka mage. Ofta kommer Mumsan och klappar lite på den också. Och det känns...viktigt. Nödvändigt. Ännu har jag inte märkt några stora fysiska förändringar men det är en mycket trevlig liten ritual. Magmassage.

Sånt jag gör

- köper tyg till min bröllopsklänning. Eller rättare sagt; försöker köpa tyg, men mamma kapade det precis innan kassan och vägrade låta mig betala. Ändå, tyg finns!

- får en vigselring av mormor. Lyckan i det...ordlös.

- åker till ett lekland med Mumsan. Leker oavbrutet i tre timmar och skrattar så jag idag har träningsvärk i ansiktet.

- blir allmänt bortskämd av föräldrarna.

- planerar ett nytt fantastiskt spännande feng-shui-uppdrag.

Tid barn livet

Jag kan inte minnas att tiden kändes så märklig innan vi fick barn. Då gick den mest i ett svajande svisch och vad gjorde jag egentligen om dagarna? och inget särskilt kändes varken bråttom eller långsamt.

Nu är varje ögonblick märkligt intensivt. Varje dag av graviditeten var en enda lång väntan - jag tror aldrig att man väntar så som när man väntar sitt första barn - och det kändes olidligt långsamt. Sedan. Ett barn. Som under ett ynka år gör sådana stormsteg i utveckling att varje vecka är som en helt ny tid. En helt ny era. Och helt plötsligt går det för fort och vi säger saker som

minns du när hon inte kunde gå? 

fast det bara var tre-fyra månader sedan. Den här veckan upptäcker hon att hon kan stampa i golvet samt snurra runt om hon trampar på stället. Ibland står vi och snurrar alla tre, det tycker hon är fasligt roligt. Och jag tänker

kommer jag minnas det här?

för jösses, detta intensiva nu, jag kan inte riktigt greppa det. Kommer det vara såhär resten av livet nu? Att jag häpnar och hissnar och blir lite yr för varje steg hon tar? 

Hejdå Våren!

Jag fnissar lite i mjugg åt alla som hälsar våren välkommen med Valborg. Faktiskt är det så att det är helt tvärtom - våren är slut. Nu börjar sommaren och om sex-sju veckor är vi mitt i den. Ni vet. Mid-sommar. Mitt i sommaren. Maximalt med Yangenergi som ska driva oss framåt resten av året. Den energin ger oss bland annat;

- Fokus
- Målmedvetenhet, förmågan att sätta mål
- Medvetenhet
- Förmågan att ge, att leda
- Förmågan att påbörja och sluföra

Så. Välkommen sommaren!

Något inte så roligt

Det kan vara så att jag har fibromyalgi. Inte så himla roligt

men

det ger ju en förklaring på varför min kropp varit så märklig och haft ont och varit stel och öm sedan graviditeten. Samt varför jag varit så trött. Och deppressionsbenägen. Visste ni förresten det, att graviditet kan utlösa fibromyalgi? Det visste inte jag. Men nu så.

Frågor! Frågor till mig!

Östfronten skickar vidare frågelistan till mig och jag blir så glad och känner mig väldigt inkluderad. Here we go!

1. Vad gör du för att du ska må bra? Mitt instinktiva svar är; inte tillräckligt. Men det jag gör mest är att jag är väldigt medveten. Jag gör bara sånt jag verkligen vill göra. Och det rent praktiska; kriyas, yoga, mycket vatten, bra ordentlig mat. Umgås med bra inspirerande människor. 
2. Din bästa smak och varför. Mmm. Kombinationer av olika smaker. Som choklad och banan. Hallon och lakrits. Tomat och curry. Och det tycker jag om just för att de inte är så självklara.
3. Den låt du alltid lyssnar på när du vill bli glad. Kanske inte alltid, men ofta den här.
.4. Favoritfilm och varför Möjligtvis Avatar. Den berörde något djupt i mig och jag återkommer ofta till den i tankar kring jorden/människor/miljö/klimat/framtiden.
5. Favoritfärg och varför. Jag älskar färg. Med utgångspunkten att allt har olika resonanser och vad man omger sig med i högsta grad påverkar hur man mår så färger väldigt centralt för mig. Just nu är jag inne på mycket passionerat djuplila, mustigt orange och vilsamt grönt.
6. Hit borde du åka och varför. Till mig/oss. Du kommer inte vara samma människa som när du kom hit och med största sannolikhet vara stärkt, peppad, inspirerad och ibland lite knäckt.
7. Det här är min grej. Och därför är jag bra på just det? Att lära. Inte att vara lärare; det tröttnar jag på. Men en av mina största gåvor är att så fort jag kan något kan jag också lära ut det. Mycket pedagogisk. Utöver det har jag en stark och fin uppkoppling och gåvan att kunna läsa andra och få information som jag sedan förmedlar. Jag guidar människor.
8. Vad gör du för att andra ska må bra? Se förra frågan!
9. Ditt favorit filmklipp (av typen vimeo eller youtube etc) Är tråkmåns, gör inte alls sånt.
10. Om jag var en låt, vilken skulle det vara och varför. Förmodligen den här. För att den är lite konstig, kort, väldigt pampig på något vis och lämnar en lite förundrad och glad.
11. Om jag var en annan person för en dag skulle jag vilja vara - och varför. Det skulle vara häftigt att få vara min yogalärare; hon är sjukt vacker, bor på ett ashram och utöver tantriskt sex hardcore.

Jag vill skicka vidare till;
Vilken Chula
Erika
Miss UD
Duktiga Tjejen
Milea
Om igen

Och frågorna är;
1. Dina tankar kring reinkarnation?
2. Om du föreställer dig att du har vingar hur skulle de se ut?
3. Om du vore ett djur, vilket djur skulle det vara?
4. Gör du det du drömmer om?
5. Vad är din största gåva/färdighet?
6. Vad betyder pengar för dig?
7. Dina tankar kring droger (alkohol, nikotin, koffein, opiater, pychadelier osv)?
8. Tänker du på att hjälpa andra?
9. Hur inreder du ditt hem?
10. Vem saknar du?
11. Känner du att din omgivning förstår vem du är?

För att jag är värd det

Det här med att (i princip bara) ha vänner som utövar någon slags form av terapi/behandling är så lyxigt att det är inte klokt. I förrgår zonterapi, igår massage och idag ännu en massage med akupunktur. Jag njuter för fulla muggar och får återigen inse hur bra det är för mig att ge mig själv sånt. Att be om, byta, betala för olika behandlingar. Ofta bortprioriterar jag det med någon vag invändning att jag klarar mig ändå. Men det är så värdefullt att göra saker som bara är för mig; gå på en behandling, kurs eller workshop. Det känns som att livet visar mig att jag behöver och är värd allt detta, helt enkelt genom att sända dessa duktiga människor i min väg. Människor som dessutom utropar; jag masserar alla ikväll!

Skuggslagsmål

För att beskriva egot kan man säga att det är min skugga. Det är en aspekt som avbildar mig men likväl är det inte jag. Men så ibland, eller oftare än så, går man upp i denna skugga och börjar på riktigt identifiera sig med den. Man fastnar i allt man tycker, tänker och tror. Man fastnar i principer och rätt och fel, bra och dålig, över och under. Man fastnar i att kategorisera.

Må så vara.

För det riktigt löjliga inträffar ju när man kommer i närkontakt med någon annans skugga. Då man bestämmer sig för att hålla sig till någon slags princip för att inte ge den andra skuggan rätt. För då skulle ju du ha fel. Och det går inte för sig.

Och om man inte passar sig så kan man vara inblandad i ett skuggslagsmål som egentligen inte har någon substans allt. Om det inte har framgått så är 'man' JAG. Mitt ego är så stort (och tyvärr obalanserat) just nu att jag sällan sett på maken. Detta gick upp för mig igår och jag kan ännu inte se någon rimlig förklaring till varför. Men jag vet ju vad lösningen är;

sublimering, sublimering, sublimering.

Sånt jag gör

- får ont i halsen och blir förkyld

- svänger ihop en ljudcirkel och en påskfest

- pysslar om det lilla hjärtat som även hon blivit sjuk

- försöker sova varje ledig stund jag får

- oroar mig lite för sånt som pengar

Små ord på en papperlapp

För några månader sedan, inför det stora Bloggeventet, beställde jag visitkort. Big deal tänker ni. Men se, när man faktiskt inte har någon färdig utbildning, inget diplom, ingen yrkestitel, inget företag...det kändes lite som en dröm att ha ett visitkort. Så när jag skapade det struntade jag högaktligen i allt sådant. Istället skrev jag mitt förnamn och under står det

Samtal ~ Yoga ~ Tarot ~ Föreläsningar

Och det är så märkligt att sedan de korten blev verkliga, de där orden blev tryckta, så har jag fått en rejäl dos ökat självförtroende. För det är faktiskt det jag gör, det jag livnär mig på. Det är mina styrkor, mina gåvor, min kunskap. Och en naturlig konsekvens är ju att jag har mer uppdrag än någonsin. Att göra visitkort blev den största affirmationen någonsin.

Det gör mig lycklig.

Litet smakprov av min helg

Tjugo otroligt vackra kvinnor i ett hus på landet. Intressanta och lärorika seminarier om Kvinnlig Orgasm och Den Occulta Kraften Hos Yonin. Morgonyoga. Tantrisk massage. Skogspromenad. Härliga överdådiga måltider. Massor av kramar kyssar komplimanger skratt öppenhet kärlek. En helig ritual.

Jag är så högt upp just nu.

Regression

Häromveckan gjorde jag mitt livs första guidade regression. Jag var nervös innan, hela dagen var ett pärlband av spännande roliga och härliga händelser. Dock inte pressat, så jag befann mig på Nya Andrum i god tid innan själva sessionen. Jag hade grundat med både lunch och fika för att ge mig själv lite extra jord.

Allt inleddes med ett samtal där Violeta förklarade vad som skulle hända, hur det skulle gå till. Bland annat förklarade hon att om hon har tur så får hon se det jag ser och är med om, lite som att se en film. Hon guidas av min guide som berättar för henne vad som är viktigt att fokusera på och som bestämmer vilket eller vilka liv man ska hamna i. Min fina vän Fredrik praktiserar där och var med i början, vilket var ett skönt stöd. Jag fick även möjlighet att berätta om varför jag var där, om jag sökte något särskilt osv. Ett av mina 'problem' var att jag aldrig minns min kropp när jag minns. Möjligtvis kan jag se mig själv utifrån, men jag ser aldrig ner på min kropp. Mycket märkligt, tyckte jag.

Så fick jag ligga på en bänk, med kudde och filt och allt sånt. Violeta satt vid mitt huvud. Det var någon slags musik på i bakgrunden som jag störde mig lite på först men som sedan försvann helt. Jag fick andas efter hennes ledning och jag tyckte att jag kom ner i ett meditativt tillstånd väldigt fort. Sen började hon guida mig neråt, över en äng, in i ett hus, in i ett väntrum. Där fick jag se en dörr som ledde in till det liv jag behövde se.

Vad som kändes märkligt under hela upplevelsen var att jag skulle prata, jag skulle svara på hennes frågor hela tiden. Beskriva hur dörrarna såg ut, vad jag såg, hur jag kände mig. Förklara hur saker låg till.

Först kom jag till en händelse i mitt nuvarande liv då jag var ungefär tre år. Det var ingen särskild händelse egentligen, men min upplevelse av den var otroligt stark och nästa steg i regressionen var att jag fick förklaringen på varför.

Då hamnade jag i England i början av medeltiden. Jag var pojke och näst yngst i en stor familj. Min stora kärlek och den jag hade bäst kontakt med var min lillasyster. Vi hade det väldigt fattigt och mina föräldrar tog på olika sätt ut sin frustration. Min far jobbade väldigt mycket och var ganska frånvarande. Min mor var mest bitter och trött och brydde sig inte så mycket om något alls. Detta ledde till att en dag några år senare så dog min syster på grund av att ingen såg henne när hon av hunger åt något som var giftigt och ingen hejdade henne. Min syster som är min dotter i detta livet.

Detta ledde till att jag drog slutsatsen att när man inte syns då kan man dö. Denna otroliga skräck har jag fortfarande med mig. Att inte synas är i mig något på riktigt farligt och i min nuvarande barndom skapade jag nya blockeringar i mig utifrån denna rädsla.

Vidare i det livet gick jag i kloster och i många år kände jag mig osynlig även där. Jag kunde inget särskilt, jag kunde inte läsa eller skriva och det gick inte bra när jag försökte lära mig. Jag hade inte någon särskild bra hand med människor och jag kunde inte laga mat. Så länge hade jag bara de enklaste sysslor. Tills jag av någon anledning upptäckte träsnideri. Och jag snidade och snidade och folk åkte långt för att köpa mina radband. Jag dekorerade hela kyrkorummet, hela klostret, jag gjorde portar och dörrar och valv med snidade vackra rosor och rankor och blad och levande organisk rörelse.

Så dog jag, fullkomligt nöjd, gammal. Jag fick uppleva dödsögonblicket och jag fick möta min syster igen. Jag fick se min begravning och jag fick för första gången se allt jag gjort, se att jag varit bäst på något, att jag lämnat något efter mig. När jag levde kunde jag nämligen bara se den bit trä jag arbetade med, jag såg inget annat.

Sen fick jag sakta vakna upp och alla bindus och nervknutor och punkter i hjärnan var så aktiverade att det kändes som träningsvärk och jag hade en duktig huvudvärk. Jag fick befästa vad jag hade med mig; mitt behov av att faktiskt vara väldigt duktig på något och att synas. Med mig i detta livet har jag min Lilla M som finns för att ständigt påminna mig om det, och jag ska bekräfta att hon syns, att jag ser henne.

Att göra en regression var otroligt stark och jag kan rekommendera det väldigt mycket. Hon sa att jag var 'lätt' att arbeta med och jag tror att det dels handlar om min vana att meditera och min starka visuella förmåga.
Har ni frågor, ställ gärna dom.

Det Nya Livet V

Just ikväll håller jag på att runda av den andra faste-dagen. I somras fastade jag ju två dagar i veckan, men inte sammanhängande så idag bröt jag ny mark. Ännu går det förvånansvärt lätt och jag tar det som ett tecken att jag sköter mig. Mitt relativt lösa mål är att fasta i fem-sex dagar allt som allt och att i alla fall ett par av dem enbart dricka vatten och örtte.

Både igår och idag har jag druckit juice, smoothie och ätit en portion slät soppa, plus vatten och te såklart. Det känns viktigt att inte köra för hårt med tanke på att jag ändå behöver förhålla mig till människor hela dagarna. Igår simmade jag efter babysimmet men idag har jag tagit det väldigt väldigt lugnt och väntat in kroppens anpassning. Imorgon hoppas jag att jag kan klara av trädgårdsarbete på förmiddagen och lite jobb på eftermiddagen.

Imorgon går dessutom Mannen också in i fastan, så det blir några dagar då vi kör allihopa. Dock tror jag att jag kommer köra längst. Ser mycket fram emot att få utvärdera när veckan är slut!

Mitt hem, min borg, mitt zoo

Nu, en och ett halvt år senare än planerat, är vi ju äntligen den där vuxna till i hushållet. 125 kvm på tre vuxna känns lagom. Särskilt när kallhyran är på 6400 riksdaler varje månad. På nämna yta finns ju också en sextonmånaders unge, två katter och en hund. Det är absolut inte trångt men ibland kan det kännas lite som ett zoo.

Och häromkvällen pratade vi om elefanter och om inte Sveriges enda elefanter fanns på Borås djurpark hade vi åkt direkt. Och det är så fantastiskt, det här med att utöka sin familj. Det är mycket lättare, mycket skönare och mycket roligare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Och glädjen i mig att jag inte bara hittat EN person som vill bo med mig, utan två.

Nej, TRE! För snart flyttar ju Milea hit också! I'm a very lucky girl.

14. Something you are reading

Att läsa den här lilla boken är som att läsa om Mumsan. Jag får nästan lite andnöd. Vilken utmaning att vara förälder till en sådan fantastisk unge!

En liten vecka

För en vecka sedan var jag på en yogadag.
Dagen efter höll jag yoga.
I onsdags gjorde jag en regression.
I går reste jag på svamp.
Imorgon ska jag leda yoga och hålla en ceremoni.

Så alltså. Just det här ögonblicket är det lite svårt att klämma in andra saker. Som internet. Men snart så, då ska jag skriva allt vad jag kan om mina upplevelser. Särskilt regressionen, det var enormt.

Andlighet i kubik

En gång fick jag frågan 'Hur andligt utövande är du?'

Just vid det tillfället låg jag lågt med yogan, mediterade mer sällan än jag ville erkänna och var inte någon aktiv del i en andlig gemenskap. Men jag tänkte till och insåg att trots det så utövar jag och lever i min andlighet hela tiden varje dag. Jag är medveten om vad jag äter. Jag gör min reningsövningar (kriyas). Jag pratar om och är i utveckling. Jag använder tarot som ett verktyg. Jag tänker på astrologin och på hur det påverkar mig. Generellt kan jag säga att det inte finns något som inte är andligt för mig, eller som kan få den aspekten.

Dessutom tror jag inte att det finns människor som inte är andliga. Att vara människa är att ha en förbindelse med Alltet, även om vi inte är medvetna om det. Och det är okej. Jag vill aldrig övertala någon att tro, inte heller har jag ett stort behov av att alla måste tro som jag. Gemenskap kan finnas ändå. Nyckeln är acceptans.

Sanningen är dock att jag verkligen lever upp när jag aktivt utövar det jag tror på. När jag gör min yoga flera gånger i veckan. När jag gör mina auyrvediska kurer. När jag förbereder och genomför ceremonier (som den på söndag). När jag planerar fastan, den som börjar nästa vecka.

Jag är i mitt rätta element och jag vet att detta är jag född att göra. Jag är född att guida, instruera, lära ut, initiera. Jag är född att kommunicera med många dimensioner samtidigt. Jag är född att väcka de som sover. Jag är född att hela tiden vara i rörelse, att alltid utmana mitt ego. Jag är född att vara öppen och ta emot allt det universum ger mig.

En liten insikt sådär i ottan

Jag står och gör mina kriyas och tänker på handlingar, situationer och saker som är 'slöseri' med energi och energitjuvar. Vi gör ju alla många gånger saker på ganska ineffektiva sätt. Nästa led i min tankegång blir att dessa handlingar borde ju rimligtvis föda fler, i enlighet med lagen av attraktion, att vi får vad vi sänder ut och så vidare.

Alltså borde varje sak vi gör utan ordentligt syfte fokus mening intention så skapar vi mer av det. Genom att applicera det här skulle jag effektivt kunna eliminera alla energitjuvar. Och om jag 'måste' göra något som jag upplever är slöseri borde jag kunna väga upp det med tre saker som jag gärna lägger min energi på. På saker som ger mer energi.

Magsäcksköljning

Duktiga Tjejen vill veta mer om den där magsäcksköljningen jag nämnde som hastigast. Jag hittade inget på internet om det och har tyvärr inte heller hittat mina anteckningar så jag kan ge er den korrekta yogiska benämningen. Men jag kan ju förklara ändå.

Först och främst måste jag understryka att jag inte rekommenderar någon att göra den här tekniken bara efter att ha läst min beskrivning. Den är väldigt kraftfull och bör kopplas ihop med Kriyas, asanas och bandas.

Du börjar med att gå upp på morgonen och kokar upp en liter vatten i vattenkokaren. Sedan blandar du ca en del hett vatten med två delar kallt i en stor tillbringare (minst en liter). Kontrollera att vattnet är precis kroppstempererat. Sätt dig sedan i ordentlig hukställning med tillbringaren och ett glas och börja drick. Drick minst en liter vatten och detta på ganska kort tid, ungefär fem minuter. När du känner att du börjar må lite illa är din magsäck full.

Sen ställer du dig upp och gör en mycket enkel version av Uddiyana Banda. Med den övningen skvalpar du runt vattnet i din magsäck och sköljer den. Detta tar också ungefär fem minuter.

Nu kommer det roliga! Du går in på toaletten (eller tar en hink) och spyr upp alltsammans. Beroende på vilken dosha du är så kommer du ha väldigt skummig, slemmigt eller mycket syra i vattnet.


När jag blev initierad i den här tekniken för två år sedan tog jag en tapas och gjorde den varje morgon i 49 dagar. Traditionen säger att om man en gång ha gjort den i 49 dagar behöver man sedan bara göra det vid behov under resten av sitt liv. Jag tyckte den var väldigt skön och renande och har vid tillfälle initierat ett par andra aspiranter. Mot slutet av tapasen började jag få upp svarta alg-liknande avlagringar från insidan av min magsäck som äntligen släppt taget, så det finns en stor poäng att göra det så länge.

Detta är ju en form av tarmsköljning, fast du bara rensar övre delen av systemet. Det finns yogiska tarmsköljning då du också använder dig av kroppstempererat vatten, fast då med rätt koncentration av salt i.

Om ni har några frågor om det här, shoot.

Gissa fem gånger hur min kropp känns idag

Det här lärde jag mig i lördags. Detta efter en timmes hatha yoga. Och kvällen avslutades med tre timmars intensiv dans.

Den tibetanska yogan var fantastisk, om ni får möjlighet att testa, gör det! Var också beredd på eventuell träningsvärk deluxe.

För att jag är värd det

Idag; yoga och föreläsningar hela dagen på min yogaskola vilket också innebär Malmöhäng. Indiskt till middag. Öl på Möllan. Spelning på Simpan. Eco-rave.
Fridens!

Till Kristina (Livet runt 3...5)

Böcker att läsa:

- Samtal med Gud av Neale Donald Walsh
- Crystal Children av Doreen Virtue
- Earth Angels av Doreen Virtue
- Något av Eckhart Tolle

...fyller på i dagarna. Men fortsätt läsa!

Tipsitipsi

Ni vet när man råkat koka alldeles för mycket råris? Och sedan sparar det i en burk i kylen men inte riktigt vet vad man ska göra med det?

Jag har lösningen!

- Hacka massor av frukt. Typ apelsin, banan, kiwi, äpplen, päron...Ja, ungefär alla frukter går bra.
- Lägg frukterna och riset i en stor skål. Tillsätt önskad mängd neutral yogurt. Krydda med vanilj/kanel/kardemumma.

Detta kallas morgonmums. Och är fantastiskt.

13. In your bag

Det närmaste jag har för tillfället, tycker inte att skötväskan räknas. I min yogaväska finns yogamatta, en liten filt, handledsvärmare, rökelse, visitkort, bok om yogans anatomi, närvarolista och självklart plånbok mobil nycklar. Helst också läppbalsam, vatten och en frukt.

Måla måla varje fredag

...kanske är det så att jag faktiskt kommer dra fram penslar och duk och grunda den där tavlan jag velat måla i en evighet. Det finns en stor stor chans. Det känns faktiskt ganska perfekt att göra det precis innan babysim, då får jag ju en automatisk rengöring efteråt.

Måla!

Det Nya Livet IV

Ni undrar säkert hur det gick med det där Nya Livet, det var länge sedan det hördes något om det.

Jodå, det går framåt kan jag berätta. Den första halvan av februari testade vi (Mannen) stenåldersdiet. Sen insåg vi lite att det inte var vår grej. Sen åkte vi till mina föräldrar och då släppte jag helt på alla matregler som sig bör. Istället såg jag till att promenera ordentligt varje dag.

Nu planerar vi mars stora happening; fastan. Det kommer bli första gången jag gör det ordentligt och jag ser fram emot det. Så om ungefär tio dagar ska det börjas trappas ner och sedan fasta i tre-fem dagar och sedan trappas upp igen. Fram tills dess har jag det bara gott.

Lite tacksamhet på den

Hörrni, det här med att jag en gång i veckan får betalt för att göra yoga? Och att det varje gång är fullt med folk? Och att det hela tiden kommer nya? Och att folk pratar så gott om mina pass vitt och brett att det till slut kommer tillbaka till mig?

Här snackar vi välsignelse deluxe.

Sånt jag gör

- Eldar. Pinnar, löv, grenar, klipp, skräp och bös. Alltså inte skräp skräp, utan bara visset ledset man hittar i trädgården.

- Vilket är resultatet av att jag klipper, plockar, rafsar, krattar och plockar upp.

- Vilket innebär att jag är ute ungefär hela tiden.

- Grillar korv. Matar Mumsan med det. (sojakorv)

- Gör solhälsningen varje morgon. Och igår gjorde jag spy-tekniken. Magsäckssköljning for the win!




Ja. Lite allt möjligt sådär.

I en nära framtid

Saker jag ser fram emot: att bli bjuden på lunch imorgon. Yogan på söndag. Kvällsmat och Seinfield. Att låna och läsa nästa Grottbjörnens folk.

Saker jag inte ser fram emot: att sammanställa bokföringen och skriva ekonomisk rapport. Ringa eniro om en jäkla faktura. Möte med arbetsförmedlingen.

Så blev vi med inneboende

Den där hundens matte kom tillbaka. Och ska stanna några veckor. Det är otroligt härligt att vara en kompetent vuxen till i huset. Som just nu; hon dammsuger och jag bloggar. Sen ska jag skura och hon göra lunch. Sen ska jag hänga tvätt och hon diska.

Plus att hon har gått upp först med Mumsan de senaste dagarna. Och gjort välling. Sånt himla plus på det va!




Annat plus: vi gör yoga varje morgon. Solhälsningen sju varv. Det känns i mina ben kan jag berätta.

Lite bebisskryt

Jag vet ju att alla föräldrar tycker att deras unge är bäst i världen. Undertecknad är inget undantag. Jag tycker hon är fantastisk när hon härmar en fisk, indian och kossa. Jag tycker hon är ett underbarn när hon pekar ut sin näsa, huvud och mage. Jag tycker hon är den snällaste när hon kommer och ska kramas och sitta i knät. Jag tycker hon är duktig när hon umgås med djur utan att dra dem i svansen/öronen/pälsen utan bara klappar och knuffar lite.

Idag när vi gjorde yoga ställde hon sig bredvid och yoga-andades med oss. Och hon kan inte ens prata.

I tell you, fantastisk unge.

Tacksamheten

Jag är så glad över att hos mina (frikyrkliga) föräldrar är det mer normalt att prata om änglar, bönesvar, religion, bibeln, spöken, andar och tro över fredagspizzan än att äta tacos och kolla på tv. Det gör att jag känner mig otroligt rik. Även om detaljer skiljer sig så delar vi ändå något väldigt viktigt; en aktiv tro. Och vi är alla vuxna nog att inte fastna i detaljerna.

Socialt finlir är ju inte riktigt min gren

Jag vet inte riktigt vad andra människor brukar prata om när de ses. På något sätt tänker jag att vissa grupper pratar mycket om fester, alkohol och fyllehistorier. Många (jag med) pratar mycket mat och livsstil. Man pratar om barn. En del pratar bara om sitt jobb. Då menar jag endast om jobb. Det tycker jag är ohyfsat. Sen då? Pratas det om hus, renoveringar, träning? Sport. Om andra människor. Det är ungefär så jag tänker mig.

De allra allra flesta samtalen jag är inbegripen i med vänner handlar om andlighet och utveckling (yoga meditation auyrveda feng shui mat) och knark. Helt normalt i min värld.

Dock på senaste har det uppkommit en bubblare. För det tycks mig att bajs blir mer och mer ett vanligt förekommande samtalsämne runt mig. Tarmsköljningar, magsjukor utomlands, avföringsprov och jag vet inte vad.

Då undrar jag lite grann (kära Bullen), är detta normalt?