En hel människa

Jag har alltid trivts och blommat som singel och har varit rädd för att det betyder att jag borde leva så. Att det är bäst för mig, att jag behöver friheten. Men samtidigt är ju frihet en inre upplevelse, inte yttre omständigheter. Igår gick det långsamt upp för mig varför jag tycker det är lättare, varför jag fått skav i relationer, vad jag byggt mina polygama tankegångar kring; varför denna relation är så annorlunda.

Jag är en hel person i hans ögon. Han ser hela mig. Allt. Och han vill ha allt. Jag har svårt att greppa detta, och här kommer kärnan - innanhavet jag delat upp mig. Haft en eller ett par relationer som handlat om sexuell attraktion, dom vill ha min kropp. Och jag vill ju ha deras, så det är helt ömsesidigt. Så då är jag en Sexuell Person. Sen har jag relationer som grundar sig i ett intellektuellt utbyte. Andliga och själsliga relationer. Och några enstaka som nästan uteslutande handlar om lek och fest. Och i min relation med Mannen så var det ju faktiskt så att vi möttes bäst och lättast kring logistik och praktiskt tänkande.

I vissa fall kombineras ett par av dessa olika sidor och det går ganska bra. Och det är ju självklart inte vattentätt mellan dem. Men detta, att kunna vara ALLT...jag blir mållös. Jag kan inte greppa att han tänder på mig även om jag inte framhäver min sexualitet. Att jag inte behöver välja bort något. Jag får vara en hel människa, hela tiden.