Så vi går hem till honom. Och väldigt snart börjar vi hångla. Han är inte överdrivet på, och med tanke på hur bra det var sist så förstod jag idéen med att ta det vidare.
Men jag var verkligen inte där.
Det kändes inte dåligt, men inte heller bra och för första gången i mitt liv avbröt jag någon slags sexuell situation och sa just det; jag är inte där.
Först var det okej. Typ. I fem minuter. Och sedan blev det en sjukt konstig kväll där han krävde att få prata om "det" innan jag gick. Sen surade han mest. Och yttrade orden
"vad själviskt av dig att säga nej.."
Så att. Jag har aldrig känt mig mer nöjd med att gå med min känsla, även om det kändes jobbigt först. För ju mer han spelade upp sina sämsta drag så kände jag en enorm tacksamhet att jag inte kletat in mig mer i honom.
Sen att allt slutade med att jag stod i Malmö mitt i natten och fick kasta mig på sista tåget till Lund för att krascha hos min fina fina vän, ja, det är ju ytterligare en aspekt av historien.
blir lite arg när jag läser den där kommentaren "att det är själviskt att säga nej". vem vill ligga med någon som inte vill - det vore ju som ett övergrepp? jag säger h e j a dig som vågar känna efter och agera på din känsla. puss!
SvaraRaderaPuss! Tack! Och ja, det var en så himla konstig reaktion. Stackars honom.
Radera