Trots att jag hade en dejt med en yogakille i torsdags och det var fint och mysigt på alla sätt och vi hånglade. Och trots att jag har en dejt ikväll, låt oss kalla honom Den Store, som jag faktiskt är väldigt pirrig inför. Och trots att jag mejlar med en tjej som är helt ljuvlig och att vi ska ses så fort vi kan...
...så blev jag inte riktigt riktigt glad och avslappnad förrän Göteborgaren äntligen skrev igår. Och vi skrev hela kvällen. Han är dryg och nonchalant och så snäll och rak och ärlig. Och han är inte alls särskilt snygg eller den bästa jag legat med, men djävulsk på att hångla och stark och vettig och smart. Och han är störig och distanserad och bra på att laga mat och händig och röstar på F! och läser mycket böcker och tycker inte om att dansa och ger mig få och fantastiska komplimanger.
Jag har inget emot att vara förälskad även om inte han är det. Vad jag har emot är att jag står vid ett gigantiskt buffébord och kan välja och vraka och är riktigt riktigt hungrig. Och han är som saltgurka. Absolut inte äckligt, men inte det godaste på bordet. Som lämnar efter sig en bismak som påverkar allt annat jag stoppar i munnen, pun intended. Som jag ändå vill ha mer av.
Jag stör mig på honom. Ännu mer stör jag mig på mig. Och tänker att jag får göra det i en vecka och sen får jag fan ge mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar